Utgrävningsarbete i Gothem 1933
Från tidningen Gotlänningen 21 oktober 1933.
14 gravar undersökta, utgrävningsarbetet slut nästa vecka
Mer än en vecka har utgrävningen av stenåldersboplatsen vid Västerbjärs i Gothem pågått, och med varje dag som går bringas i dagen nya vackra fynd som kunna sprida ytterligare ljus över en tidsrymd i vår historia, vilken har mycket av intresse att bjuda såväl förskaren som lekmannen.
Gravplatsen känd sedan gammalt
Redan år 1886 gjordes de första fynden, då en grav med rikt inventarium, nu i Statens historiska museum, anträffades. Den är beskriven året därpå av riksantikvarien Hildebrand. Förra hösten hade amanuens Erik Floderus, vilken som bekant också leder den nu pågående utgrävningen, tillfälle att urgräva och ta hand om fynden från två då påträffade gravar. Ju längre man nu trängt in i grustäkten, desto mera har kommit i dagen av intresse för vetenskapen. Hittills har man påträffat inte mindre än 14 gravar, vilka samtliga utgrävts och noggrant undersökts och avritats, varefter fynden förts till Fornsalen, där de nu ligga och vänta på katalogisering och beskrivning, innan de troligen översändas till Statens historiska museum, där de sedan få sin plats, långt från den plats, där de funnits, och långt borta från de gotlänningar, vilka skulle vilja ta del av dem. Om fyndens slutgiltiga förvaringsplats är visserligen intet bestämt, men enligt gällande förordning skola de nu insändas till statens samlingar.
Ännu så länge ligga emellertid fynden i Fornsalen, där vi haft tillfälle ta en titt på dem under amanuens Floderus erfarna ledning. Denne berättar även om sina senaste rön vid en igår utgrävd grav, där man påträffade ett ganska väl bibehållet skelett av en kvinna.
- I denna grav liksom i de många förut utgrävda gjordes en mängd intressanta fynd, berättar hr Floderus. En kvarts meter från huvudet hittade vi en krossad, nedtill spetsig urna och vid halsen en mängd vildsvinsbetar, som varit prydnader. De äro genomborrade och ha således bildat ett halsband. Längre ned, vid höfterna, låg massor av sältänder. Dessa voro också genomborrade och ha möjligen i trådar hängt vid bältet. Nedanför fötterna låg en stor flat sten och under denna låg en grönstensyxa, benprylar och mängder av kluvna djurben, med all sannolikhet den matsäck som den döda fått med sig i graven att ha på sin långa färd till dödens boning.
- Utgrävningen har varit synnerligen givande, mest tack vare att på platsen voro så många orörda gravar, varför de i dem påträffade föremålen, alltifrån skeletten till redskapen i allmänhet, voro mycket väl bibehållna, fortsätter hr Floderus. Gravplatsen kan dateras till tiden omkring 2 000 före Kristus, slutet av stenåldern. De äro alltså ej mindre än omkring 3 000 år yngre än de vid Svalings gjorda fynden av öns troligen tidigaste bebyggare.
Och så ta vi en titt på de gjorda fynden. I en ask hitta vi tretton pil– eller kastspjutspetsar. Fem av dem äro av skiffer och åtta av ben.
- Benspetsarna äro troligen gjorda efter mönster av skifferspetsarna, då de ha exakt samma form som dessa, berättar hr Floderus. Skifferspetsarna ha importerats, troligen från Mellansverige, då man på Gotland inte har sådana skiffer. De äro synnerligen väl gjorda alla dessa metkrokar och harpuner, med två hullingar för ovanlighetens skull. Yxor ha vi också påträffat en hel del av, ibland ända till fyra i varje grav. De äro dels av flinta och dels av grönsten. Men vi ha också påträffat en båtyxa, så kallad efter sin form. Denna är ett synnerligen intressant fynd. Båtyxor äro tidigare anträffade i s. k. enmansgravar, gravar under flat mark, däremot aldrig i gånggrifter eller hällkistor. De anses ha kommit med ett folk, som över Jylland invandrat söderifrån. Att som här finna en dylik grav på en boplats är synnerligen intressant och kan nog komma att få sin betydelse i den vetenskapliga diskussionen.
- Dessa fynd som nu gjorts höra till de rikaste stenåldersfynd som gjorts i den gotländska jorden. Doktorerna Wennersten och Nihlén ha ju förut utförligt behandlat den gotländska stenåldern. Från den tid som dessa fynd härröra har man tidigare haft ganska vackra fynd från Visbyboplatsen, som tillhör samma tid, slutet av stenåldern. De nu gjorda fynden komplettera emellertid dessa på ett lyckligt sätt och ge oss nya intressanta upplysningar om gravskicket.
- I nästa vecka tror jag mig ha hunnit slutföra dessa undersökningar, och vi skola då ha hunnit med det område, varifrån man för närvarande tar grus. Vad som eventuellt kan finnas i omgivningen måste vi låta vara så länge, åtminstone så länge det inte blir utsatt för risker för förstöring vid tagande av nya grustäkter, slutar hr Floderus sin intressanta skildring.
14 gravar undersökta, utgrävningsarbetet slut nästa vecka
Mer än en vecka har utgrävningen av stenåldersboplatsen vid Västerbjärs i Gothem pågått, och med varje dag som går bringas i dagen nya vackra fynd som kunna sprida ytterligare ljus över en tidsrymd i vår historia, vilken har mycket av intresse att bjuda såväl förskaren som lekmannen.
Gravplatsen känd sedan gammalt
Redan år 1886 gjordes de första fynden, då en grav med rikt inventarium, nu i Statens historiska museum, anträffades. Den är beskriven året därpå av riksantikvarien Hildebrand. Förra hösten hade amanuens Erik Floderus, vilken som bekant också leder den nu pågående utgrävningen, tillfälle att urgräva och ta hand om fynden från två då påträffade gravar. Ju längre man nu trängt in i grustäkten, desto mera har kommit i dagen av intresse för vetenskapen. Hittills har man påträffat inte mindre än 14 gravar, vilka samtliga utgrävts och noggrant undersökts och avritats, varefter fynden förts till Fornsalen, där de nu ligga och vänta på katalogisering och beskrivning, innan de troligen översändas till Statens historiska museum, där de sedan få sin plats, långt från den plats, där de funnits, och långt borta från de gotlänningar, vilka skulle vilja ta del av dem. Om fyndens slutgiltiga förvaringsplats är visserligen intet bestämt, men enligt gällande förordning skola de nu insändas till statens samlingar.
Ännu så länge ligga emellertid fynden i Fornsalen, där vi haft tillfälle ta en titt på dem under amanuens Floderus erfarna ledning. Denne berättar även om sina senaste rön vid en igår utgrävd grav, där man påträffade ett ganska väl bibehållet skelett av en kvinna.
- I denna grav liksom i de många förut utgrävda gjordes en mängd intressanta fynd, berättar hr Floderus. En kvarts meter från huvudet hittade vi en krossad, nedtill spetsig urna och vid halsen en mängd vildsvinsbetar, som varit prydnader. De äro genomborrade och ha således bildat ett halsband. Längre ned, vid höfterna, låg massor av sältänder. Dessa voro också genomborrade och ha möjligen i trådar hängt vid bältet. Nedanför fötterna låg en stor flat sten och under denna låg en grönstensyxa, benprylar och mängder av kluvna djurben, med all sannolikhet den matsäck som den döda fått med sig i graven att ha på sin långa färd till dödens boning.
- Utgrävningen har varit synnerligen givande, mest tack vare att på platsen voro så många orörda gravar, varför de i dem påträffade föremålen, alltifrån skeletten till redskapen i allmänhet, voro mycket väl bibehållna, fortsätter hr Floderus. Gravplatsen kan dateras till tiden omkring 2 000 före Kristus, slutet av stenåldern. De äro alltså ej mindre än omkring 3 000 år yngre än de vid Svalings gjorda fynden av öns troligen tidigaste bebyggare.
Och så ta vi en titt på de gjorda fynden. I en ask hitta vi tretton pil– eller kastspjutspetsar. Fem av dem äro av skiffer och åtta av ben.
- Benspetsarna äro troligen gjorda efter mönster av skifferspetsarna, då de ha exakt samma form som dessa, berättar hr Floderus. Skifferspetsarna ha importerats, troligen från Mellansverige, då man på Gotland inte har sådana skiffer. De äro synnerligen väl gjorda alla dessa metkrokar och harpuner, med två hullingar för ovanlighetens skull. Yxor ha vi också påträffat en hel del av, ibland ända till fyra i varje grav. De äro dels av flinta och dels av grönsten. Men vi ha också påträffat en båtyxa, så kallad efter sin form. Denna är ett synnerligen intressant fynd. Båtyxor äro tidigare anträffade i s. k. enmansgravar, gravar under flat mark, däremot aldrig i gånggrifter eller hällkistor. De anses ha kommit med ett folk, som över Jylland invandrat söderifrån. Att som här finna en dylik grav på en boplats är synnerligen intressant och kan nog komma att få sin betydelse i den vetenskapliga diskussionen.
- Dessa fynd som nu gjorts höra till de rikaste stenåldersfynd som gjorts i den gotländska jorden. Doktorerna Wennersten och Nihlén ha ju förut utförligt behandlat den gotländska stenåldern. Från den tid som dessa fynd härröra har man tidigare haft ganska vackra fynd från Visbyboplatsen, som tillhör samma tid, slutet av stenåldern. De nu gjorda fynden komplettera emellertid dessa på ett lyckligt sätt och ge oss nya intressanta upplysningar om gravskicket.
- I nästa vecka tror jag mig ha hunnit slutföra dessa undersökningar, och vi skola då ha hunnit med det område, varifrån man för närvarande tar grus. Vad som eventuellt kan finnas i omgivningen måste vi låta vara så länge, åtminstone så länge det inte blir utsatt för risker för förstöring vid tagande av nya grustäkter, slutar hr Floderus sin intressanta skildring.