Utdikning av Lina Myr
Del 1
I augusti 1947 påbörjades utdikningen av Lina myr på Gotland. Därmed hade den hårda dragkampen om Linamyr definitivt avgjorts. Den sista av Gotlands jättemyrar är för alltid förlorad. Så skriver tidskriften Bygd och Natur 1948. Redan för flera decennier sedan hade man grävt några diken i denna märkliga myr, men detta tycks inte ha haft så stor betydelse för dess karaktär. I slutet av 1920-talet upptogs frågan om total dikning. Emellertid möjliggjorde inte båtnadsvärdet ett sådant projekt. Några år senare framkom ett nytt förslag, som gick ut på s.k halv dikning. Det var nu på vippen, att dikningen kom till stånd. Myrens dagar var dock ännu ej räknade, för man började på många håll inse dess stora värde ur allmänt kulturell synvinkel.
I Gotlands norra vägdistrikts volym F II a: 4 finns en resolution som lyder så här:
Gotlands norra härads vägstyrelse äger utbekomma bifogade, till vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol inkomma förklaringsskrift med bilagor; och åligger det vägstyrelsen, där densamma vill bemöta vad i förklaringsskriften anförts, att senast torsdagen den 21 augusti 1930 till vattenrättsdomaren ingiva påminnelser i tre exemplar. Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, är vattendomstolen ej pliktig att fästa avseende.
Stockholm i Söderbygdens vattendomstols kansli den 31 juli 1930.
Redan i maj 1930 skickar Gotlands norra härads vägstyrelse ett brev till Söderbygdens
vattendomstol. Vilket finns i avskrift i F II a: 4.
Över synemännens utlåtande avgivet vid syneförättning enligt vattenlagen med avseende å företag för torrläggning av den s.k Lina myr med Råby och Lina träsk samt omkring densamma belägna sanka marker tillhörande Hinser m fl hemman uti Hörsne med Bara, Vallstena, Norrlanda och Anga socknar samt berörda syneförrättning få undertecknad härmed vördsamt för Gotlands norra härads vägstyrelse anföra besvär.
Synemännen hava föreskrivit att enär i handlingarna omnämnda Nybro ombyggts år 1910, denna på grund av företaget skall på Vägstyrelsens bekostnad helt ombyggas på visst sätt bland annat med fri genomsläppsöppning för vattnet av 20 meters bredd. Häremot framhålles, att den allmänna väg, varå denna bro finnes, är uråldrig och likaledes att bro här funnits sedan urminnes tider. Enär såväl vägen som bro däröver funnits långt före 1880, anser därför Vägstyrelsen, att de väghållningsskyldiga ej skola vara pliktiga att vidkännas kostnaden för berörda föreskrivna ombyggnad. Vidare påstås att tiden för vägens och brons tillkomst arealen av åker och äng varit betydligt mindre, än den areal av dessa ägoslag som upptagits i handlingarna, och som påståtts vara den nuvarande arealen av dessa ägoslag. Vägstyrelsen påstår att ej heller för närvarande finnes så stor areal äng, som det vid syneförrättningen beräknats. Största delen av den såsom äng uppgivna arealen består av ren myrmark och betecknande torde vara, att bönderna i 1928 års fastighetsdeklarationer hava upptagit den såsom sådan, vilket torde framgå av dessa deklarationshandlingar.
I anslutning härtill framhålles att något vidare värde å den jakt och det fiske, som går förlorat om företaget kommer till stånd, ej upptagits vid syneförrättningen.
Synemännen säga vidare i sitt utlåtande, att genomsläppsöppningen för den befintliga landsvägsbron är redan nu enbart för vägens behov otillräcklig, då den under vårfloden ligger helt under vatten. Detta förhållande, som för övrigt än mera torde visa, att vi här hava att göra med myrmarker, beror ej på enomsläppsöppningens storlek utan därpå, att fallet nedanför bron är dåligt, så att vattnet ej rinner undan utan stannar kvar och flyter ut. Brospannet är för närvarande alltsedan år 1910, då bron ombyggdes, 10 meter och även om det ökades till 20 meter torde förhållandet bliva enahanda beroende på markens ringa lutning. Kommer företaget till utförande och ån rensas ända ned till mynningen, kommer det att visa sig, att även med de förhållande, som då uppstå, ett brospann på 10 meter kommer att vara tillräckligt stort. Vattnet kommer nämligen med erfoderlig rensning av ån att flyta undan, och torde det således vara fullständigt onödigt med ombyggnad av bron.
Vi ifrågasätter huruvida ej företaget bör rubriceras som vattenavledning, enär två stycken i myren befintliga små sjöars vattennivå kommer att betydligt sänkas. På anförda skäl anhålles därför att synemännens utlåtande såvitt angår gentemot vägstyrelsen gjorda ålägganden måtte undanröjas.
Slite den 31 maj 1930, för Gotlands norra vägstyrelse.
Den 1 september 1930 höll Söderbygdens vattendomstol sammanträde i Hörsne och här kommer ett utdrag ur det protokollet:
För handläggning av det vid vattendomstolen anhängiga målet angående av dels Gotlands norra härads vägstyrelse, där Gustaf Nyström å Gune gård, dels ock aktiebolaget Lina myr, Dagmar Lyttkens och G Lyttkens anförda besvär över en den 29 mars 1930 avslutad laga syneförrättning angående företag, avseende torrläggning av den s k Lina myr med Råby och Lina träsk samt marker tillhörande Hinser m fl hemman uti Gothems, Hörsne med Bara, Vallstena, Norrlanda och Anga socknar, hade sammanträde med vattendomstolen utsatts att hållas å kommunalrummet i Hörsne denna dag klockan 10.30.
Då målet å utsatt tid och plats företogs till handläggning, inställde sig för ovannämnda vägstyrelse dess ordförande kaptenen Fredrik Nyström i Slite, vilken ingav och åberopade utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med vägstyrelsen den 15 maj 1930.
Gustaf Nyström kom personligen tillstädes. För ovannämnda bolag D Lyttkens och G Lyttkens inställde sig kaptenen C Lagercrantz i Stockholm, vilken till stöd för sin behörighet att företräda bolaget åberopade avskrift av registreringsbevis den 24 april 1930 angående bolaget, utvisande att han vore behörig att ensam teckna bolagets firma, och till stöd för sin behörighet att företräda Dagmar Lyttkens och G Lyttkens ingav och åberopade en av dem den 29 augusti 1930 utfärdad fullmakt för honom eller den han i sitt ställe förordnade att vid sammanträdet föra deras talan.
Sen uppräknas övriga sakägare, men dessa tar vi inte med här. Även förrättningsmannen, extra lantbruksingenjören G Wadman var närvarande vid sammanträdet.
Ordföranden redogjorde för det väsentligaste av innehållet i handlingarna i målet; och antecknades därefter, att vattenrättsingenjören Karl Elfström den 29 och 30 sistlidne augusti med biträde av de vid sammanträdet tjänstgörande vattenrättsnämndemännen verkställt förberedande undersökning å stället. På fråga förekom icke någon anmärkning mot de av förrättningsmannen verkställda avvägningarna.
Fredrik Nyström anförde på given anledning:
Ombyggnaden av Nybron, vilket arbete fullbordats år 1912, hade skett helt från grunden. Vid tiden för ombyggnaden hade väl någon del av den ovanför bron liggande i företaget ingående marken varit åker, men åkerarealen hade då haft väsentligt mindre omfattning än nu. Någon ängsmark, som för sin torrläggning varit beroende av öppningen i bron, hade då icke funnits, utan vad synemännen ansett hava utgjort sådan mark, vilken icke kunde hänföras till äng och icke heller upptagits såsom sådan i de fastighetsdeklarationer, som av markens ägare avgivits.
Vägstyrelsen hade icke låtit verkställa någon närmare utredning om hur stor genomsläppsöppning som skulle behövas i Nybron, därest företaget kom till utförande, men hade av ingenjören Segerfors erhållit uppgift om att den nuvarande broöppningen även i sådan händelse skulle vara tillräcklig. Uppgiften angående kostnaderna för den nya bro, som ifrågasatts skola uppföras på platsen, hade Segerfors lämnat efter undersökning å stället.
Gustaf Nyström förklarade, därom tillfrågad, att han med sitt yrkande om ersättning för minskat jordbruksvärde och estetiskt värde å hans fastigheter avsåg, att då genom vallarnas uppläggande en del till hans fastigheter hörande körvägar komme att skadas och en honom tillhörig park komme att förlora i utseende, den honom tillkommande ersättningen för skador till följd av vallarna borde utgå med högre belopp än synemännen bestämt, och att yrkandet att Nyholmsbron skulle ombyggas och utvidgas grundades därpå, att enligt hans mening öppningarna i bron efter föreslagen förändring komme att bliva för små för att bron vid högvatten skulle kunna släppa igenom allt vattnet. Wadman sade sig hava vid uppgörande av förslaget till sistnämnda bro utgått ifrån, att den nuvarane bron på platsen skulle stå kvar och endast tillbyggas med ett nytt spann.
Källor:
Gotlands norra vägdistrikt volym F II a: 4 (Visby landsarkiv) och Bygd och Natur, tidskrift för hembygdsvård årgång 1948.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Del 2
Aktiebolaget Lina myr hade hittills inte utnyttjat eller eljest haft någon inkomst av det till bolagets fastigheter hörande fisket. Då emellertid, därest företaget komme till utförande, fisket skulle komma att gå helt förlorat, yrkade bolaget ersättning därför med 300 kronor.
Jakten å bolagets ägor vore sedan åtskilliga år tillbaka utarrenderad. Arrendet utgjorde för närvarande 40 kronor om året. Bolaget hade emellertid för några år sedan fått erbjudande om högre arrende, vilket erbjudande bolaget dock icke kunna antaga, emedan bolaget varit bundet av då gällande arrendeavtal. Med hänsyn bland annat därtill uppskattade bolaget kapitalvärdet av jakten till 2 000 kronor; och yrkade bolaget ersättning med detta belopp för genom företaget uppkommande skada å jakten.
Det ställe, där Gothemån ginge genom ägor, tillhöriga makarna Lyttkens och O. A. P. Andersson, hade sedan gammalt utgjort lekplats för iden. Denna lekplats komme att fördärvas genom företaget. För skada, som därigenom och eljest uppkomme å fisket till följd av företaget, yrkade makarna Lyttkens ersättning. Därjämte
begärde de ersättning för genom företaget uppkommande skada å jakten på deras ägor. Beloppen av dem tillkommande ersättningar i berörda hänseenden finge vattendomstolen bestämma efter vad som kunde finnas skäligt.
Härefter ingav Lagercrantz en skrift. Efter uppläsandet därav anförde Lagercrantz vidare:
Bolagets ifrågavarande fastigheter, som inköpts för torvbränsletillverkning, vore alldeles otillräckligt bebyggda för egentlig jordbruksdrift. För att jordbruk skulle kunna rationellt bedrivas å desamma måste fördenskull därå uppföras för ändamålet ytterligare erforderliga byggnader. Vidare måste å fastigheterna anläggas körvägar och uppföras hägnader m m sådant. Vilket allt komme att draga stora kostnader. För övriga delägare förelåg ej samma svårigheter i avseende å brukandet av deras i företaget ingående jord.
Under sådana omständigheter kunde uppenbarligen båtnaden av företaget icke bliva lika stor för bolaget som för övriga delägare. Bolaget yrkade fördenskull, att de båtnadsvärden, som åsatts bolagets jord, måtte avsevärt nedsättas. Såsom av de av bolaget i målet åberopade köpehandlingarna framgick hade jord från Tall– och Holmmyr vid ett flertal försäljningar icke betingat högre pris än i medeltal 300 kronor per hektar. I avgiven förklaringsskrift hade sökandena velat göra gällande, att det låga försäljningspriset till en del berodde på att den i Tall– och Holmmyrs torrläggningsföretag ingående jorden besvärades av ett större dikningslån. Detta påstående vore emellertid icke riktigt, såvitt angick den av bolaget försålda jorden.
Denna hade nämligen utgjorts av utbruten båtnadsjord och hade följaktligen icke varit besvärad av lånet. I samma skrift hade sökandena förklarat, att bolagets i nu ifrågavarande företag ingående jord med nöje skulle återköpas av jordägarna på platsen. Bolaget, som å sin sida gärna ville försälja jorden, hade dock icke erhållit någon enda köpeanbud å densamma.
Det uppgavs av närvarande sökande till förrättningen, att för närvarande endast obetydligt med foder erhölls å slåttervallarna, att jordägarna dock varje år försökte slå och tillvarataga gräset därpå och att slåttervallarna icke begagnades till kreatursbete, emedan därå icke funnes några hägnader.
Den 11 juni 1937 skriver Gotlands Allehanda om Lina myr, jag hittade en del tidningsklipp i Tor Silléns personarkiv nummer 199 på Landsarkivet, så här skriver man:
Naturskyddet slår vakt om Lina myr
I den sedan flera år aktuella frågan om torrläggning av Lina myr har Svenska naturskyddsföreningen och Gotlands nation i Uppsala till jordbruksministern ingivit en skrivelse, vari framföras vissa synpunkter på denna fråga, innan ärendet slutligt avgöres.
Det hemställes, att en allsidig utredning företages, huruvida och i vad mån myrens utdikning skulle komma att skada allmänna natur– och kulturhistoriska intressen. Vidare hemställes, att grundliga och tillförlitliga kalkyler rörande den planerade utdikningen och dess ekonomiska konsekvenser ställas som villkor för ev. statsunderstöd. Slutligen begäres, att en sakkunnig prövning av dessa utredningsresultat föranstaltas i syfte att fastställa, huruvida avdikningsprojektets ekonomiska resultat ställa sig så värdefulla, att förlusten av de allmänna natur– och kulturvärdena helt kan förbises.
Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att Lina myr med sina 920 hektar är den sista av Gotlands stormyrar - Muske myr i Sundre och Träskmyr i Hangvar, vilka alltjämt äro odikade och väl värda att skyddas, kunna med sina respektive 45 och 200 hektar icke mäta sig med Lina myr. Lina myr är Gotlands rikaste fågelmyr, utmärkt ej endast av en stor individrikedom utan även av en synnerligen stor rikedom på arter, däribland många sällsynta. Vidare är floran på Lina myr särskilt rik och intressant, omfattande b la ett flertal sällsynta växter, därav en del sumpväxter, som här har sin sista tillflyktsort, sedan utdikningen tillintetgjort deras ståndorter, på andra delar av ön.
Professor L v. Post har, påpekas det, ifråga om Lina myr sagt, att denna ej skulle vara någon typisk Gotlandsmyr. Emellertid förhåller det sig givetvis så, att myrarna på Gotland liksom i övriga delar av Sverige tillhört olika typer alltefter de hydrografiska förhållandenas växling och det utvecklingsstadium, som uppnåtts.
Den omständigheten, att vi ej nu kunna få bevarad någon stormyr av t ex Mästermyrs typ, kan ej vara något skäl till att man nu borde avstå från att söka skydda den typ, vars sista i huvudsak orörda representant Lina myr är. Såväl genom Cladium-beståndet - enligt professor Rutger Sernander troligen det största i Norden - som genom kalkavsättningen i Råby träsk framvisar Lina myr ett par av de viktigaste särdrag, som en gång utmärkte de gotländska myrarna.
22 maj 1937 skriver tidningen: Carl Jacobsson i Hörsne har gått på krigsstigen igen. Denna gång gäller det inte motboksspriten utan en helt annan torrläggningsfråga. Sedan den beramade autodafén på Galgberget Valborgsmässoafton torkat in, har initiativtagaren till detta inhiberade folknöje nu i stället ägnat sig helt och fullt åt Linas torrläggning. Han talar i sin inlaga om ”den förvända överklassen” och ”den proletariserade allmogen”, vilket ju ganska väl stämmer överens med hans nära nog bevingade ord om ”folk som har det bra samt bönder”. Till denna förvända överklass räknas b la Gotlands nation i Uppsala (vilken dock inom parentes sagt torde räkna åtskilliga representanter för den ”proletariserade allmogen”). Det finns emellertid en punkt i hr Jacobssons inlägg som en gammal beundrare av Lina gärna skulle vilja ta fasta på, och det är den försöksballong han släpper upp om ett eventuellt inköp av myren från naturskyddarnas sida. Äro markägarna villiga att sälja området, så kanske det inte skulle vara alldeles omöjligt att skaffa de nödiga kontanterna. Men då får hr. Jacobsson allt hålla fast vid sin mening att ”svenska kronan bör hållas vid i medeltal 33 öre”.
Källor:
Gotlands norra vägdistrikt volym F II a: 4 (Visby landsarkiv) och Gotlands Allehanda 22 maj och 11 juni 1937.
I augusti 1947 påbörjades utdikningen av Lina myr på Gotland. Därmed hade den hårda dragkampen om Linamyr definitivt avgjorts. Den sista av Gotlands jättemyrar är för alltid förlorad. Så skriver tidskriften Bygd och Natur 1948. Redan för flera decennier sedan hade man grävt några diken i denna märkliga myr, men detta tycks inte ha haft så stor betydelse för dess karaktär. I slutet av 1920-talet upptogs frågan om total dikning. Emellertid möjliggjorde inte båtnadsvärdet ett sådant projekt. Några år senare framkom ett nytt förslag, som gick ut på s.k halv dikning. Det var nu på vippen, att dikningen kom till stånd. Myrens dagar var dock ännu ej räknade, för man började på många håll inse dess stora värde ur allmänt kulturell synvinkel.
I Gotlands norra vägdistrikts volym F II a: 4 finns en resolution som lyder så här:
Gotlands norra härads vägstyrelse äger utbekomma bifogade, till vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol inkomma förklaringsskrift med bilagor; och åligger det vägstyrelsen, där densamma vill bemöta vad i förklaringsskriften anförts, att senast torsdagen den 21 augusti 1930 till vattenrättsdomaren ingiva påminnelser i tre exemplar. Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, är vattendomstolen ej pliktig att fästa avseende.
Stockholm i Söderbygdens vattendomstols kansli den 31 juli 1930.
Redan i maj 1930 skickar Gotlands norra härads vägstyrelse ett brev till Söderbygdens
vattendomstol. Vilket finns i avskrift i F II a: 4.
Över synemännens utlåtande avgivet vid syneförättning enligt vattenlagen med avseende å företag för torrläggning av den s.k Lina myr med Råby och Lina träsk samt omkring densamma belägna sanka marker tillhörande Hinser m fl hemman uti Hörsne med Bara, Vallstena, Norrlanda och Anga socknar samt berörda syneförrättning få undertecknad härmed vördsamt för Gotlands norra härads vägstyrelse anföra besvär.
Synemännen hava föreskrivit att enär i handlingarna omnämnda Nybro ombyggts år 1910, denna på grund av företaget skall på Vägstyrelsens bekostnad helt ombyggas på visst sätt bland annat med fri genomsläppsöppning för vattnet av 20 meters bredd. Häremot framhålles, att den allmänna väg, varå denna bro finnes, är uråldrig och likaledes att bro här funnits sedan urminnes tider. Enär såväl vägen som bro däröver funnits långt före 1880, anser därför Vägstyrelsen, att de väghållningsskyldiga ej skola vara pliktiga att vidkännas kostnaden för berörda föreskrivna ombyggnad. Vidare påstås att tiden för vägens och brons tillkomst arealen av åker och äng varit betydligt mindre, än den areal av dessa ägoslag som upptagits i handlingarna, och som påståtts vara den nuvarande arealen av dessa ägoslag. Vägstyrelsen påstår att ej heller för närvarande finnes så stor areal äng, som det vid syneförrättningen beräknats. Största delen av den såsom äng uppgivna arealen består av ren myrmark och betecknande torde vara, att bönderna i 1928 års fastighetsdeklarationer hava upptagit den såsom sådan, vilket torde framgå av dessa deklarationshandlingar.
I anslutning härtill framhålles att något vidare värde å den jakt och det fiske, som går förlorat om företaget kommer till stånd, ej upptagits vid syneförrättningen.
Synemännen säga vidare i sitt utlåtande, att genomsläppsöppningen för den befintliga landsvägsbron är redan nu enbart för vägens behov otillräcklig, då den under vårfloden ligger helt under vatten. Detta förhållande, som för övrigt än mera torde visa, att vi här hava att göra med myrmarker, beror ej på enomsläppsöppningens storlek utan därpå, att fallet nedanför bron är dåligt, så att vattnet ej rinner undan utan stannar kvar och flyter ut. Brospannet är för närvarande alltsedan år 1910, då bron ombyggdes, 10 meter och även om det ökades till 20 meter torde förhållandet bliva enahanda beroende på markens ringa lutning. Kommer företaget till utförande och ån rensas ända ned till mynningen, kommer det att visa sig, att även med de förhållande, som då uppstå, ett brospann på 10 meter kommer att vara tillräckligt stort. Vattnet kommer nämligen med erfoderlig rensning av ån att flyta undan, och torde det således vara fullständigt onödigt med ombyggnad av bron.
Vi ifrågasätter huruvida ej företaget bör rubriceras som vattenavledning, enär två stycken i myren befintliga små sjöars vattennivå kommer att betydligt sänkas. På anförda skäl anhålles därför att synemännens utlåtande såvitt angår gentemot vägstyrelsen gjorda ålägganden måtte undanröjas.
Slite den 31 maj 1930, för Gotlands norra vägstyrelse.
Den 1 september 1930 höll Söderbygdens vattendomstol sammanträde i Hörsne och här kommer ett utdrag ur det protokollet:
För handläggning av det vid vattendomstolen anhängiga målet angående av dels Gotlands norra härads vägstyrelse, där Gustaf Nyström å Gune gård, dels ock aktiebolaget Lina myr, Dagmar Lyttkens och G Lyttkens anförda besvär över en den 29 mars 1930 avslutad laga syneförrättning angående företag, avseende torrläggning av den s k Lina myr med Råby och Lina träsk samt marker tillhörande Hinser m fl hemman uti Gothems, Hörsne med Bara, Vallstena, Norrlanda och Anga socknar, hade sammanträde med vattendomstolen utsatts att hållas å kommunalrummet i Hörsne denna dag klockan 10.30.
Då målet å utsatt tid och plats företogs till handläggning, inställde sig för ovannämnda vägstyrelse dess ordförande kaptenen Fredrik Nyström i Slite, vilken ingav och åberopade utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med vägstyrelsen den 15 maj 1930.
Gustaf Nyström kom personligen tillstädes. För ovannämnda bolag D Lyttkens och G Lyttkens inställde sig kaptenen C Lagercrantz i Stockholm, vilken till stöd för sin behörighet att företräda bolaget åberopade avskrift av registreringsbevis den 24 april 1930 angående bolaget, utvisande att han vore behörig att ensam teckna bolagets firma, och till stöd för sin behörighet att företräda Dagmar Lyttkens och G Lyttkens ingav och åberopade en av dem den 29 augusti 1930 utfärdad fullmakt för honom eller den han i sitt ställe förordnade att vid sammanträdet föra deras talan.
Sen uppräknas övriga sakägare, men dessa tar vi inte med här. Även förrättningsmannen, extra lantbruksingenjören G Wadman var närvarande vid sammanträdet.
Ordföranden redogjorde för det väsentligaste av innehållet i handlingarna i målet; och antecknades därefter, att vattenrättsingenjören Karl Elfström den 29 och 30 sistlidne augusti med biträde av de vid sammanträdet tjänstgörande vattenrättsnämndemännen verkställt förberedande undersökning å stället. På fråga förekom icke någon anmärkning mot de av förrättningsmannen verkställda avvägningarna.
Fredrik Nyström anförde på given anledning:
Ombyggnaden av Nybron, vilket arbete fullbordats år 1912, hade skett helt från grunden. Vid tiden för ombyggnaden hade väl någon del av den ovanför bron liggande i företaget ingående marken varit åker, men åkerarealen hade då haft väsentligt mindre omfattning än nu. Någon ängsmark, som för sin torrläggning varit beroende av öppningen i bron, hade då icke funnits, utan vad synemännen ansett hava utgjort sådan mark, vilken icke kunde hänföras till äng och icke heller upptagits såsom sådan i de fastighetsdeklarationer, som av markens ägare avgivits.
Vägstyrelsen hade icke låtit verkställa någon närmare utredning om hur stor genomsläppsöppning som skulle behövas i Nybron, därest företaget kom till utförande, men hade av ingenjören Segerfors erhållit uppgift om att den nuvarande broöppningen även i sådan händelse skulle vara tillräcklig. Uppgiften angående kostnaderna för den nya bro, som ifrågasatts skola uppföras på platsen, hade Segerfors lämnat efter undersökning å stället.
Gustaf Nyström förklarade, därom tillfrågad, att han med sitt yrkande om ersättning för minskat jordbruksvärde och estetiskt värde å hans fastigheter avsåg, att då genom vallarnas uppläggande en del till hans fastigheter hörande körvägar komme att skadas och en honom tillhörig park komme att förlora i utseende, den honom tillkommande ersättningen för skador till följd av vallarna borde utgå med högre belopp än synemännen bestämt, och att yrkandet att Nyholmsbron skulle ombyggas och utvidgas grundades därpå, att enligt hans mening öppningarna i bron efter föreslagen förändring komme att bliva för små för att bron vid högvatten skulle kunna släppa igenom allt vattnet. Wadman sade sig hava vid uppgörande av förslaget till sistnämnda bro utgått ifrån, att den nuvarane bron på platsen skulle stå kvar och endast tillbyggas med ett nytt spann.
Källor:
Gotlands norra vägdistrikt volym F II a: 4 (Visby landsarkiv) och Bygd och Natur, tidskrift för hembygdsvård årgång 1948.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Del 2
Aktiebolaget Lina myr hade hittills inte utnyttjat eller eljest haft någon inkomst av det till bolagets fastigheter hörande fisket. Då emellertid, därest företaget komme till utförande, fisket skulle komma att gå helt förlorat, yrkade bolaget ersättning därför med 300 kronor.
Jakten å bolagets ägor vore sedan åtskilliga år tillbaka utarrenderad. Arrendet utgjorde för närvarande 40 kronor om året. Bolaget hade emellertid för några år sedan fått erbjudande om högre arrende, vilket erbjudande bolaget dock icke kunna antaga, emedan bolaget varit bundet av då gällande arrendeavtal. Med hänsyn bland annat därtill uppskattade bolaget kapitalvärdet av jakten till 2 000 kronor; och yrkade bolaget ersättning med detta belopp för genom företaget uppkommande skada å jakten.
Det ställe, där Gothemån ginge genom ägor, tillhöriga makarna Lyttkens och O. A. P. Andersson, hade sedan gammalt utgjort lekplats för iden. Denna lekplats komme att fördärvas genom företaget. För skada, som därigenom och eljest uppkomme å fisket till följd av företaget, yrkade makarna Lyttkens ersättning. Därjämte
begärde de ersättning för genom företaget uppkommande skada å jakten på deras ägor. Beloppen av dem tillkommande ersättningar i berörda hänseenden finge vattendomstolen bestämma efter vad som kunde finnas skäligt.
Härefter ingav Lagercrantz en skrift. Efter uppläsandet därav anförde Lagercrantz vidare:
Bolagets ifrågavarande fastigheter, som inköpts för torvbränsletillverkning, vore alldeles otillräckligt bebyggda för egentlig jordbruksdrift. För att jordbruk skulle kunna rationellt bedrivas å desamma måste fördenskull därå uppföras för ändamålet ytterligare erforderliga byggnader. Vidare måste å fastigheterna anläggas körvägar och uppföras hägnader m m sådant. Vilket allt komme att draga stora kostnader. För övriga delägare förelåg ej samma svårigheter i avseende å brukandet av deras i företaget ingående jord.
Under sådana omständigheter kunde uppenbarligen båtnaden av företaget icke bliva lika stor för bolaget som för övriga delägare. Bolaget yrkade fördenskull, att de båtnadsvärden, som åsatts bolagets jord, måtte avsevärt nedsättas. Såsom av de av bolaget i målet åberopade köpehandlingarna framgick hade jord från Tall– och Holmmyr vid ett flertal försäljningar icke betingat högre pris än i medeltal 300 kronor per hektar. I avgiven förklaringsskrift hade sökandena velat göra gällande, att det låga försäljningspriset till en del berodde på att den i Tall– och Holmmyrs torrläggningsföretag ingående jorden besvärades av ett större dikningslån. Detta påstående vore emellertid icke riktigt, såvitt angick den av bolaget försålda jorden.
Denna hade nämligen utgjorts av utbruten båtnadsjord och hade följaktligen icke varit besvärad av lånet. I samma skrift hade sökandena förklarat, att bolagets i nu ifrågavarande företag ingående jord med nöje skulle återköpas av jordägarna på platsen. Bolaget, som å sin sida gärna ville försälja jorden, hade dock icke erhållit någon enda köpeanbud å densamma.
Det uppgavs av närvarande sökande till förrättningen, att för närvarande endast obetydligt med foder erhölls å slåttervallarna, att jordägarna dock varje år försökte slå och tillvarataga gräset därpå och att slåttervallarna icke begagnades till kreatursbete, emedan därå icke funnes några hägnader.
Den 11 juni 1937 skriver Gotlands Allehanda om Lina myr, jag hittade en del tidningsklipp i Tor Silléns personarkiv nummer 199 på Landsarkivet, så här skriver man:
Naturskyddet slår vakt om Lina myr
I den sedan flera år aktuella frågan om torrläggning av Lina myr har Svenska naturskyddsföreningen och Gotlands nation i Uppsala till jordbruksministern ingivit en skrivelse, vari framföras vissa synpunkter på denna fråga, innan ärendet slutligt avgöres.
Det hemställes, att en allsidig utredning företages, huruvida och i vad mån myrens utdikning skulle komma att skada allmänna natur– och kulturhistoriska intressen. Vidare hemställes, att grundliga och tillförlitliga kalkyler rörande den planerade utdikningen och dess ekonomiska konsekvenser ställas som villkor för ev. statsunderstöd. Slutligen begäres, att en sakkunnig prövning av dessa utredningsresultat föranstaltas i syfte att fastställa, huruvida avdikningsprojektets ekonomiska resultat ställa sig så värdefulla, att förlusten av de allmänna natur– och kulturvärdena helt kan förbises.
Av skrivelsen bifogade handlingar framgår, att Lina myr med sina 920 hektar är den sista av Gotlands stormyrar - Muske myr i Sundre och Träskmyr i Hangvar, vilka alltjämt äro odikade och väl värda att skyddas, kunna med sina respektive 45 och 200 hektar icke mäta sig med Lina myr. Lina myr är Gotlands rikaste fågelmyr, utmärkt ej endast av en stor individrikedom utan även av en synnerligen stor rikedom på arter, däribland många sällsynta. Vidare är floran på Lina myr särskilt rik och intressant, omfattande b la ett flertal sällsynta växter, därav en del sumpväxter, som här har sin sista tillflyktsort, sedan utdikningen tillintetgjort deras ståndorter, på andra delar av ön.
Professor L v. Post har, påpekas det, ifråga om Lina myr sagt, att denna ej skulle vara någon typisk Gotlandsmyr. Emellertid förhåller det sig givetvis så, att myrarna på Gotland liksom i övriga delar av Sverige tillhört olika typer alltefter de hydrografiska förhållandenas växling och det utvecklingsstadium, som uppnåtts.
Den omständigheten, att vi ej nu kunna få bevarad någon stormyr av t ex Mästermyrs typ, kan ej vara något skäl till att man nu borde avstå från att söka skydda den typ, vars sista i huvudsak orörda representant Lina myr är. Såväl genom Cladium-beståndet - enligt professor Rutger Sernander troligen det största i Norden - som genom kalkavsättningen i Råby träsk framvisar Lina myr ett par av de viktigaste särdrag, som en gång utmärkte de gotländska myrarna.
22 maj 1937 skriver tidningen: Carl Jacobsson i Hörsne har gått på krigsstigen igen. Denna gång gäller det inte motboksspriten utan en helt annan torrläggningsfråga. Sedan den beramade autodafén på Galgberget Valborgsmässoafton torkat in, har initiativtagaren till detta inhiberade folknöje nu i stället ägnat sig helt och fullt åt Linas torrläggning. Han talar i sin inlaga om ”den förvända överklassen” och ”den proletariserade allmogen”, vilket ju ganska väl stämmer överens med hans nära nog bevingade ord om ”folk som har det bra samt bönder”. Till denna förvända överklass räknas b la Gotlands nation i Uppsala (vilken dock inom parentes sagt torde räkna åtskilliga representanter för den ”proletariserade allmogen”). Det finns emellertid en punkt i hr Jacobssons inlägg som en gammal beundrare av Lina gärna skulle vilja ta fasta på, och det är den försöksballong han släpper upp om ett eventuellt inköp av myren från naturskyddarnas sida. Äro markägarna villiga att sälja området, så kanske det inte skulle vara alldeles omöjligt att skaffa de nödiga kontanterna. Men då får hr. Jacobsson allt hålla fast vid sin mening att ”svenska kronan bör hållas vid i medeltal 33 öre”.
Källor:
Gotlands norra vägdistrikt volym F II a: 4 (Visby landsarkiv) och Gotlands Allehanda 22 maj och 11 juni 1937.
Styrelsen för Lina myrs vattenledningsföretag 1958
Från vänster: Sven Jakobsson, Hörsne, sittande ordförande Birger Hellgren, Bara, Emanuel Sandborg, Gothem, Tage Nilsson, Bara, Nils Vahlgren, Gothem.
Fotot är från början tecknat av lantmätaren som var med vid utdikningen. Bild från Mona Wahlgren.
Fotot är från början tecknat av lantmätaren som var med vid utdikningen. Bild från Mona Wahlgren.