Gothemsån snart en stinkande kloak
Den 12 mars 1957 kunde man läsa nedanstående artikel av Arvid Ohlsson i tidningen Gotlänningen.
Ännu dröjer det väl några veckor innan den mäktiga åfåran därnere i Gothemsskogarna kommer att spränga vinterns bojor för att i vårlig yra bana sin väg mot havets fria horisonter. Det brukar vara ett praktfullt skådespel som tjusar många söndagsresenärer när så sker. Då går också iden upp och då kantas ofta åstränderna av metfiskare från alla Gotlands hörn. Men ån och fisket har försämrats genom vattenföroreningar. Kräftorna är borta och hela ån är snart en stinkande kloak vid lågvattensperioden, säger misslynta strandägare i Gothem.
Redan för många hundra år sedan, då Lina grannlag i Hörsne socken var ett av de rikaste och mäktigaste inom hela östra Gotland, torde fisket inom Linamyrsområdet ha varit av mycket stor betydelse för bygdens försörjning.
Den rika höslåttern på starrmaderna möjliggjorde en omfattande boskapsskötsel. Fisket i myren och träskmarkerna var samtidigt en betydande binäring som gav fisk inte blott åt de egna hushållen utan även för avsalu. Men idfisket omfattade inte bara Lina myr, även i Gothemsån förekom ett idfiske av betydande storlek. Samtliga strandägare höll styvt på sina fiskevatten. Jordägare på ömse sidor om årännan tog id med ryssjor (tainar) och håvredskap, man slog med ljuster och metade, och gjorde under tiden betydande inkomster på sitt idfiske. - Men fiskevattnet som sådant har försämrats under senare årtionden, säger markägarna nere i Gothem. Det blev så sedan de ovanför Lina myr liggande myrmarkerna såsom Romamyr, Tallmyr och Källlungemyr dikades, när Sockerbruket i Roma kom till och man började släppa ned förorenat vattengenom Linamyrsbäckenet. Den första januari i år kom en ny lag som betydligt skärper bestämmelserna angående utsläpp av förorenat avloppsvatten från tätbebyggelse och industriföretag. Den nya lagen ger likaväl företagen och samhällena en viss tidsfrist med saneringen av sina utsläpp fram till den 1 juli 1958. I praktiken torde det då bli så att endast avloppsvatten som undergått höggradig rening får obehindrat släppas ut i åar och insjöar där skada på fisket kan uppstå. Gothemsborna som tydligen har insett detta, har därför börjat tänka på att få det lite trivsammare för sina kräftor därnere vid ”Malmunde-gyl” och Asbro i Gothemsskogen. Man vill att de som nu förpestar deras fiskevatten skall göra någonting för att få en sanering till stånd, så att strandägarna blir av med stanken från ån under sommarkvällarna och får tillbaka sina kräftor. Detta framgick med all tydlig skärpa vid ett par intervjuer som Gotlänningens medarbetare hade med några strandrättsägare därnere häromdagen. Missnöjet syntes för övrigt ha legat och grott ända sedan i höstas, då ån vid kräftfiskets början praktiskt taget visade sig ”kemiskt fria” från kräftor.
Lantbrukare Konrad Olofsson, Västerbjärs i Gothem, ha fiskat id och kräftor i Lina myr och Gothemsån i 30 år och har därvid tydligt kunnat konstatera hur i synnerhet kräftbeståndet där blivit sämre och sämre.
För 30 år sedan hade vi mycket rika kräftbestånd i Gothemsån. Man plockade stora mängder varje augusti månad. Nu finns här snart inga kräftor alls. Vid regnfattiga somrar, med ökad nederbörd fram vid betkampanjen, kommer en smutsvattenvåg där vattnet är svavelgult och illaluktande. Då kryper kräftorna upp och lägger sig att dö i gräset vid åkanterna, gäddor och lakar som finns på djupare platser flyter döda omkring. Vi kan även se hur vatteninsekter, spigg och snäckor går ur vattnet och ligger i breda strängar utefter åstranden. Hur länge skall detta få fortgå? Bör vi inte kunna kräva att de som nu förorenar våra fiskevatten, åtminstone efter den nya lagens tillkomst, verkligen gör ett krafttag för en ordentlig rening av sitt avloppsvatten? Det gäller här framför allt Roma sockerbruk och Hesselby mejeri.
- Förr gick även iden upp på hösten, säger lantbrukare Herbert Rossander, Kyrkbinge i Gothem. Vi kunde lägga ”tainar” när höstfloden kom och få rätt mycket id. Under senare årtionden när vattenförsörjningen i Gothemsån blivit allt påtagligare, händer sådant aldrig. När iden känner smutsvattnet går den aldrig upp. Ofta hittar vi stora gäddor vid åkanterna som ligger döda. Vad det gäller kräftbeståndet i ån var det i höstas alldeles borta.
Äldste idfiskaren i Gothemsån är väl för närvarande lantbrukare Johan Johansson, Malmunde i Gothem. Johansson är född 1884 och har sin gård liggande i skogsmarken 75 meter från åstranden och omkring 1 km sydväst om Asbro. Han har fiskat id och annan sötvattensfisk i Gothemsån från det han var liten pojke, är varmt naturintresserad och vet vad han talar om när det gäller fiskevattnet och fågellivet därnere.
Beträffande vattnets förorening i ån anser han att den värsta nedsmutsningsperioden inleddes för omkring 12-15 år sedan då avloppskanalerna genom de ovanför liggande myrarna blev rensade och deras bottenvegetation kom bort. Förut märke vi inte så mycket av det, säger han. Då gick grålaxen upp här. Vi fick rätt mycket lax ibland, och det var mycket gott om kräftor. Nu är laxen borta, kräftorna likaså. Kräftorna går ur ån på höstarna när det gulgråa vattnet kommer. Man kan hitta dem uppe i gräset där de ligger döda. Till och med rätt stora ålar har jag hittat som dött, vilket förefaller mig egendomligt. Förekomsten av död småfisk som kommer flytande ned med vattnet kan vara fruktansvärd ibland. Vi har under tiden kunnat ösa upp dem med skopa. Ibland på höstkvällarna kan vi känna en besvärande stank från årännan upp på min gårdsplan. Det hände särskilt för något år sedan, under en rätt lång period. Efteråt var allt vatten tomt på både fisk och kräftor i ån. Visst skulle det vara mycket tacknämligt om den nya lagen beträffande vattenföroreningar kunde skapa ett skydd för fiskbeståndet och kräftorna härnere i Gothemsån. Då först kunde det kanske bli någon idé med nya inplanteringar av grålax och kräftor, säger hr Johansson.
A-d
Ännu dröjer det väl några veckor innan den mäktiga åfåran därnere i Gothemsskogarna kommer att spränga vinterns bojor för att i vårlig yra bana sin väg mot havets fria horisonter. Det brukar vara ett praktfullt skådespel som tjusar många söndagsresenärer när så sker. Då går också iden upp och då kantas ofta åstränderna av metfiskare från alla Gotlands hörn. Men ån och fisket har försämrats genom vattenföroreningar. Kräftorna är borta och hela ån är snart en stinkande kloak vid lågvattensperioden, säger misslynta strandägare i Gothem.
Redan för många hundra år sedan, då Lina grannlag i Hörsne socken var ett av de rikaste och mäktigaste inom hela östra Gotland, torde fisket inom Linamyrsområdet ha varit av mycket stor betydelse för bygdens försörjning.
Den rika höslåttern på starrmaderna möjliggjorde en omfattande boskapsskötsel. Fisket i myren och träskmarkerna var samtidigt en betydande binäring som gav fisk inte blott åt de egna hushållen utan även för avsalu. Men idfisket omfattade inte bara Lina myr, även i Gothemsån förekom ett idfiske av betydande storlek. Samtliga strandägare höll styvt på sina fiskevatten. Jordägare på ömse sidor om årännan tog id med ryssjor (tainar) och håvredskap, man slog med ljuster och metade, och gjorde under tiden betydande inkomster på sitt idfiske. - Men fiskevattnet som sådant har försämrats under senare årtionden, säger markägarna nere i Gothem. Det blev så sedan de ovanför Lina myr liggande myrmarkerna såsom Romamyr, Tallmyr och Källlungemyr dikades, när Sockerbruket i Roma kom till och man började släppa ned förorenat vattengenom Linamyrsbäckenet. Den första januari i år kom en ny lag som betydligt skärper bestämmelserna angående utsläpp av förorenat avloppsvatten från tätbebyggelse och industriföretag. Den nya lagen ger likaväl företagen och samhällena en viss tidsfrist med saneringen av sina utsläpp fram till den 1 juli 1958. I praktiken torde det då bli så att endast avloppsvatten som undergått höggradig rening får obehindrat släppas ut i åar och insjöar där skada på fisket kan uppstå. Gothemsborna som tydligen har insett detta, har därför börjat tänka på att få det lite trivsammare för sina kräftor därnere vid ”Malmunde-gyl” och Asbro i Gothemsskogen. Man vill att de som nu förpestar deras fiskevatten skall göra någonting för att få en sanering till stånd, så att strandägarna blir av med stanken från ån under sommarkvällarna och får tillbaka sina kräftor. Detta framgick med all tydlig skärpa vid ett par intervjuer som Gotlänningens medarbetare hade med några strandrättsägare därnere häromdagen. Missnöjet syntes för övrigt ha legat och grott ända sedan i höstas, då ån vid kräftfiskets början praktiskt taget visade sig ”kemiskt fria” från kräftor.
Lantbrukare Konrad Olofsson, Västerbjärs i Gothem, ha fiskat id och kräftor i Lina myr och Gothemsån i 30 år och har därvid tydligt kunnat konstatera hur i synnerhet kräftbeståndet där blivit sämre och sämre.
För 30 år sedan hade vi mycket rika kräftbestånd i Gothemsån. Man plockade stora mängder varje augusti månad. Nu finns här snart inga kräftor alls. Vid regnfattiga somrar, med ökad nederbörd fram vid betkampanjen, kommer en smutsvattenvåg där vattnet är svavelgult och illaluktande. Då kryper kräftorna upp och lägger sig att dö i gräset vid åkanterna, gäddor och lakar som finns på djupare platser flyter döda omkring. Vi kan även se hur vatteninsekter, spigg och snäckor går ur vattnet och ligger i breda strängar utefter åstranden. Hur länge skall detta få fortgå? Bör vi inte kunna kräva att de som nu förorenar våra fiskevatten, åtminstone efter den nya lagens tillkomst, verkligen gör ett krafttag för en ordentlig rening av sitt avloppsvatten? Det gäller här framför allt Roma sockerbruk och Hesselby mejeri.
- Förr gick även iden upp på hösten, säger lantbrukare Herbert Rossander, Kyrkbinge i Gothem. Vi kunde lägga ”tainar” när höstfloden kom och få rätt mycket id. Under senare årtionden när vattenförsörjningen i Gothemsån blivit allt påtagligare, händer sådant aldrig. När iden känner smutsvattnet går den aldrig upp. Ofta hittar vi stora gäddor vid åkanterna som ligger döda. Vad det gäller kräftbeståndet i ån var det i höstas alldeles borta.
Äldste idfiskaren i Gothemsån är väl för närvarande lantbrukare Johan Johansson, Malmunde i Gothem. Johansson är född 1884 och har sin gård liggande i skogsmarken 75 meter från åstranden och omkring 1 km sydväst om Asbro. Han har fiskat id och annan sötvattensfisk i Gothemsån från det han var liten pojke, är varmt naturintresserad och vet vad han talar om när det gäller fiskevattnet och fågellivet därnere.
Beträffande vattnets förorening i ån anser han att den värsta nedsmutsningsperioden inleddes för omkring 12-15 år sedan då avloppskanalerna genom de ovanför liggande myrarna blev rensade och deras bottenvegetation kom bort. Förut märke vi inte så mycket av det, säger han. Då gick grålaxen upp här. Vi fick rätt mycket lax ibland, och det var mycket gott om kräftor. Nu är laxen borta, kräftorna likaså. Kräftorna går ur ån på höstarna när det gulgråa vattnet kommer. Man kan hitta dem uppe i gräset där de ligger döda. Till och med rätt stora ålar har jag hittat som dött, vilket förefaller mig egendomligt. Förekomsten av död småfisk som kommer flytande ned med vattnet kan vara fruktansvärd ibland. Vi har under tiden kunnat ösa upp dem med skopa. Ibland på höstkvällarna kan vi känna en besvärande stank från årännan upp på min gårdsplan. Det hände särskilt för något år sedan, under en rätt lång period. Efteråt var allt vatten tomt på både fisk och kräftor i ån. Visst skulle det vara mycket tacknämligt om den nya lagen beträffande vattenföroreningar kunde skapa ett skydd för fiskbeståndet och kräftorna härnere i Gothemsån. Då först kunde det kanske bli någon idé med nya inplanteringar av grålax och kräftor, säger hr Johansson.
A-d