Lanthandlare i Gothem
Inledning
Foto ur Gotlands bebyggelse 1955
Anders R Johansson har skrivit en bok om Konsumföreningarna på Gotland och där finns även en artikel från Gothem, där Konsum hade butik. Jag tyckte det kunde vara intressant att skriva om detta, så jag frågade Anders om det var ok. att använda texten, vilket det var, och det är anledningen till att det nu skulle komma att handla om Konsum i Gothem. När jag sedan berättade om mina funderingar för andra och började kolla lite själv, så kom det fram ännu mer uppgifter om olika lanthandlare i Gothem, vilket har resulterat i att det här handlar lite om några av Gothems lanthandlare från 1850 fram till den sista.
1850-1867
Den första handeln i Gothem (?) omnämns i Gotlands läns tidning 1850 och så här skriver man:
Nytt handels-etablismang och ny lastageplats wid Botwalda-wik i Gothem: I dessa dagar har bodhandel blifwit öppnad af Hr T Falk i Handl. Hrr. C.A. Engboms och Ahlbergs wid Botwalda-wik nybyggda handels-lokal. Som Gothem är en av de mest skogsrika kustsocknar på Gotland och inom en half mil från den nya lastageplatsen finnes flera sågar bör den timmerutskeppning som Herrar Engbom & Ahlberg ämna bedriwa, icke blifwa obetydlig och Botvalda-wik samt bliwa säte för rörelse och liflig omfattning. Wägen ned till wiken lärer ännu wara i dåligt skick, men som tillförsel ej blott från Gothem, utan äfwen från de kringliggande socknarna är att påräkna och alldenstund en närbelägen och ordentligt skött afsättningsplats för hela trakten blir en fördel, torde det ligga i nämnde socknars eget wälförstådda intresse att wägen dit göres farbar och bekväm”.
Nytt handels-etablismang och ny lastageplats wid Botwalda-wik i Gothem: I dessa dagar har bodhandel blifwit öppnad af Hr T Falk i Handl. Hrr. C.A. Engboms och Ahlbergs wid Botwalda-wik nybyggda handels-lokal. Som Gothem är en av de mest skogsrika kustsocknar på Gotland och inom en half mil från den nya lastageplatsen finnes flera sågar bör den timmerutskeppning som Herrar Engbom & Ahlberg ämna bedriwa, icke blifwa obetydlig och Botvalda-wik samt bliwa säte för rörelse och liflig omfattning. Wägen ned till wiken lärer ännu wara i dåligt skick, men som tillförsel ej blott från Gothem, utan äfwen från de kringliggande socknarna är att påräkna och alldenstund en närbelägen och ordentligt skött afsättningsplats för hela trakten blir en fördel, torde det ligga i nämnde socknars eget wälförstådda intresse att wägen dit göres farbar och bekväm”.
Värdering och brandförsäkring av handlarna A. H. Ahlberg och C. A. Engboms byggnader på Botvaldevik.
Värdering och brandförsäkring.
Jag hittade en värdering och brandförsäkring av handlarna A. H. Ahlberg och C. A. Engboms byggnader på Botvaldevik, som jag tyckte var intressant att ta med. Det beskriver lite om hur byggnaderna såg ut och hur mycket dessa var värderade till. Texten är delvis moderniserad.
År 1851 den 18 december har undertecknad Kronolänsman enligt, och på grund av Konungs befallningshavande i Gotlands län af den 2:a i samma månad erhållet förordnande med biträde av nämndemännen Stephan Tjellder Stora Bjärge i Vallstena och Jacob Themesson Kyrkbinge i Gothem besett och värderat nedanstående byggnader belägna vid Botvaldevik i Gothem socken av Gotlands norra härad och tillhörige handlarna A. H. Ahlberg och C. A. Engbom; vare enligt Kungl. Maj:ts Nådige Reglemente för Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader i landet av den 23 december 1828, försäkring begärs; och hava värderingsmännen vid denna förrättning, vilka ägarna själva bevistat, funnit samma byggnader af beskaffenhet som följer:
Byggnaderna som är uppförda på en tomt av 10 tunnland jord lyder de under Kronoskatte hemmanet Tummungs i förenämnda socken, ligger på 220 alnars avstånd från sjön. Den i stället befintliga brandredskap består av en handspruta, tvenne brandstegar, en svabb och tvenne ämbar av trä.
Nr 1
Boningshuset av trä, reveterat (1) och i gott stånd, som har egna väggar på alla sidor och består av en våning, är uppförd år 1849 och dess längd är 20 alnar (2) samt bredden 12, och från marken till kroppåsen 13 alnar högt, är täckt med brädor eller timmertak, skilt från grannar på 32 alnars avstånd från och ligger 12 alnar från den packhusbyggnad, som under nr 2 i detta värderingsinstrument är upptagen.
Under denna byggnad är en grundmurad, stenfot 1 aln hög från marken som värderas till 66,32.
En mindre ovälvd källare med nedgång från skafferiet 10.
Stenfot under golvet såväl under köksspisen som kakelugnarna 20.
En trappa till förstugan av ek 5.
En mindre dito till köket av ek 2.
Våningen består av förstuga och trenne rum, salubod, kök med spis och tvenne bakugnar, samt ett skafferi. Skiljeväggarna består av plankor, och är golven till dessa rum och vinden jämte vindskammaren försedda med trossbottnar eller underklädningar. En trappa av trä leds från förstugan till vinden, varvid västra gaveln finnes en vindskammare. På vinden finnes tvenne skorstenar murade av kalksten. Hela stommen av denna byggnad värderas till 450.
Yttre taket tjärsmort med tillbehör 150.
Bjälklagen 65.
Golven i rummen av furu och gran 100.
Taken i detsamma av furu och gran 75.
Trappan till vinden av furu 15.
Golvet i vinden 30.
Åtta stycken fensterlufter med vitt glas i kitt, försedda med fodringar ut- och invändigt, allt målat, är 2½ alnar höga och 2 1/8 alnar breda, värderas med tillbehör till 8 Riksdaler silvermynt eller 64.
En fensterluft i vindskammaren med vitt glas i kitt 2 1/8 aln hög och 2 aln bred, med fodringar ut- och invändigt målad och med allt tillbehör 6.
En fensterluft på vinden med vitt glas i kitt fodringar ut- och invändigt, målad och med allt tillbehör 3.
Förstugudörren är en brädbeklädd dubbeldörr 3 ¾ alnar hög, 2 ¾ alnar bred, och försedd med fodringar ut- som invändigt jämte ett större dubbellås, alt målat och med tillbehör värdesatt till 25.
Ett fenster över förstugedörren infattat i samma port och lika brett som dessa är 12 aln högt och har rutor av vitt glas i kitt 2.
Dörrkarmen mellan köket och gården har mot denne senare en brädbeklädd dörr samt en enkel dito emot köket, fodringar finnes ut- och invändigt, är 3 ¾ aln hög, 1½ aln bred, målad och värderas med allt tillbehör till 15.
Till rummen finnes fyra halvfranska dörrar 3 ¾ aln höga och 1 5/8 aln breda, är försedda med fodringar och målade äro med tillbehör värda 9 Riksdaler silvermynt eller 36.
En dörr till vinden av samma storlek och beskaffenhet 9.
En halvfransk dörr till vindskammaren 3½ aln hög och 1½ aln bred, har fodringar ut och invändigt, värderas med tillbehör till 8.
En såkallad blinddörr från ena rummet till saluboden 3 3/8 aln hög, 1 1/8 aln bred, har fodringar åt boden, men är åt rummet målad på väv och papper 6.
En dörr från köket till skafferiet 3 aln hög och 1 1/8 aln bred är målad åt köket och värderas med tillbehör till 3.
En klädesgarderob och ett skåp uti ett av nedre rummen samt tvenne garderober uti vindskammaren är klädda med papper och har såkallade blinddörrar som är försedda med allt tillbehör. Dessa garderober värderas till 9 Riksdaler stycket eller 27.
Skåpet till 3.
En lucka från skafferiet till källaren 1,16.
Hela byggnaden är invändigt, med sammanfogade dels hyvlade dels ohyvlade brädor, panelad och upptages till 100.
De fyra rummen är med fot-, bröst och taklister försedda jämte mindre köket som värderas till 45.
Franska tapeter och bårder på väv- och papper i trenne rummen 75.
Grön oljemålning och bårder på väv och papper i ett rum 30.
Takens klädning med papper på väv och målning i desamma fyra rum 12.
Förstugan är målad med oljefärg 6.32.
Köket är målat med limfärg som upptages till 4.
Inredningen i saluboden, bestående av disk med lådor samt redd med hyllor och lådor allt oljemålat värderas till 80.
Boden är målad med limfärg 4.
Tvenne väggfasta målade sängar i vindskammaren, upptages och värderas till 3,16 stycket eller tillsammans 6.32.
Inredningen i skafferiet till 3.
Fyra stycken kakelugnar av vit glaserad kakel försedda med brandmurar upptages med ett tillbehör till 32 Riksdaler silvermynt eller 128.
En köksspis af sten på stenfot med en större och en mindre bakugn av tegel värderas med tillbehör till 48.
Tvenne skorstenar av sten 40.
Reveteringen utvändigt av denna byggnad värderas till 125.
List vid takfoten på långsidorna och utmed gavlarna upptages till 47.16.
Tvenne takrännor av trä med järnrör värderas 13.
Järntrappor över fönster och dörrar upptages och värderas till 15.
Sålunda hela byggnadens värde Banco Riksdaler 1971,32.
Nr 2
En packhusbyggnad av trä, belägen på 12 alnars avstånd från nummer 1. Under denna byggnad finns tvenne källare, en av sten och en av stockvirke, båda ovälvda men den senare invändigt reviterad, höjden av dessa källare är 3 alnar. Byggnaden däröver uppförd av plankor emellan hörnstockar och mötare, består av en våning, har egna väggar i alla sidor, är 16 alnar lång, 12 alnar bred och från källaren till kroppåsen 10 alnar hög, är täckt med brädor eller timmertak. Byggnaden som är hel tjärbestruken är inredd till packhus och ett boningsrum, detta senare beläget i sydöstra hörnet, är 6 alnar långt och 6 alnar brett.
Källaren av sten med nära två alnar tjocka sidomurar värderas till 60.
Skiljevägg emellan källarna en aln bred av plank och sidorna med ifyllning av sten och grus upptages till 10.
Källaren av trä till 40.
Tvenne klädda dörrar till källare 12.
Tvenne enkla dörrar med tillbehör upptages till 4.
Tvenne gluggar med järngaller till 3.
Trappan till packhuset av trä värderas till 13.
Trappan till boningsrummet av trä upptages till 6.
Hela stommen av byggnaden värderas till 233,16.
Yttre taket med dess tillbehör till 100.
Bjälklagen 30.
Golven av furu och granplankor med trossbotten under boningsrummet 40.
Taken i packhus och boningsrummet av furu 30.
Fyra fensterlufter 1 ¾ aln höga och lika breda i vitt glas med kitt målade, och varav trenne är försedda med galler, de 3 sistnämnda värderas till 9 per styck eller 27.
Det fjärde utan galler till 5.
Trappa till vinden av brädor 8.
Tvenne gluggar på vindsgavlarna med tillbehör 3.
Skiljeväggen mellan packhuset och boningsrummet av bräder med panelning eller klädning av dito 15.
En spis i boningsrummet av tegel jämte skorsten av dito med rökhatt av järnplåt samt behörig brandmur bakom spisen upptages och värderas till 20.
En brädbeklädd dörr till packhuset 3¼ aln hög och 1 ¾ aln bred målad och med tillbehör 7.
En klädd dörr utvändigt till boningsrummet med tillbehör upptages till 6.
En enkel dörr invändigt till samma rum med tillbehör värderas till 4.
En klockstapel upptages till 5.
En malmklocka värd 25.
Sålunda hela byggnaden värd Banco Riksdaler 706,16.
Nr 3
En stallbyggnad av trä på 43 alnars avstånd från boningshuset, är uppförd på stenfot, har egna väggar i alla sidor, är 14 alnar lång, 8 alnar bred och 9½ alnar hög från marken till kroppåsen har träd- eller timmertak, och är inredd, till fyra bås samt ett foderrum och bestruket med tjära och rödfärg utvändigt.
Stenfoten en halv aln hög värderas till 5.
Stommen av denna byggnad upptages till ett värde av 50.
Yttre taket med tillbehör till 40.
Bjälklagen till 8.
Golvet av plankor 14.
Innetaket eller loftet 10.
Skiljeväggen av plankor 3.
Spilten eller båsens inredning upptages till 8.
Dörren åt gården med tillbehör värderas till 1,24.
Dörren åt baksidan upptages till 1.
Dito till foderrummet till 1.
En mindre fenster värt 1.
En glugg på gaveln värt 1.
Sålunda denna byggnads värde till Banco Riksdaler 143,24.
Nr 4
Ett vagnslider i väster från och utmed förenämnde stallbyggnad, till hälften slutet och till hälften öppet. Den slutna delen har egna väggar i trenne sidor, såväl byggnaden som taket, vilket senare sluttar från gården utåt är av plankor och bräder, denna byggnad är 18 aln lång och 7 aln bred och 3 ¾ aln hög.
Stommen av denna byggnad värderas till 20.
Taket med dess tillbehör till 20.
Dörren med dito upptages till 5.
Byggnadens hela värde Banco Riksdaler 45.
Summa banco Riksdaler 2 866,24.
Värdet av det till brandförsäkring nu anmälda byggnaderna är således efter noggrannaste undersökning och bästa förstånd, i dels nu befintliga skick, i jämfört med ett medium av de förflutna fem årens priskuranter och markegångstaxor på byggnadsämnen, dagsverken och arbetslöner i orten ansett till 2 866 riksdaler, 24 skillingar Banco, det vi ansvara vara mera för lågt än för högt åsatt vilket betyges av Bernhard Bolin, Kronolänsman i Bäls och Lina ting uti Gotlands norra härad.
Som ingen vidare erinran vid denna värdering förekommit är att en malmklocka upptagits uti värdesumman utan att dess vikt blivit angiven, torde den sökta försäkringen kunna med uteslutande av samma klocka medgivas på följande sätt:
Hus utan eldfarlig inrättning enligt 2:a momentet efter 5:e klassen
Nr 1 eldfarligt tak
Brädinredning 68,16
Taklist 27,16
Det övriga 1844,16
Nr 2 dito
Stomme 232
Det övriga 448
Nr 3 dito
Stomme 46,24
Det övriga 93,24
Nr 4 dito
Stomme 15
Det övriga 25
Från försäkring uteslutet
Uti nummer två en malmklocka utan vikt skattad till 25 Riksdaler.
Undertecknat i Stockholm den 13 mars 1852.
Källa: Brandförsäkringsverket i samarbete med SVAR, brandförsäkring nummer 20101.
NOTER:
(1) Revetering eller rappning är en teknik för att klä en trävägg, först med ett fästmedel, vanligen träpluggar, vassmattor eller ståltrådsnät, och därpå med puts. Revetering började användas under 1700-talet för att ge t.ex. herrgårdsbyggnader intryck av att vara byggda i sten. På 1830-talet spred sig bruket även till bondgårdar, först i södra Sverige, men fram emot 1850-talet även till övriga Sverige och inte längre enbart begränsat till bondgårdar.
Källa: Wikipedia
(2) En aln är en äldre måttenhet ingående i det svenska måttsystemet verkmått. En aln är lika med 2 gamla svenska fot eller 24 verktum. Cirka 594 millimeter. En aln är också ett måttredskap, en trästicka som har ett handtag och därutöver är en aln lång. Ordet aln betyder egentligen underarm.
Källa: Susning.nu
År 1851 den 18 december har undertecknad Kronolänsman enligt, och på grund av Konungs befallningshavande i Gotlands län af den 2:a i samma månad erhållet förordnande med biträde av nämndemännen Stephan Tjellder Stora Bjärge i Vallstena och Jacob Themesson Kyrkbinge i Gothem besett och värderat nedanstående byggnader belägna vid Botvaldevik i Gothem socken av Gotlands norra härad och tillhörige handlarna A. H. Ahlberg och C. A. Engbom; vare enligt Kungl. Maj:ts Nådige Reglemente för Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader i landet av den 23 december 1828, försäkring begärs; och hava värderingsmännen vid denna förrättning, vilka ägarna själva bevistat, funnit samma byggnader af beskaffenhet som följer:
Byggnaderna som är uppförda på en tomt av 10 tunnland jord lyder de under Kronoskatte hemmanet Tummungs i förenämnda socken, ligger på 220 alnars avstånd från sjön. Den i stället befintliga brandredskap består av en handspruta, tvenne brandstegar, en svabb och tvenne ämbar av trä.
Nr 1
Boningshuset av trä, reveterat (1) och i gott stånd, som har egna väggar på alla sidor och består av en våning, är uppförd år 1849 och dess längd är 20 alnar (2) samt bredden 12, och från marken till kroppåsen 13 alnar högt, är täckt med brädor eller timmertak, skilt från grannar på 32 alnars avstånd från och ligger 12 alnar från den packhusbyggnad, som under nr 2 i detta värderingsinstrument är upptagen.
Under denna byggnad är en grundmurad, stenfot 1 aln hög från marken som värderas till 66,32.
En mindre ovälvd källare med nedgång från skafferiet 10.
Stenfot under golvet såväl under köksspisen som kakelugnarna 20.
En trappa till förstugan av ek 5.
En mindre dito till köket av ek 2.
Våningen består av förstuga och trenne rum, salubod, kök med spis och tvenne bakugnar, samt ett skafferi. Skiljeväggarna består av plankor, och är golven till dessa rum och vinden jämte vindskammaren försedda med trossbottnar eller underklädningar. En trappa av trä leds från förstugan till vinden, varvid västra gaveln finnes en vindskammare. På vinden finnes tvenne skorstenar murade av kalksten. Hela stommen av denna byggnad värderas till 450.
Yttre taket tjärsmort med tillbehör 150.
Bjälklagen 65.
Golven i rummen av furu och gran 100.
Taken i detsamma av furu och gran 75.
Trappan till vinden av furu 15.
Golvet i vinden 30.
Åtta stycken fensterlufter med vitt glas i kitt, försedda med fodringar ut- och invändigt, allt målat, är 2½ alnar höga och 2 1/8 alnar breda, värderas med tillbehör till 8 Riksdaler silvermynt eller 64.
En fensterluft i vindskammaren med vitt glas i kitt 2 1/8 aln hög och 2 aln bred, med fodringar ut- och invändigt målad och med allt tillbehör 6.
En fensterluft på vinden med vitt glas i kitt fodringar ut- och invändigt, målad och med allt tillbehör 3.
Förstugudörren är en brädbeklädd dubbeldörr 3 ¾ alnar hög, 2 ¾ alnar bred, och försedd med fodringar ut- som invändigt jämte ett större dubbellås, alt målat och med tillbehör värdesatt till 25.
Ett fenster över förstugedörren infattat i samma port och lika brett som dessa är 12 aln högt och har rutor av vitt glas i kitt 2.
Dörrkarmen mellan köket och gården har mot denne senare en brädbeklädd dörr samt en enkel dito emot köket, fodringar finnes ut- och invändigt, är 3 ¾ aln hög, 1½ aln bred, målad och värderas med allt tillbehör till 15.
Till rummen finnes fyra halvfranska dörrar 3 ¾ aln höga och 1 5/8 aln breda, är försedda med fodringar och målade äro med tillbehör värda 9 Riksdaler silvermynt eller 36.
En dörr till vinden av samma storlek och beskaffenhet 9.
En halvfransk dörr till vindskammaren 3½ aln hög och 1½ aln bred, har fodringar ut och invändigt, värderas med tillbehör till 8.
En såkallad blinddörr från ena rummet till saluboden 3 3/8 aln hög, 1 1/8 aln bred, har fodringar åt boden, men är åt rummet målad på väv och papper 6.
En dörr från köket till skafferiet 3 aln hög och 1 1/8 aln bred är målad åt köket och värderas med tillbehör till 3.
En klädesgarderob och ett skåp uti ett av nedre rummen samt tvenne garderober uti vindskammaren är klädda med papper och har såkallade blinddörrar som är försedda med allt tillbehör. Dessa garderober värderas till 9 Riksdaler stycket eller 27.
Skåpet till 3.
En lucka från skafferiet till källaren 1,16.
Hela byggnaden är invändigt, med sammanfogade dels hyvlade dels ohyvlade brädor, panelad och upptages till 100.
De fyra rummen är med fot-, bröst och taklister försedda jämte mindre köket som värderas till 45.
Franska tapeter och bårder på väv- och papper i trenne rummen 75.
Grön oljemålning och bårder på väv och papper i ett rum 30.
Takens klädning med papper på väv och målning i desamma fyra rum 12.
Förstugan är målad med oljefärg 6.32.
Köket är målat med limfärg som upptages till 4.
Inredningen i saluboden, bestående av disk med lådor samt redd med hyllor och lådor allt oljemålat värderas till 80.
Boden är målad med limfärg 4.
Tvenne väggfasta målade sängar i vindskammaren, upptages och värderas till 3,16 stycket eller tillsammans 6.32.
Inredningen i skafferiet till 3.
Fyra stycken kakelugnar av vit glaserad kakel försedda med brandmurar upptages med ett tillbehör till 32 Riksdaler silvermynt eller 128.
En köksspis af sten på stenfot med en större och en mindre bakugn av tegel värderas med tillbehör till 48.
Tvenne skorstenar av sten 40.
Reveteringen utvändigt av denna byggnad värderas till 125.
List vid takfoten på långsidorna och utmed gavlarna upptages till 47.16.
Tvenne takrännor av trä med järnrör värderas 13.
Järntrappor över fönster och dörrar upptages och värderas till 15.
Sålunda hela byggnadens värde Banco Riksdaler 1971,32.
Nr 2
En packhusbyggnad av trä, belägen på 12 alnars avstånd från nummer 1. Under denna byggnad finns tvenne källare, en av sten och en av stockvirke, båda ovälvda men den senare invändigt reviterad, höjden av dessa källare är 3 alnar. Byggnaden däröver uppförd av plankor emellan hörnstockar och mötare, består av en våning, har egna väggar i alla sidor, är 16 alnar lång, 12 alnar bred och från källaren till kroppåsen 10 alnar hög, är täckt med brädor eller timmertak. Byggnaden som är hel tjärbestruken är inredd till packhus och ett boningsrum, detta senare beläget i sydöstra hörnet, är 6 alnar långt och 6 alnar brett.
Källaren av sten med nära två alnar tjocka sidomurar värderas till 60.
Skiljevägg emellan källarna en aln bred av plank och sidorna med ifyllning av sten och grus upptages till 10.
Källaren av trä till 40.
Tvenne klädda dörrar till källare 12.
Tvenne enkla dörrar med tillbehör upptages till 4.
Tvenne gluggar med järngaller till 3.
Trappan till packhuset av trä värderas till 13.
Trappan till boningsrummet av trä upptages till 6.
Hela stommen av byggnaden värderas till 233,16.
Yttre taket med dess tillbehör till 100.
Bjälklagen 30.
Golven av furu och granplankor med trossbotten under boningsrummet 40.
Taken i packhus och boningsrummet av furu 30.
Fyra fensterlufter 1 ¾ aln höga och lika breda i vitt glas med kitt målade, och varav trenne är försedda med galler, de 3 sistnämnda värderas till 9 per styck eller 27.
Det fjärde utan galler till 5.
Trappa till vinden av brädor 8.
Tvenne gluggar på vindsgavlarna med tillbehör 3.
Skiljeväggen mellan packhuset och boningsrummet av bräder med panelning eller klädning av dito 15.
En spis i boningsrummet av tegel jämte skorsten av dito med rökhatt av järnplåt samt behörig brandmur bakom spisen upptages och värderas till 20.
En brädbeklädd dörr till packhuset 3¼ aln hög och 1 ¾ aln bred målad och med tillbehör 7.
En klädd dörr utvändigt till boningsrummet med tillbehör upptages till 6.
En enkel dörr invändigt till samma rum med tillbehör värderas till 4.
En klockstapel upptages till 5.
En malmklocka värd 25.
Sålunda hela byggnaden värd Banco Riksdaler 706,16.
Nr 3
En stallbyggnad av trä på 43 alnars avstånd från boningshuset, är uppförd på stenfot, har egna väggar i alla sidor, är 14 alnar lång, 8 alnar bred och 9½ alnar hög från marken till kroppåsen har träd- eller timmertak, och är inredd, till fyra bås samt ett foderrum och bestruket med tjära och rödfärg utvändigt.
Stenfoten en halv aln hög värderas till 5.
Stommen av denna byggnad upptages till ett värde av 50.
Yttre taket med tillbehör till 40.
Bjälklagen till 8.
Golvet av plankor 14.
Innetaket eller loftet 10.
Skiljeväggen av plankor 3.
Spilten eller båsens inredning upptages till 8.
Dörren åt gården med tillbehör värderas till 1,24.
Dörren åt baksidan upptages till 1.
Dito till foderrummet till 1.
En mindre fenster värt 1.
En glugg på gaveln värt 1.
Sålunda denna byggnads värde till Banco Riksdaler 143,24.
Nr 4
Ett vagnslider i väster från och utmed förenämnde stallbyggnad, till hälften slutet och till hälften öppet. Den slutna delen har egna väggar i trenne sidor, såväl byggnaden som taket, vilket senare sluttar från gården utåt är av plankor och bräder, denna byggnad är 18 aln lång och 7 aln bred och 3 ¾ aln hög.
Stommen av denna byggnad värderas till 20.
Taket med dess tillbehör till 20.
Dörren med dito upptages till 5.
Byggnadens hela värde Banco Riksdaler 45.
Summa banco Riksdaler 2 866,24.
Värdet av det till brandförsäkring nu anmälda byggnaderna är således efter noggrannaste undersökning och bästa förstånd, i dels nu befintliga skick, i jämfört med ett medium av de förflutna fem årens priskuranter och markegångstaxor på byggnadsämnen, dagsverken och arbetslöner i orten ansett till 2 866 riksdaler, 24 skillingar Banco, det vi ansvara vara mera för lågt än för högt åsatt vilket betyges av Bernhard Bolin, Kronolänsman i Bäls och Lina ting uti Gotlands norra härad.
Som ingen vidare erinran vid denna värdering förekommit är att en malmklocka upptagits uti värdesumman utan att dess vikt blivit angiven, torde den sökta försäkringen kunna med uteslutande av samma klocka medgivas på följande sätt:
Hus utan eldfarlig inrättning enligt 2:a momentet efter 5:e klassen
Nr 1 eldfarligt tak
Brädinredning 68,16
Taklist 27,16
Det övriga 1844,16
Nr 2 dito
Stomme 232
Det övriga 448
Nr 3 dito
Stomme 46,24
Det övriga 93,24
Nr 4 dito
Stomme 15
Det övriga 25
Från försäkring uteslutet
Uti nummer två en malmklocka utan vikt skattad till 25 Riksdaler.
Undertecknat i Stockholm den 13 mars 1852.
Källa: Brandförsäkringsverket i samarbete med SVAR, brandförsäkring nummer 20101.
NOTER:
(1) Revetering eller rappning är en teknik för att klä en trävägg, först med ett fästmedel, vanligen träpluggar, vassmattor eller ståltrådsnät, och därpå med puts. Revetering började användas under 1700-talet för att ge t.ex. herrgårdsbyggnader intryck av att vara byggda i sten. På 1830-talet spred sig bruket även till bondgårdar, först i södra Sverige, men fram emot 1850-talet även till övriga Sverige och inte längre enbart begränsat till bondgårdar.
Källa: Wikipedia
(2) En aln är en äldre måttenhet ingående i det svenska måttsystemet verkmått. En aln är lika med 2 gamla svenska fot eller 24 verktum. Cirka 594 millimeter. En aln är också ett måttredskap, en trästicka som har ett handtag och därutöver är en aln lång. Ordet aln betyder egentligen underarm.
Källa: Susning.nu
Alltså startar man sin nybyggda handelslokal vid Botvaldevik i januari 1850. År 1852 flyttar handelsrörelsen till Magnuse och så här skriver Gotlands läns tidning:
Landthandel, Kgl. Maj:t har d. 23 sistl. Novbr fastställt konungens Befallningshafwandes utslag af den 19 sistl. maj, hwarigenom landthandl. J. F. Broström fått tillstånd att till Magnuse i Gothem från Botwalda i samma socken förflytta sin handels-rörelse, öfwer hwilket utslag underdåniga beswär warit anförda.
Landthandel, Kgl. Maj:t har d. 23 sistl. Novbr fastställt konungens Befallningshafwandes utslag af den 19 sistl. maj, hwarigenom landthandl. J. F. Broström fått tillstånd att till Magnuse i Gothem från Botwalda i samma socken förflytta sin handels-rörelse, öfwer hwilket utslag underdåniga beswär warit anförda.
1868-1954
Sedan finns uppgifter om att en lanthandel startas vid Magnuse i Gothem år 1868 och att det är från Småland inflyttade Johan Ahlstrand med hustru Johanna som hade handelsbod. (1) Men, efterforskningar i mantalslängden för år 1867 visar att Johan F Broström som 1852 fick flytta sin handelsrörelse till Magnuse fortfarande är handlande vid Magnuse. Det är den handeln som Johan Ahlstrand med hustru tar över 1868. De båda innehar den sedan fram till 1871, då en ny smålänning, Sven Nilsson med hustru Engel fortsatte i tre år. Sedan byggde Sven nytt vid Båtare i Gothem 1874, där han sedan bedrev handel fram till 1877.
Detlof Cedergren
Detlof Cedergren
1877 inflyttade lanthandlaren Niklas Detlof Cedergren från Vänge som hade med sig en bror som hette Olof som var handelsbokhållare och de kallade sin rörelse för Handelsbolaget Detlof Cedergren & co. Olof lär ha gift sig 1886 och flyttat till Vaters. Då fick Niklas hjälp av en brorsdotter som hette Laura Cedergren* och som titulerades ”Handelsidkerskan”. I mantalslängden för 1896 nämns att Handelsbolaget Detlof Cedergren och co gått i konkurs, vilket bekräftas när man letar i Konkursakterna för norra häradet.
*I Gothem husförhörsbok A I: 10 står det att Laura gifter sig 1893-12-30 med Petter Berndt Wilhelm Hansén, (född Pettersson men tar namnet Hansén 1893), som då står som f d. handlande och sjöman, var även han handlande i Gothem under en period? Tyvärr så har jag ingen uppgift på när det i så fall kunde ha varit. Han flyttade från Gothem 1897.
Så här står det b.la i protokollet över konkursärendet: Genom offentlig stämning hade borgenärerna i urarfva (2) konkursen efter aflidna änkan Maria Kristina Cedergren från Båtare i Gothems socken kallas att för bevakning av fordringsanspråk inställa sig inför domhavande härstädes idag före kl. 12 och då detta ärende nu förtogs till behandling inställde sig allenast godemannen i e.o hofrättsnotarien Rudolf Wiman i Visby, som ingav en bevakningshandling jämte godemansberättelse, vilken upplästes.
Niklas Cedergren avled 1885. Foto från Jan Carlson.
1897 övertar Johannes Lindby handelsboden och 1907 förstörs det gamla affärshuset helt av en brand efter blixtnedslag (3) och det byggdes ett nytt som det under åren gjorts en del ombyggnader på. Johannes Lindby avlider 28 februari 1923 och hans änka Hilda driver sedan butiken fram till att hon avlider i slutet av 1925, därefter tar deras son Rudolf över som handlande i Gothem.
1919 blev det konkurrens, när det öppnades ytterligare en lanthandel vid Nyhem i Gothem, och inte nog med det, på 20-talet fanns det under en period ytterligare en butik i Gothem, närmare bestämt i Hangreby. (4)
*I Gothem husförhörsbok A I: 10 står det att Laura gifter sig 1893-12-30 med Petter Berndt Wilhelm Hansén, (född Pettersson men tar namnet Hansén 1893), som då står som f d. handlande och sjöman, var även han handlande i Gothem under en period? Tyvärr så har jag ingen uppgift på när det i så fall kunde ha varit. Han flyttade från Gothem 1897.
Så här står det b.la i protokollet över konkursärendet: Genom offentlig stämning hade borgenärerna i urarfva (2) konkursen efter aflidna änkan Maria Kristina Cedergren från Båtare i Gothems socken kallas att för bevakning av fordringsanspråk inställa sig inför domhavande härstädes idag före kl. 12 och då detta ärende nu förtogs till behandling inställde sig allenast godemannen i e.o hofrättsnotarien Rudolf Wiman i Visby, som ingav en bevakningshandling jämte godemansberättelse, vilken upplästes.
Niklas Cedergren avled 1885. Foto från Jan Carlson.
1897 övertar Johannes Lindby handelsboden och 1907 förstörs det gamla affärshuset helt av en brand efter blixtnedslag (3) och det byggdes ett nytt som det under åren gjorts en del ombyggnader på. Johannes Lindby avlider 28 februari 1923 och hans änka Hilda driver sedan butiken fram till att hon avlider i slutet av 1925, därefter tar deras son Rudolf över som handlande i Gothem.
1919 blev det konkurrens, när det öppnades ytterligare en lanthandel vid Nyhem i Gothem, och inte nog med det, på 20-talet fanns det under en period ytterligare en butik i Gothem, närmare bestämt i Hangreby. (4)
Efter Rudolf Lindby, eller patron Lindby som han även kallades var det från 1940 en Rupert Karlsson från Kristdala som drev butiken fram till att Ivar och Karin Olofsson innehade diversehandel där från 1943 och fram till 1954 då de sålde till Konsum och flyttade till Visby.
Från 1943 och fram till att Konsum tar över 1954 så är det alltså Ivar Olofsson som är handlande vid Båtare. Lennart Andersson, som är född 1933 i Gothem, har minnen om affären från 1940-talet och framåt. (5)
Lennart berättar att hans far, Rudolf Andersson arbetade som diversearbetare med bl a byggjobb och sotning och Rudolf var en trogen kund i affären som sedan blev Konsum. Han cyklade alltid och eftersom affären låg bredvid Posten så skedde de flesta inköpen i just den affären. Det var många gånger så att närheten till posten var det som avgjorde var han handlade.
När Rudolf hade ärenden till mejeriet hände det att han handlade hos Vestbergs som hade en affär som låg mitt emot mejeriet, (vid Västerbjärs), det gällde att samordna ärendena.
På 40-talet var Ivar Olofsson handlare i affären. Han och hans fru Karin kom till Gothem bokstavligen med två tomma händer, de hade inte ens några möbler. Rudolf Andersson hjälpte till att göra möbler till familjen av virke från emballage, enkla möbler men dock användbara.
Från 1943 och fram till att Konsum tar över 1954 så är det alltså Ivar Olofsson som är handlande vid Båtare. Lennart Andersson, som är född 1933 i Gothem, har minnen om affären från 1940-talet och framåt. (5)
Lennart berättar att hans far, Rudolf Andersson arbetade som diversearbetare med bl a byggjobb och sotning och Rudolf var en trogen kund i affären som sedan blev Konsum. Han cyklade alltid och eftersom affären låg bredvid Posten så skedde de flesta inköpen i just den affären. Det var många gånger så att närheten till posten var det som avgjorde var han handlade.
När Rudolf hade ärenden till mejeriet hände det att han handlade hos Vestbergs som hade en affär som låg mitt emot mejeriet, (vid Västerbjärs), det gällde att samordna ärendena.
På 40-talet var Ivar Olofsson handlare i affären. Han och hans fru Karin kom till Gothem bokstavligen med två tomma händer, de hade inte ens några möbler. Rudolf Andersson hjälpte till att göra möbler till familjen av virke från emballage, enkla möbler men dock användbara.
Omedelbart till vänster när man kom in i affären fanns den s k ”finare” avdelningen där det bl a stod korkmattor och prydnadssaker. Denna del av affären kallades för ”Adolfs hörna” detta för att Adolf Johansson var en stor kund av sådana varor. Efter Adolfs bortgång stod alla dessa saker kvar i hans hem, han
hade inte använt något av det.
Affären var verkligen en välsorterad lanthandel på den tiden, det som inte fanns hemma beställde Ivar Olofsson hem. Bl a såg han till att det fanns material till ett flertal nybyggda hus. Det var inte så lätt att få tag i byggmaterial på den tiden, men Ivar ordnade detta, till mångas förvåning. Med vilka metoder han lyckades är det ingen som vet.
Affären var en samlingsplats för skolbarnen när skolan var slut, när skolläraren skulle åka med bussen smet vi skolbarn in i affären för att han inte skulle upptäcka att man inte gått direkt hem, vilket var vanligt.
Lennart berättar också att det första godiset som han köpte i affären var en 6-öres dubbelkola. Pengar till den fick han av Gerda Sandborg, vid Botvalde, som tack för att han gjort något ärende för henne. Gerda var en ovanligt snäll och givmild person.
De som arbetade i affären var dels Ivar Olofsson själv och till sin hjälp hade han Karl-Olof Komstadius och Maja Nilsson, två duktiga medarbetare. De var båda kända för att vara trevliga att ha att göra med.
Ivar Olofsson blev känd i Gothem som en skicklig affärsman, som under sin tid i Gothem lyckades skapa sig en mindre förmögenhet på affären. Han var glad och trevlig och tillmötesgående mot alla kunder, hög som låg, han gjorde aldrig skillnad på folk. Han var omtyckt av alla och ingen missunnade honom att tjäna pengar. Han hade också alltid ordning och reda i sin affär.
Under sin tid i Gothem köpte han också bil, en Volvo PV som gick på gengas. Ivar Olofsson sålde affären till Konsum år 1954 och flyttade till Visby.
NOTER:
(1) Uppgift vid invigning av den fönsterrenoveringsfirma som i dag finns i huset.
(2) Urarfva konkurs är när det upptäcks efter en persons död att han/hon har stor brist i kassan.
(3) Källa: Gotland vår hembygd 2005
(4) Dessa återkommer vi till längre fram i serien.
(5) Ann-Marie Lindahl har intervjuat och skrivit ner Lennart Anderssons minnen.
Stort tack till Lennart Andersson för bilder och minnen från affären, Kjell Swebilius för hjälp med att slå i mantalslängder och för foto ur Gotlands bebyggelse. Samt till Ann-Marie Lindahl för intervju och nedteckning av Lennarts minnen.
hade inte använt något av det.
Affären var verkligen en välsorterad lanthandel på den tiden, det som inte fanns hemma beställde Ivar Olofsson hem. Bl a såg han till att det fanns material till ett flertal nybyggda hus. Det var inte så lätt att få tag i byggmaterial på den tiden, men Ivar ordnade detta, till mångas förvåning. Med vilka metoder han lyckades är det ingen som vet.
Affären var en samlingsplats för skolbarnen när skolan var slut, när skolläraren skulle åka med bussen smet vi skolbarn in i affären för att han inte skulle upptäcka att man inte gått direkt hem, vilket var vanligt.
Lennart berättar också att det första godiset som han köpte i affären var en 6-öres dubbelkola. Pengar till den fick han av Gerda Sandborg, vid Botvalde, som tack för att han gjort något ärende för henne. Gerda var en ovanligt snäll och givmild person.
De som arbetade i affären var dels Ivar Olofsson själv och till sin hjälp hade han Karl-Olof Komstadius och Maja Nilsson, två duktiga medarbetare. De var båda kända för att vara trevliga att ha att göra med.
Ivar Olofsson blev känd i Gothem som en skicklig affärsman, som under sin tid i Gothem lyckades skapa sig en mindre förmögenhet på affären. Han var glad och trevlig och tillmötesgående mot alla kunder, hög som låg, han gjorde aldrig skillnad på folk. Han var omtyckt av alla och ingen missunnade honom att tjäna pengar. Han hade också alltid ordning och reda i sin affär.
Under sin tid i Gothem köpte han också bil, en Volvo PV som gick på gengas. Ivar Olofsson sålde affären till Konsum år 1954 och flyttade till Visby.
NOTER:
(1) Uppgift vid invigning av den fönsterrenoveringsfirma som i dag finns i huset.
(2) Urarfva konkurs är när det upptäcks efter en persons död att han/hon har stor brist i kassan.
(3) Källa: Gotland vår hembygd 2005
(4) Dessa återkommer vi till längre fram i serien.
(5) Ann-Marie Lindahl har intervjuat och skrivit ner Lennart Anderssons minnen.
Stort tack till Lennart Andersson för bilder och minnen från affären, Kjell Swebilius för hjälp med att slå i mantalslängder och för foto ur Gotlands bebyggelse. Samt till Ann-Marie Lindahl för intervju och nedteckning av Lennarts minnen.
1954-1964
KONSUM I GOTHEM
Konsums tid i Gothem, från Anders R Johanssons bok.
När de första tankarna på att starta en konsumförening föddes i Gothem är svårt att säga, men 1937-1938 cirkulerade i vilket fall teckningslistor för saken. Som det nu blir kommer man inte till skott förrän 1954, då man får möjlighet att överta Ivar Olofssons affär. 15 februari 1954 bildas föreningen med följande styrelse: Bengt Arweson och Edvin Olsson (vilka var firmatecknare), Ture Andersson, Axel Lindahl och Gustav Björkander.
15 februari håller styrelsen konstituerande möte och den 26 februari får Britta Thomsson som arbetat hos Olofssons fortsätta sin anställning vid Konsum. Lön enligt avtal. Den tidigare anställde Hans Engström behagar samtidigt sluta och flytta till Tingstäde, varvid han tillfälligt ersätts av KG Hägglund från Kräklingbo (innan Uno Persson får platsen från 1 april då även Mats Nilsson börjar som biträde). Butiken öppnades emellertid 1 mars.
Föreningen ansluts 1 juli till SHF, Svenska Hushållsföreningen, en sektion särskilt ägnad åt att stötta de svagare föreningarna och till föreståndare tar man Uno Persson från Rimbo. Man är 27 medlemmar med en genomsnittlig insats på 74 kronor. Det låter inte mycket men omsättningen detta år blev 242 970 kronor, vilket är nästan 9 000 per medlem. Mer än en normal årslön. Att siffran var hög förklaras delvis av att så många som handlade inte var medlemmar men höga siffror är också tämligen typiska för konsumbutiker i lantbruksområden. B la säljer man gödning, som 1954 ges en kredittid på 30 dagar, varefter ränta tas ut.
Ett år senare slutar Thomsson och ersätts med Gun Nilsson, Botvalde (lönen höjs 1957 till 230 kronor i månaden) och vid samgående med Slite börjar Kurt Viberg från Hellvi. I november kommer Åke Kihlén från Fleringe och 15 april Karl Viberg. I december anställs Berit Arweson som elev mot 12 kronor per dag.
Varubussen upphör
Samtidigt upphör varubussen att komma från Visby och man försöker ersätta den genom att anlita skolskjutsen för de avlägset boende. En överenskommelse sluts med Ossian Nilsson om 15 kronor per resa till
Hangre respektive Botvalde. Hangreturen höjs senare till 20 kronor. Detta går bra tills Nilsson 1959 skaffar en ny buss, varvid man glömmer att överföra föreningens distributionstillstånd till denna. Vilket leder till att Nilsson polisanmäls och drar sig ur. Föreningens fristående saga blir emellertid kort, för redan 1957 samordnar man med Slite för att 1960 slå ihop helt, 19 maj 1959 beslutat med rösterna 19-6. Då är sedan 1957 Hubert Moberg i Slite affärschef och Mats Nilsson föreståndare. Mats flyttar 1963 till Rute och ersätts då av Allan Eriksson.
Ny butik och nya tider
Första året har man haft demonstration av det nya tvättmedlet Sulfo, snabbak samt Konsums eget Cirkelkaffe. 1955 demonstreras på samma vis Melittabryggaren. Första året diskuteras även ombyggnadsplaner, och en gårdsvilla ska hyras ut till en nystartad fryshusförening sedan man först sålt husets kamin (rivs dock 1957). I november betalar man även 1 000 till den gemensamhetsinrättning som Gothems avloppsförening är, och 1956 deltar man i Gotlandsområdets gemensamma storrea på äldre varor i Visby, en så kallad lagerrensning. Lagret begränsas fortsättningsvis till vita varor, förklädestyger, blåkläder, underkläder, strumpor, garner och sybehör ska anpassas efter försäljningen.
Nybygget går på 26 400 plus värmeanläggning för 11 080. Antalet medlemmar ökar 1959 till 94. Den skuld på 143 000 man hade till SHF 1957 var då nere på 104 639:02. Tidningen Vi har till en början runt 12 prenumeranter, 1958 dock bara 8.
31 maj 1957 slutar föreståndaren oh Slites Hubert Moberg blir affärschef med Mats Nilsson som föreståndare på prov. Svinnet var i början av året 8,7%, men sjönk under Mats första tid till 3,1%, varför hans provanställning förlängdes. Hösten 1957 var det nere på 1,4% och höjs sedan bara lite.
I januari 1959 tar styrelsen ställning till SHF:s förslag om ett samgående med Slite, som man ju redan samordnat med, och i maj fattas definitivt beslut. Det blir rationellare så. Några år senare går Slite samman med Gotlandsföreningen igen, och allt tycks gå sin gilla lunk. Men plötsligt öppnas en avgrund.
Överlåtelse till privathandlare
Hösten 1963 fattar Gotlandsföreningens styrelse beslut om att överlåta Gothembutiken till en privathandlare.
-Vad i helvete, undrar medlemmarna och känner sig lurade.
Det blir kort sagt ett jäkla liv.
Konsums tid i Gothem, från Anders R Johanssons bok.
När de första tankarna på att starta en konsumförening föddes i Gothem är svårt att säga, men 1937-1938 cirkulerade i vilket fall teckningslistor för saken. Som det nu blir kommer man inte till skott förrän 1954, då man får möjlighet att överta Ivar Olofssons affär. 15 februari 1954 bildas föreningen med följande styrelse: Bengt Arweson och Edvin Olsson (vilka var firmatecknare), Ture Andersson, Axel Lindahl och Gustav Björkander.
15 februari håller styrelsen konstituerande möte och den 26 februari får Britta Thomsson som arbetat hos Olofssons fortsätta sin anställning vid Konsum. Lön enligt avtal. Den tidigare anställde Hans Engström behagar samtidigt sluta och flytta till Tingstäde, varvid han tillfälligt ersätts av KG Hägglund från Kräklingbo (innan Uno Persson får platsen från 1 april då även Mats Nilsson börjar som biträde). Butiken öppnades emellertid 1 mars.
Föreningen ansluts 1 juli till SHF, Svenska Hushållsföreningen, en sektion särskilt ägnad åt att stötta de svagare föreningarna och till föreståndare tar man Uno Persson från Rimbo. Man är 27 medlemmar med en genomsnittlig insats på 74 kronor. Det låter inte mycket men omsättningen detta år blev 242 970 kronor, vilket är nästan 9 000 per medlem. Mer än en normal årslön. Att siffran var hög förklaras delvis av att så många som handlade inte var medlemmar men höga siffror är också tämligen typiska för konsumbutiker i lantbruksområden. B la säljer man gödning, som 1954 ges en kredittid på 30 dagar, varefter ränta tas ut.
Ett år senare slutar Thomsson och ersätts med Gun Nilsson, Botvalde (lönen höjs 1957 till 230 kronor i månaden) och vid samgående med Slite börjar Kurt Viberg från Hellvi. I november kommer Åke Kihlén från Fleringe och 15 april Karl Viberg. I december anställs Berit Arweson som elev mot 12 kronor per dag.
Varubussen upphör
Samtidigt upphör varubussen att komma från Visby och man försöker ersätta den genom att anlita skolskjutsen för de avlägset boende. En överenskommelse sluts med Ossian Nilsson om 15 kronor per resa till
Hangre respektive Botvalde. Hangreturen höjs senare till 20 kronor. Detta går bra tills Nilsson 1959 skaffar en ny buss, varvid man glömmer att överföra föreningens distributionstillstånd till denna. Vilket leder till att Nilsson polisanmäls och drar sig ur. Föreningens fristående saga blir emellertid kort, för redan 1957 samordnar man med Slite för att 1960 slå ihop helt, 19 maj 1959 beslutat med rösterna 19-6. Då är sedan 1957 Hubert Moberg i Slite affärschef och Mats Nilsson föreståndare. Mats flyttar 1963 till Rute och ersätts då av Allan Eriksson.
Ny butik och nya tider
Första året har man haft demonstration av det nya tvättmedlet Sulfo, snabbak samt Konsums eget Cirkelkaffe. 1955 demonstreras på samma vis Melittabryggaren. Första året diskuteras även ombyggnadsplaner, och en gårdsvilla ska hyras ut till en nystartad fryshusförening sedan man först sålt husets kamin (rivs dock 1957). I november betalar man även 1 000 till den gemensamhetsinrättning som Gothems avloppsförening är, och 1956 deltar man i Gotlandsområdets gemensamma storrea på äldre varor i Visby, en så kallad lagerrensning. Lagret begränsas fortsättningsvis till vita varor, förklädestyger, blåkläder, underkläder, strumpor, garner och sybehör ska anpassas efter försäljningen.
Nybygget går på 26 400 plus värmeanläggning för 11 080. Antalet medlemmar ökar 1959 till 94. Den skuld på 143 000 man hade till SHF 1957 var då nere på 104 639:02. Tidningen Vi har till en början runt 12 prenumeranter, 1958 dock bara 8.
31 maj 1957 slutar föreståndaren oh Slites Hubert Moberg blir affärschef med Mats Nilsson som föreståndare på prov. Svinnet var i början av året 8,7%, men sjönk under Mats första tid till 3,1%, varför hans provanställning förlängdes. Hösten 1957 var det nere på 1,4% och höjs sedan bara lite.
I januari 1959 tar styrelsen ställning till SHF:s förslag om ett samgående med Slite, som man ju redan samordnat med, och i maj fattas definitivt beslut. Det blir rationellare så. Några år senare går Slite samman med Gotlandsföreningen igen, och allt tycks gå sin gilla lunk. Men plötsligt öppnas en avgrund.
Överlåtelse till privathandlare
Hösten 1963 fattar Gotlandsföreningens styrelse beslut om att överlåta Gothembutiken till en privathandlare.
-Vad i helvete, undrar medlemmarna och känner sig lurade.
Det blir kort sagt ett jäkla liv.
Hård debatt
30 december 1963 träffar styrelsen med ordförande Sven Axelsson och Georg Pettersson Gothem medlemsråd. Axelsson ber inledningsvis om ursäkt för att de inte först tagit kontakt med rådet. Men vi måste börja ta i föreningens strukturfrågor, och här sjunker ju försäljningen.
Styrelsen vill satsa på Slite och bygga hall. Då måste vi se över kostnaderna. Kan vi inte ordna det här med varusändningar i stället? Vi har vidare kontaktat en man om att kohandla med banken om att ta över.
Bengt Arweson framför medlemmarnas starka missnöje. Ryktet har gått i två års tid om att Westberg skulle få köpa. Var i kontakt med Sivert Andersson om saken en tid innan mötet, men kunde inte närvara vid mötet 2 december - uppfattade ej saken som allvarlig. Sen har olika representanter sagt olika saker - vem ljuger? Visst har t ex Andersson haft kontakt med Westberg en lång tid? Det här blir en förtroendekris! Vi ska göra vad vi kan för att beslutet rivs upp! Sivert ska bort! Vi litar inte på er!
Axelsson svarade att han förstod deras ilska, men förändrade inte sakläget . Butiken lönar sig inte. Vi kan inte driva den. Både styrelse och förvaltningsråd hade fattat samma beslut.
Vissa varor skulle inte säljas
Under diskussionen framkom vidare att Sivert tidigare givit order om att vissa varor inte skulle säljas i Gothem - då är det klart omsättningen sjunker! Bland annat efterlyste medlemmarna Cement.
Axel Lindahl fyllde i:
- Vi började med 24 medlemmar, nu är vi 104. Ni trampar ner 104 hushåll! Det är svårt att förstå er
brådska.
Axelsson fortsatte:
- Varför fick vi inte möjlighet att köpa butiken själva? Är det så att Sivert och Westberg är släkt, eller vad? Han ska bort och det ska beslutas här i kväll!
Axelsson svarade om kohandel:
- Vi har diskuterat ansvaret för er bygd, så att de som inte har bil kan få komma till butik.
Sen är vi skyldiga att fullfölja beslut som SHF har fattat, även om medlemmarna går däremot. Vi kan inte äventyra kooperationen bara för att två personer har handlat fel och inte informerat! Vi har ju tänkt att förse er med varor ändå, men vi måste följa de ekonomiska lagarna. Georg Pettersson avrundade:
- Styrelsen har ansvar beträffande den ekonomiska situationen.
Utredningsmaterialet var dystert. Det behövs en viss koncentration. Tiderna går mot ökad bilism, och flera butiker måste avvecklas. Som det nu är går ändå Westbergs köp inte att häva, men vi får se till att det blir priskonkurrens. Alla hushåll ska få besked om hur varor kan sändas hem. Sen är även bensinhandeln en ekonomisk belastning, kunde vi lägga ner Lärbromacken skulle det gå ihop, men det får OK klara upp.
Arweson avrundade med att han instämde i det ekonomiska resonemanget, men vi reagerar mot sättet. Ni
kommer inte att få stöd från oss. Tänk om vi hade fått resonera om det här för två månader sen! Nu är rådet fört bakom ljuset av Sivert.
Axelsson:
- Men han trodde ni förstod allvaret i situationen.
Diskussionen är här förkortad och höll enligt protokoll på från 19.30 till 22.15.
I ett brev den 9 januari 1964 fritar sig Sivert Andersson:
- De två besöken hos Westberg skedde på styrelsens order, vilket kan vidimeras. Därtill har uppgörelsen träffats främst beroende på SV:s medverkan, då SV varit Westbergs finansiär (SV är ICA:s lagerföretag. Och beträffande cement, kan vi med kopior bevisa att vi inte gjort nån profit, Johansson har fått hela rabatten. Separat intygar vidare Waldemar Westberg att hans bud lämnades 30 november och att priset under förhandlingarnas gång stigit från 60 000 till 78 000, samt att han ej var släkt med Andersson.
I en tilläggsanteckning av osignerad hand (troligen Westberg) står även: ”Första sammanträdet ägde rum den 9 januari då övertagande av Kräklingboaffären diskuterades”.
I ett brev till revisorerna 16 januari påpekar Arweson att det fanns de i styrelsen som inte varit informerade - den dag beslutet fattades hade han i riksdagshuset talat med Georg Pettersson och denne hade då förklarat att styrelsen inte fattat något beslut om att sälja butiken. Anmärkningsvärt var även att försäljningen skedde
till Konsums ortskonkurrent samt att det pris man tog ut var långt under rätta värdet. Förutom inköpspriset 115 000 hade man ju reparerat för över 40 000, och standarden var hög.
Debatten fortsatte på förvaltningsrådet 24 februari 1964. Arweson lämnade sin reservation. Axelsson menade att frågan om olönsamma småbutiker uppmärksammats redan 1958-59 och att direktör Hjalmarsson i Stockholm (VD i KF) 1962 ansatt att det inte var orealistiskt att resonera med den enskilda handeln om att överlåta vissa butiker. Styrelsen hade uppdragit åt affärschefen att diskutera Kräklingbo med Westberg, men att denne velat ha Gothem, och att Andersson då kontaktade direktör Lund på SV. På ett möte med Westberg och SHF:s direktör Landström, där Georg Pettersson inte var med, hade köpet bestämts, till kronor 78 000. Styrelsen har bett Arweson om ursäkt för det missförstånd som uppstått, ”men hur än frågan hade handlagts bland medlemmarna i Gothem hade Axelsson för sin del undertecknat att köpekontrakt och rådet (hade) sålunda fått ta ställning till en överlåtelse”. Ingen har blivit förd bakom ljuset, även om rådets ordförande Manne Eriksson, Hellvi, innan beslutet trott att Arweson varit informerad. Revisor Persson framhöll sin utredning och frågan om att avveckla olönsamma butiker. Erik Larsson, Roma, bekymrade sig över alla olönsamma butiker som fusionerna medfört.
Arweson menade åter att sånt här skapar förtroendekris. Butiken bör återlämnas till medlemmarna! Affärschefen ska avskedas! Styrelsens ursäkt räcker inte. Persson varnade för att om medlemmarna får bestämma så är det risk att ledningen inte klarar resultatet. Axelsson sa att Pettersson visserligen hade varit på riksdagsmöte, men det räcker ju med två styrelsemedlemmar, och sen var ju Landström med, så beslutet
var oantastligt. SHF har för övrigt beslutat att de inte kan ge vår förening mer i rörelsebidrag. Sivert Andersson framhöll att i augusti hade läget sett synnerligen allvarligt ut, och styrelsen hade manat föreningsledningen (honom själv) till hårda tag.
Arweson svarade, att hade medlemmarna i Gothem fått veta vad som var i görningen hade de agerat för att överta butiken själva, och förresten hade försäljningen varit för billig. Vi tycker inte styrelsen kan få ansvarsfrihet. Rådet bör undersöka möjligheten att återställa butiken till medlemmarna, och man borde träffa dem på ett möte. Revisor Strömbergsson menade att sånt här ju aldrig är roligt, men säljpriset var okej, möjligen dock att man betalat för mycket vid köpet 1954.
Möte i Gothem bestämdes till 15 mars
Men på nästa förvaltningsmöte 2 mars återtog Arweson anklagelserna:
Han hade fått mer information, det var visst inga oegentligheter. Mötet i Gothem kunde därför ställas in, och själv önskade han inte bli omvald till rådet. Wilh. Ekström, Fårö menade dock i förvaltningsrådet att föreningen vid nedläggningshot alltid först borde fråga medlemmarna om de ville ta över själva. Detta råd tycks dock inte ha blivit praxis. Situationen togs även upp av Vallner Örnevik i Gotlands Folkblad 9 mars 1964: Har medlemmarnas möjlighet att påverka försvunnit? Sviker Konsum sina ideal?
Örnevik fritog ledningen. Man kan inte ta medel från det som bär sig och stötta det som inte går. Och medlemmarna själva kan väl inte tåla hur mycket höjda priser som helst, det svär ju mot den kooperativa idén.
Butiksdöden var en riksomfattande plåga, samtidigt som Gotland väl klarat sig bättre än andra områden.
Omsättningar
1954: 242 970 kr (10 månader)
1955: 335 744
1956: 329 944 (85
medlemmar)
1957: 332 276
1958: 355 631 (88 medlemmar)
1959: 355 172
(94 medlemmar)
1960: 363 421
1961: 383 859
1962: 371 230
1963:
340 388
Källor:
Lilly Vävare personligt .
Handlingar i Gotlandsföreningens arkiv, samt KF-arkivet i Stockholm.
Stort tack till Anders R Johansson för att jag fick använda texten ur hans bok "om Konsum och handelsföreningarna samt deras historia på Gotland".
30 december 1963 träffar styrelsen med ordförande Sven Axelsson och Georg Pettersson Gothem medlemsråd. Axelsson ber inledningsvis om ursäkt för att de inte först tagit kontakt med rådet. Men vi måste börja ta i föreningens strukturfrågor, och här sjunker ju försäljningen.
Styrelsen vill satsa på Slite och bygga hall. Då måste vi se över kostnaderna. Kan vi inte ordna det här med varusändningar i stället? Vi har vidare kontaktat en man om att kohandla med banken om att ta över.
Bengt Arweson framför medlemmarnas starka missnöje. Ryktet har gått i två års tid om att Westberg skulle få köpa. Var i kontakt med Sivert Andersson om saken en tid innan mötet, men kunde inte närvara vid mötet 2 december - uppfattade ej saken som allvarlig. Sen har olika representanter sagt olika saker - vem ljuger? Visst har t ex Andersson haft kontakt med Westberg en lång tid? Det här blir en förtroendekris! Vi ska göra vad vi kan för att beslutet rivs upp! Sivert ska bort! Vi litar inte på er!
Axelsson svarade att han förstod deras ilska, men förändrade inte sakläget . Butiken lönar sig inte. Vi kan inte driva den. Både styrelse och förvaltningsråd hade fattat samma beslut.
Vissa varor skulle inte säljas
Under diskussionen framkom vidare att Sivert tidigare givit order om att vissa varor inte skulle säljas i Gothem - då är det klart omsättningen sjunker! Bland annat efterlyste medlemmarna Cement.
Axel Lindahl fyllde i:
- Vi började med 24 medlemmar, nu är vi 104. Ni trampar ner 104 hushåll! Det är svårt att förstå er
brådska.
Axelsson fortsatte:
- Varför fick vi inte möjlighet att köpa butiken själva? Är det så att Sivert och Westberg är släkt, eller vad? Han ska bort och det ska beslutas här i kväll!
Axelsson svarade om kohandel:
- Vi har diskuterat ansvaret för er bygd, så att de som inte har bil kan få komma till butik.
Sen är vi skyldiga att fullfölja beslut som SHF har fattat, även om medlemmarna går däremot. Vi kan inte äventyra kooperationen bara för att två personer har handlat fel och inte informerat! Vi har ju tänkt att förse er med varor ändå, men vi måste följa de ekonomiska lagarna. Georg Pettersson avrundade:
- Styrelsen har ansvar beträffande den ekonomiska situationen.
Utredningsmaterialet var dystert. Det behövs en viss koncentration. Tiderna går mot ökad bilism, och flera butiker måste avvecklas. Som det nu är går ändå Westbergs köp inte att häva, men vi får se till att det blir priskonkurrens. Alla hushåll ska få besked om hur varor kan sändas hem. Sen är även bensinhandeln en ekonomisk belastning, kunde vi lägga ner Lärbromacken skulle det gå ihop, men det får OK klara upp.
Arweson avrundade med att han instämde i det ekonomiska resonemanget, men vi reagerar mot sättet. Ni
kommer inte att få stöd från oss. Tänk om vi hade fått resonera om det här för två månader sen! Nu är rådet fört bakom ljuset av Sivert.
Axelsson:
- Men han trodde ni förstod allvaret i situationen.
Diskussionen är här förkortad och höll enligt protokoll på från 19.30 till 22.15.
I ett brev den 9 januari 1964 fritar sig Sivert Andersson:
- De två besöken hos Westberg skedde på styrelsens order, vilket kan vidimeras. Därtill har uppgörelsen träffats främst beroende på SV:s medverkan, då SV varit Westbergs finansiär (SV är ICA:s lagerföretag. Och beträffande cement, kan vi med kopior bevisa att vi inte gjort nån profit, Johansson har fått hela rabatten. Separat intygar vidare Waldemar Westberg att hans bud lämnades 30 november och att priset under förhandlingarnas gång stigit från 60 000 till 78 000, samt att han ej var släkt med Andersson.
I en tilläggsanteckning av osignerad hand (troligen Westberg) står även: ”Första sammanträdet ägde rum den 9 januari då övertagande av Kräklingboaffären diskuterades”.
I ett brev till revisorerna 16 januari påpekar Arweson att det fanns de i styrelsen som inte varit informerade - den dag beslutet fattades hade han i riksdagshuset talat med Georg Pettersson och denne hade då förklarat att styrelsen inte fattat något beslut om att sälja butiken. Anmärkningsvärt var även att försäljningen skedde
till Konsums ortskonkurrent samt att det pris man tog ut var långt under rätta värdet. Förutom inköpspriset 115 000 hade man ju reparerat för över 40 000, och standarden var hög.
Debatten fortsatte på förvaltningsrådet 24 februari 1964. Arweson lämnade sin reservation. Axelsson menade att frågan om olönsamma småbutiker uppmärksammats redan 1958-59 och att direktör Hjalmarsson i Stockholm (VD i KF) 1962 ansatt att det inte var orealistiskt att resonera med den enskilda handeln om att överlåta vissa butiker. Styrelsen hade uppdragit åt affärschefen att diskutera Kräklingbo med Westberg, men att denne velat ha Gothem, och att Andersson då kontaktade direktör Lund på SV. På ett möte med Westberg och SHF:s direktör Landström, där Georg Pettersson inte var med, hade köpet bestämts, till kronor 78 000. Styrelsen har bett Arweson om ursäkt för det missförstånd som uppstått, ”men hur än frågan hade handlagts bland medlemmarna i Gothem hade Axelsson för sin del undertecknat att köpekontrakt och rådet (hade) sålunda fått ta ställning till en överlåtelse”. Ingen har blivit förd bakom ljuset, även om rådets ordförande Manne Eriksson, Hellvi, innan beslutet trott att Arweson varit informerad. Revisor Persson framhöll sin utredning och frågan om att avveckla olönsamma butiker. Erik Larsson, Roma, bekymrade sig över alla olönsamma butiker som fusionerna medfört.
Arweson menade åter att sånt här skapar förtroendekris. Butiken bör återlämnas till medlemmarna! Affärschefen ska avskedas! Styrelsens ursäkt räcker inte. Persson varnade för att om medlemmarna får bestämma så är det risk att ledningen inte klarar resultatet. Axelsson sa att Pettersson visserligen hade varit på riksdagsmöte, men det räcker ju med två styrelsemedlemmar, och sen var ju Landström med, så beslutet
var oantastligt. SHF har för övrigt beslutat att de inte kan ge vår förening mer i rörelsebidrag. Sivert Andersson framhöll att i augusti hade läget sett synnerligen allvarligt ut, och styrelsen hade manat föreningsledningen (honom själv) till hårda tag.
Arweson svarade, att hade medlemmarna i Gothem fått veta vad som var i görningen hade de agerat för att överta butiken själva, och förresten hade försäljningen varit för billig. Vi tycker inte styrelsen kan få ansvarsfrihet. Rådet bör undersöka möjligheten att återställa butiken till medlemmarna, och man borde träffa dem på ett möte. Revisor Strömbergsson menade att sånt här ju aldrig är roligt, men säljpriset var okej, möjligen dock att man betalat för mycket vid köpet 1954.
Möte i Gothem bestämdes till 15 mars
Men på nästa förvaltningsmöte 2 mars återtog Arweson anklagelserna:
Han hade fått mer information, det var visst inga oegentligheter. Mötet i Gothem kunde därför ställas in, och själv önskade han inte bli omvald till rådet. Wilh. Ekström, Fårö menade dock i förvaltningsrådet att föreningen vid nedläggningshot alltid först borde fråga medlemmarna om de ville ta över själva. Detta råd tycks dock inte ha blivit praxis. Situationen togs även upp av Vallner Örnevik i Gotlands Folkblad 9 mars 1964: Har medlemmarnas möjlighet att påverka försvunnit? Sviker Konsum sina ideal?
Örnevik fritog ledningen. Man kan inte ta medel från det som bär sig och stötta det som inte går. Och medlemmarna själva kan väl inte tåla hur mycket höjda priser som helst, det svär ju mot den kooperativa idén.
Butiksdöden var en riksomfattande plåga, samtidigt som Gotland väl klarat sig bättre än andra områden.
Omsättningar
1954: 242 970 kr (10 månader)
1955: 335 744
1956: 329 944 (85
medlemmar)
1957: 332 276
1958: 355 631 (88 medlemmar)
1959: 355 172
(94 medlemmar)
1960: 363 421
1961: 383 859
1962: 371 230
1963:
340 388
Källor:
Lilly Vävare personligt .
Handlingar i Gotlandsföreningens arkiv, samt KF-arkivet i Stockholm.
Stort tack till Anders R Johansson för att jag fick använda texten ur hans bok "om Konsum och handelsföreningarna samt deras historia på Gotland".
1962-1964
Ann-Marie Lindahl var butiksbiträde på Konsum i Gothem mellan jan 1962-jan 1964 och berättar här om sin tid:
Jag arbetade i Konsum i Gothem under ett par år i början av 1960-talet. När jag började arbeta var det en butik med manuell betjäning d v s där man handlade allting över disk. Det var en mycket välsorterad lanthandel på den tiden med brett sortiment.
Förutom livsmedel fanns sybehör, en del kläder, leksaker, färg, byggmaterial av olika slag och djurfoder. Affären var också ombud för Apoteket och det fanns också bensin och olja.
Kundkretsen var ganska stor och de flesta var väldigt trogna kunder. På den tiden var det inte så vanligt att man åkte till stan eller nån annan tätort för att handla det man behövde dagligen. Man kunde köpa kaffe och få det malet i affären, det fanns en särskild kaffekvarn för det. Det gick också att lämna ägg i affären som sen vidarebefordrades till Gotlands Äggcentral. Många stora och tunga ägglådor togs emot i affären och det var mycket vanligt att när kunderna kom med ägglådor så passade man på att storhandla. Ibland hände det att någon kom sent på lördagen, precis före stängningsdags, något som vi som arbetade i affären inte var så glada för, det blev ju övertid för oss. Det hände att någon som kom sent sa ”har man bara fått in ett ben, så kan ni inte kasta ut mig”, med ett spjuveraktigt leende.
1963 infördes snabbköp d v s kunderna fick gå och ta varorna själva på hyllorna. Detta väckte många upprörda känslor, en del vägrade totalt att ta själva, de lämnade demonstrativt över sin nota till någon av personalen och sa åt oss att plocka ihop det de ville ha. Jag minns att vi försökte vara så behjälpliga som möjligt den första tiden och det tog inte särskilt lång tid innan de förstod fördelen med att själv få gå och titta bland varorna i lugn och ro.
Det var tungt att arbeta i lanthandel på den tiden. Mjölkbackar skulle hämtas från mjölkbordet en bit bort, ägglådor bäras, gödningssäckar lyftas och varje kväll skulle affären vara renstädad innan vi kunde gå hem för dagen. En gång i veckan kom varor med bil från Visby och då gällde det att snabbt bära in allt som levererats. Lagerutrymmet var ganska begränsat. Charkdisken som var manuell skulle rengöras varje kväll och allting i anslutning till den skulle diskas noga. Jag minns särskilt att vi fick stränga förhållningsorder att diska knivar och skärmaskiner som vi använt under dagen och det var sällan som arbetsdagen slutade förrän en timme efter stängningsdags.
Jag var bara 16 år när jag kom till Gothem och det jag minns med stor glädje är den värme och omtanke som gothemborna visade mig. Oräkneliga är de gånger jag blev bjuden på både mat och kaffe av någon som bekymrade sig för att jag inte skulle äta ordentligt.
Mats Nilsson, infödd gothembo, var föreståndare i Konsum när jag började där. Jag kom från Sjonhem och det gjorde också Urban Svensson som började sin anställning samma dag som jag. I affären arbetade också Britt Gahnström också hon infödd gothembo. Mats Nilsson blev år 1963 föreståndare för Konsums butik i Rute och i hans ställe kom Allan Eriksson från Etelhem till Gothem som konsumföreståndare.
Det fanns ytterligare en affär i Gothem, Valdemar Westbergs affär låg mitt emot gamla mejeriet vid Västerbjers. Det var nog en hel del konkurrens om kunderna då men Konsum hade sin egen kundkrets och det hade Valdemar Westberg också. En del av Westbergs kunder handlade ibland hos oss i Konsum och säkert var det tvärtom också även om de flesta nog var trogna sin handlare.
Jag började arbeta i Konsum i Gothem den 15 januari 1962 och stannade kvar ända tills affären lades ner två år senare. Den såldes då till Valdemar Westberg som därmed blev ensam handlare i Gothem.
Nedläggningen av Konsum och försäljningen till Valdemar Westberg vållade en del diskussioner bland konsummedlemmarna i socknen, men efter en hel del turbulens så reddes det hela ut och jag är övertygad om att de flesta gothembor trivdes väldigt bra med sin handlare.
När Konsum lade ner sin verksamhet i Gothem förflyttades jag till Konsums styckningscentral i Visby där jag arbetade i drygt 1 år med att paketera charkuterier och ost och också med en del styckning av kött. Under tiden jag arbetade i Konsum drabbades jag av en reumatisk sjukdom som gjorde att jag därefter ägnade mig åt administrativt arbete.
Tack till Ann-Marie för detta. Är det fler som jobbat i affären eller som har några minnen eller bilder därifrån så är ni välkomna med det.
Jag arbetade i Konsum i Gothem under ett par år i början av 1960-talet. När jag började arbeta var det en butik med manuell betjäning d v s där man handlade allting över disk. Det var en mycket välsorterad lanthandel på den tiden med brett sortiment.
Förutom livsmedel fanns sybehör, en del kläder, leksaker, färg, byggmaterial av olika slag och djurfoder. Affären var också ombud för Apoteket och det fanns också bensin och olja.
Kundkretsen var ganska stor och de flesta var väldigt trogna kunder. På den tiden var det inte så vanligt att man åkte till stan eller nån annan tätort för att handla det man behövde dagligen. Man kunde köpa kaffe och få det malet i affären, det fanns en särskild kaffekvarn för det. Det gick också att lämna ägg i affären som sen vidarebefordrades till Gotlands Äggcentral. Många stora och tunga ägglådor togs emot i affären och det var mycket vanligt att när kunderna kom med ägglådor så passade man på att storhandla. Ibland hände det att någon kom sent på lördagen, precis före stängningsdags, något som vi som arbetade i affären inte var så glada för, det blev ju övertid för oss. Det hände att någon som kom sent sa ”har man bara fått in ett ben, så kan ni inte kasta ut mig”, med ett spjuveraktigt leende.
1963 infördes snabbköp d v s kunderna fick gå och ta varorna själva på hyllorna. Detta väckte många upprörda känslor, en del vägrade totalt att ta själva, de lämnade demonstrativt över sin nota till någon av personalen och sa åt oss att plocka ihop det de ville ha. Jag minns att vi försökte vara så behjälpliga som möjligt den första tiden och det tog inte särskilt lång tid innan de förstod fördelen med att själv få gå och titta bland varorna i lugn och ro.
Det var tungt att arbeta i lanthandel på den tiden. Mjölkbackar skulle hämtas från mjölkbordet en bit bort, ägglådor bäras, gödningssäckar lyftas och varje kväll skulle affären vara renstädad innan vi kunde gå hem för dagen. En gång i veckan kom varor med bil från Visby och då gällde det att snabbt bära in allt som levererats. Lagerutrymmet var ganska begränsat. Charkdisken som var manuell skulle rengöras varje kväll och allting i anslutning till den skulle diskas noga. Jag minns särskilt att vi fick stränga förhållningsorder att diska knivar och skärmaskiner som vi använt under dagen och det var sällan som arbetsdagen slutade förrän en timme efter stängningsdags.
Jag var bara 16 år när jag kom till Gothem och det jag minns med stor glädje är den värme och omtanke som gothemborna visade mig. Oräkneliga är de gånger jag blev bjuden på både mat och kaffe av någon som bekymrade sig för att jag inte skulle äta ordentligt.
Mats Nilsson, infödd gothembo, var föreståndare i Konsum när jag började där. Jag kom från Sjonhem och det gjorde också Urban Svensson som började sin anställning samma dag som jag. I affären arbetade också Britt Gahnström också hon infödd gothembo. Mats Nilsson blev år 1963 föreståndare för Konsums butik i Rute och i hans ställe kom Allan Eriksson från Etelhem till Gothem som konsumföreståndare.
Det fanns ytterligare en affär i Gothem, Valdemar Westbergs affär låg mitt emot gamla mejeriet vid Västerbjers. Det var nog en hel del konkurrens om kunderna då men Konsum hade sin egen kundkrets och det hade Valdemar Westberg också. En del av Westbergs kunder handlade ibland hos oss i Konsum och säkert var det tvärtom också även om de flesta nog var trogna sin handlare.
Jag började arbeta i Konsum i Gothem den 15 januari 1962 och stannade kvar ända tills affären lades ner två år senare. Den såldes då till Valdemar Westberg som därmed blev ensam handlare i Gothem.
Nedläggningen av Konsum och försäljningen till Valdemar Westberg vållade en del diskussioner bland konsummedlemmarna i socknen, men efter en hel del turbulens så reddes det hela ut och jag är övertygad om att de flesta gothembor trivdes väldigt bra med sin handlare.
När Konsum lade ner sin verksamhet i Gothem förflyttades jag till Konsums styckningscentral i Visby där jag arbetade i drygt 1 år med att paketera charkuterier och ost och också med en del styckning av kött. Under tiden jag arbetade i Konsum drabbades jag av en reumatisk sjukdom som gjorde att jag därefter ägnade mig åt administrativt arbete.
Tack till Ann-Marie för detta. Är det fler som jobbat i affären eller som har några minnen eller bilder därifrån så är ni välkomna med det.
1964-1979
Kenneth Westberg har ställt upp och berättat lite om tiden när hans pappa Valdemar hade affären. Valdemar övertog efter Konsum i Gothem när de sålde butiken i januari 1964. Så här berättar Kenneth:
I januari 1963 kom det några "gubbar" från Konsum o_ch tog upp en diskussion med mina föräldrar och det kan ju varit då budet om försäljning kom. Men den här gången blev det ingenting av och Konsum gjorde i stället om till snabbköp. Som jag fattade det så körde Konsum centralt mer eller mindre över den lokala Konsumföreningen.
På hösten 1963 fick pappa ånyo ett bud att i stället få köpa Konsums affärsfastighet med bensinmack och allt. Jag har inte riktigt klart för mig exakta priset men jag tror att det var 76000:- för allt. Det blev som vi alla vet affär och i januari 1964 flyttade vi, och öppnade efter smärre förändringar samtidigt som det blev ICA-affär. Från och med nu så var även vi barn mer involverade i vad som hände så jag säger i fortsättningen vi.
Vi fortsatte trots att vi blivit ensamma i Gothem med att köra turen som vi kallade det. Alltså att en dag i veckan köra runt och hämta upp ägglådor från dom som hade höns och samtidigt leverera varor till dem som önskade det. Man ringde in sin nota och betalade när vi levererade samtidigt som de som levererat ägg fick sin betalning. Pengarna lades i små papperspåsar när vi skulle betala ut för att äggpengarna var mer än vad handeln kostade. Detta tog dock slut i och med att det byggdes restaurang och sommaraffär vid Åminne. Jag minns att min far var orolig för att detta skulle påverka vår omsättning men den fortsatte att stiga hela tiden så det måste ha varit ett kraftigt ökat kundunderlag som skapades av alla sommarturister som etablerade sig i Gothem med omnejd.
En bidragande orsak till att vi behöll och ökade omsättningen var förmodligen det bredare sortimentet som gjorde att man kunde handla både husgeråd och byggmaterial hos oss. För socknens egen befolkning fanns det också foder och liknande. Som barn i familjen märkte vi en klar standardförbättring och att det numera aldrig saknades pengar. Visserligen inget överflöd men en klar standardhöjning. Mina föräldrar fick också råd att börja resa vilket i början mest var bilresor i resten av Sverige för att sedan bli charterresor och bussresor till utlandet.
Då det ju var snabbköp i den nya affären så blev det vanligt att jag fick ta hand om kassan som vi sa. Det var sport att försöka få det att stämma på öret vid avstämningen som gjordes varje kväll. På den tiden så var det ju till och med ettöringar i omlopp. Under större delen av tiden som vi hade affären så var det också många som handlade "på bok" som man kallade det. På en hylla under kassadisken förvarades en trave med motböcker, en för varje kund som tillämpade boksystemet. Där noterades varje handel, drogs ifrån eventuella äggleveranser och sedan gjorde man upp en gång i veckan eller kanske vanligast en gång i månaden. Det fanns en del som hade lite trögt med betalningen men jag tror aldrig vi gjorde några större förluster utan det brukade reda ut sig.
Kenneth berättar vidare att man var med när det började bli vanligt köpkort. Detta var lite trögt i början men så småningom så accepterades även detta. Det var några få som dock vägrade att gå över från bok till kort men det fick vi leva med. Vi hade också en god granne i Danne Friström. När pappa blev sjuk, (tror det var när han fick en hjärtinfarkt), så såg Danne ambulansen och han kom genast in och började som affärsbiträde för att det skulle fungera. Detta jobb klarade han galant.
Efterhand som vi renoverade i affären och skaffade nya kylar och liknande så blev mycket sålt till Norrlandaaffären med Uno Werkelin som ägare. Pappa och han kom väldigt bra överens och samarbetade om beställningar m.m. Uno var också en riktig siffermänniska och väldigt intresserad av kluriga problem.
1979 gick Valdemar i pension och Yngve Hellström erbjöds att ta över affären, vilket han gjorde. Yngve hade jobbat hos Valdemar en period redan på tiden när man hade affär vid mejeriet.
I januari 1963 kom det några "gubbar" från Konsum o_ch tog upp en diskussion med mina föräldrar och det kan ju varit då budet om försäljning kom. Men den här gången blev det ingenting av och Konsum gjorde i stället om till snabbköp. Som jag fattade det så körde Konsum centralt mer eller mindre över den lokala Konsumföreningen.
På hösten 1963 fick pappa ånyo ett bud att i stället få köpa Konsums affärsfastighet med bensinmack och allt. Jag har inte riktigt klart för mig exakta priset men jag tror att det var 76000:- för allt. Det blev som vi alla vet affär och i januari 1964 flyttade vi, och öppnade efter smärre förändringar samtidigt som det blev ICA-affär. Från och med nu så var även vi barn mer involverade i vad som hände så jag säger i fortsättningen vi.
Vi fortsatte trots att vi blivit ensamma i Gothem med att köra turen som vi kallade det. Alltså att en dag i veckan köra runt och hämta upp ägglådor från dom som hade höns och samtidigt leverera varor till dem som önskade det. Man ringde in sin nota och betalade när vi levererade samtidigt som de som levererat ägg fick sin betalning. Pengarna lades i små papperspåsar när vi skulle betala ut för att äggpengarna var mer än vad handeln kostade. Detta tog dock slut i och med att det byggdes restaurang och sommaraffär vid Åminne. Jag minns att min far var orolig för att detta skulle påverka vår omsättning men den fortsatte att stiga hela tiden så det måste ha varit ett kraftigt ökat kundunderlag som skapades av alla sommarturister som etablerade sig i Gothem med omnejd.
En bidragande orsak till att vi behöll och ökade omsättningen var förmodligen det bredare sortimentet som gjorde att man kunde handla både husgeråd och byggmaterial hos oss. För socknens egen befolkning fanns det också foder och liknande. Som barn i familjen märkte vi en klar standardförbättring och att det numera aldrig saknades pengar. Visserligen inget överflöd men en klar standardhöjning. Mina föräldrar fick också råd att börja resa vilket i början mest var bilresor i resten av Sverige för att sedan bli charterresor och bussresor till utlandet.
Då det ju var snabbköp i den nya affären så blev det vanligt att jag fick ta hand om kassan som vi sa. Det var sport att försöka få det att stämma på öret vid avstämningen som gjordes varje kväll. På den tiden så var det ju till och med ettöringar i omlopp. Under större delen av tiden som vi hade affären så var det också många som handlade "på bok" som man kallade det. På en hylla under kassadisken förvarades en trave med motböcker, en för varje kund som tillämpade boksystemet. Där noterades varje handel, drogs ifrån eventuella äggleveranser och sedan gjorde man upp en gång i veckan eller kanske vanligast en gång i månaden. Det fanns en del som hade lite trögt med betalningen men jag tror aldrig vi gjorde några större förluster utan det brukade reda ut sig.
Kenneth berättar vidare att man var med när det började bli vanligt köpkort. Detta var lite trögt i början men så småningom så accepterades även detta. Det var några få som dock vägrade att gå över från bok till kort men det fick vi leva med. Vi hade också en god granne i Danne Friström. När pappa blev sjuk, (tror det var när han fick en hjärtinfarkt), så såg Danne ambulansen och han kom genast in och började som affärsbiträde för att det skulle fungera. Detta jobb klarade han galant.
Efterhand som vi renoverade i affären och skaffade nya kylar och liknande så blev mycket sålt till Norrlandaaffären med Uno Werkelin som ägare. Pappa och han kom väldigt bra överens och samarbetade om beställningar m.m. Uno var också en riktig siffermänniska och väldigt intresserad av kluriga problem.
1979 gick Valdemar i pension och Yngve Hellström erbjöds att ta över affären, vilket han gjorde. Yngve hade jobbat hos Valdemar en period redan på tiden när man hade affär vid mejeriet.
1979-1999
Yngve Hellström berättar här om sin tid som affärsidkare:
Jag arbetade som anställd hos Valdemar Westberg till år 1979 då jag erbjöds ta över affären då Westberg gick i pension. Jag fortsatte i samma anda som Westberg, dock förändrade vi sortimentet en del för att passa kundernas önskemål. Det var inte alltid så lätt att hålla ett bra sortiment av färskvaror eftersom kunderna i större utsträckning åkte till stan och då också valde att göra sina inköp där.
Under min tid som ägare till affären skedde en hel del förändringar. Mycket av inredningen byttes ut och en hel del renoveringsarbeten gjordes också, allt för att få en så trevlig och arbetsmässigt bra affär som möjligt. Lönsamheten var acceptabel, dock var överskottet inte så stort.
Vi var 3 personer som arbetade i affären av och till, dels jag själv, min fru Britta på deltid samt Marie-Louise ”Kickan” Gustafsson som jobbade heltid. Både min fru Britta och Marie-Louise är infödda gothembor.
Under min tid som handlare besökte jag nästan varenda pensionär i Gothem. Jag körde hem varor direkt till dörr efter beställning och det gällde inte bara kunder i Gothem utan också i Vallstena och Norrlanda. En service som var mycket uppskattad.
Jag sålde affären 1999 till Rolf Boman och Britt-Marie Björklund. De köpte affären och vi köpte deras hus vid Båtare, så vi bytte bostad. De båda drev sen affären vidare i cirka 5 år. När Boman övertog affären drog sig ICA ur som leverantör av varor, den ansågs för liten för deras affärsidé.
Det var på ett sätt skönt att få vara ledig efter att jag arbetat i handel i nästan 40 år men jag saknade kunderna och kontakten med dom. De allra flesta var mycket trevliga och tillmötesgående till mig som handlare och jag trivdes väldigt bra som handlare i Gothem.
Tack till Yngve och Ann-Marie Lindahl för detta.
Jag arbetade som anställd hos Valdemar Westberg till år 1979 då jag erbjöds ta över affären då Westberg gick i pension. Jag fortsatte i samma anda som Westberg, dock förändrade vi sortimentet en del för att passa kundernas önskemål. Det var inte alltid så lätt att hålla ett bra sortiment av färskvaror eftersom kunderna i större utsträckning åkte till stan och då också valde att göra sina inköp där.
Under min tid som ägare till affären skedde en hel del förändringar. Mycket av inredningen byttes ut och en hel del renoveringsarbeten gjordes också, allt för att få en så trevlig och arbetsmässigt bra affär som möjligt. Lönsamheten var acceptabel, dock var överskottet inte så stort.
Vi var 3 personer som arbetade i affären av och till, dels jag själv, min fru Britta på deltid samt Marie-Louise ”Kickan” Gustafsson som jobbade heltid. Både min fru Britta och Marie-Louise är infödda gothembor.
Under min tid som handlare besökte jag nästan varenda pensionär i Gothem. Jag körde hem varor direkt till dörr efter beställning och det gällde inte bara kunder i Gothem utan också i Vallstena och Norrlanda. En service som var mycket uppskattad.
Jag sålde affären 1999 till Rolf Boman och Britt-Marie Björklund. De köpte affären och vi köpte deras hus vid Båtare, så vi bytte bostad. De båda drev sen affären vidare i cirka 5 år. När Boman övertog affären drog sig ICA ur som leverantör av varor, den ansågs för liten för deras affärsidé.
Det var på ett sätt skönt att få vara ledig efter att jag arbetat i handel i nästan 40 år men jag saknade kunderna och kontakten med dom. De allra flesta var mycket trevliga och tillmötesgående till mig som handlare och jag trivdes väldigt bra som handlare i Gothem.
Tack till Yngve och Ann-Marie Lindahl för detta.
1992-1993
Till och med jag, Anders Stenström har jobbat i affären:
1991 började jag Handels- och kontorslinjen på gymnasiet och under andra läsåret skulle vi ut och praktisera två dagar i veckan. Jag frågade om det var ok. att få vara i Gothemaffären, då det var nära och lätt att ta sig dit, och det gick bra. I augusti 1992 påbörjade jag min praktik. I affären var jag måndagar och tisdagar fram till studenten i juni 1993. Jag jobbade även på Valborgsmässoafton 1993, då resten av klassen var ute och fagade i ett änge, för det gillade jag inte.
Efter gymnasiet jobbade jag även vid några tillfällen i affären, men det blev inte så långvarigt, hösten 1993 stelopererade jag ryggen och sen blev det ingenting mer av det, tråkigt nog.
Jag tyckte det var roligt att jobba i affär, det jag tyckte sämst om var byte av hyllkantsetiketter varje vecka, det var faktiskt det tråkigaste, men det måste ju göras. Jag satt förstås också i kassan och plockade fram varor. Räkna kassan efter stängning fick jag också göra.
Jag tackar Yngve och Britta än en gång för att jag fick praktisera i Gothemboden, även om det var en rolig tid så trivs jag med det jobb jag har nu, sedan 5 mars 2001 på Landsarkivet i Visby.
1991 började jag Handels- och kontorslinjen på gymnasiet och under andra läsåret skulle vi ut och praktisera två dagar i veckan. Jag frågade om det var ok. att få vara i Gothemaffären, då det var nära och lätt att ta sig dit, och det gick bra. I augusti 1992 påbörjade jag min praktik. I affären var jag måndagar och tisdagar fram till studenten i juni 1993. Jag jobbade även på Valborgsmässoafton 1993, då resten av klassen var ute och fagade i ett änge, för det gillade jag inte.
Efter gymnasiet jobbade jag även vid några tillfällen i affären, men det blev inte så långvarigt, hösten 1993 stelopererade jag ryggen och sen blev det ingenting mer av det, tråkigt nog.
Jag tyckte det var roligt att jobba i affär, det jag tyckte sämst om var byte av hyllkantsetiketter varje vecka, det var faktiskt det tråkigaste, men det måste ju göras. Jag satt förstås också i kassan och plockade fram varor. Räkna kassan efter stängning fick jag också göra.
Jag tackar Yngve och Britta än en gång för att jag fick praktisera i Gothemboden, även om det var en rolig tid så trivs jag med det jobb jag har nu, sedan 5 mars 2001 på Landsarkivet i Visby.
1999-2004
Åren 1999-2004 var det Rolf Boman som var handlande i Gothems sista lanthandel. Han har berättat lite om sin tid i affären för Ann-Marie Lindahl.
Jag köpte affären år 1999 tillsammans med min sambo Britt-Marie Björklund. Vi bytte hus med Britta och Yngve Hellström som då ägde affären, dom köpte vårt hus vid Båtare och vi övertog deras fastighet där affären låg.
Jag föddes 1962 i Gothem, och bodde då i huset som sedermera överläts till Hellströms. Jag arbetade vid Snicken i Visby, med försäljning av byggmaterial, men valde nu att bli handlare i min hemsocken. Britt-Marie, min sambo, arbetade på bank och det fortsatte hon med, men en dag i veckan arbetade hon i affären.
När vi övertog affären var det inte möjligt för oss attsamarbeta med ICA utan våra varor kom från en annan leverantör eftersom vårt koncept ansågs för litet för ICA. Vi gjorde om lite i affärslokalen när vi tog över men vi försökte att hålla ungefär samma sortiment som funnits tidigare i affären. Det var inte så lätt att hålla ett färskvarusortiment eftersom många kunder som arbetade i stan valde att göra såna inköp där. Vi försökte ha ett litet sortiment av byggmaterial och i mån av beställning så tog vi hem sådana varor, bl.a levererade vi det mesta materialet till bygdegårdens ombyggnad 2003.
År 2003 gjordes en mindre tillbyggnad för att få större butik och nytt lagerutrymme. Jag arbetade själv i affären och till min hjälp hade jag Marie-Louise “Kickan” Gustafsson på deltid och min sambo Britt-Marie en dag i veckan.
Lönsamheten medgav inte några längre ledigheter för mig, jag arbetade i stort sett varje dag i affären och under sommaren hade vi öppet veckan runt. Arbetsamt med ändå roligt.
Efter nästan 5 år ansåg vi att arbetsinsatsen blev för stor i förhållande till lönsamheten så vi beslöt att lägga ner affären i Gothem. Ett tråkigt beslut både för oss och för gothemborna, men vi valde ändå att göra så.
Efter nedläggningen arbetade jag som snickare hos en byggfirma i Gothem och därefter fick jag anställning hos byggföretaget PEAB i Visby som arbetsledare.
Jag köpte affären år 1999 tillsammans med min sambo Britt-Marie Björklund. Vi bytte hus med Britta och Yngve Hellström som då ägde affären, dom köpte vårt hus vid Båtare och vi övertog deras fastighet där affären låg.
Jag föddes 1962 i Gothem, och bodde då i huset som sedermera överläts till Hellströms. Jag arbetade vid Snicken i Visby, med försäljning av byggmaterial, men valde nu att bli handlare i min hemsocken. Britt-Marie, min sambo, arbetade på bank och det fortsatte hon med, men en dag i veckan arbetade hon i affären.
När vi övertog affären var det inte möjligt för oss attsamarbeta med ICA utan våra varor kom från en annan leverantör eftersom vårt koncept ansågs för litet för ICA. Vi gjorde om lite i affärslokalen när vi tog över men vi försökte att hålla ungefär samma sortiment som funnits tidigare i affären. Det var inte så lätt att hålla ett färskvarusortiment eftersom många kunder som arbetade i stan valde att göra såna inköp där. Vi försökte ha ett litet sortiment av byggmaterial och i mån av beställning så tog vi hem sådana varor, bl.a levererade vi det mesta materialet till bygdegårdens ombyggnad 2003.
År 2003 gjordes en mindre tillbyggnad för att få större butik och nytt lagerutrymme. Jag arbetade själv i affären och till min hjälp hade jag Marie-Louise “Kickan” Gustafsson på deltid och min sambo Britt-Marie en dag i veckan.
Lönsamheten medgav inte några längre ledigheter för mig, jag arbetade i stort sett varje dag i affären och under sommaren hade vi öppet veckan runt. Arbetsamt med ändå roligt.
Efter nästan 5 år ansåg vi att arbetsinsatsen blev för stor i förhållande till lönsamheten så vi beslöt att lägga ner affären i Gothem. Ett tråkigt beslut både för oss och för gothemborna, men vi valde ändå att göra så.
Efter nedläggningen arbetade jag som snickare hos en byggfirma i Gothem och därefter fick jag anställning hos byggföretaget PEAB i Visby som arbetsledare.
Numera inrymmer fastigheten vid Båtare ett fönsterrenoveringsföretag som drivs av Bengt Karlsson, som är född i Anga, men som återvänt hit från fastlandet och etablerat sitt företag i Gothem.
2004 lades alltså den sista lanthandeln i Gothem, belägen vid Båtare ner, även om det fortfarande finns en butik vid Åminne, men som bara är öppen under sommarmånaderna. Artikeln fortsätter dock, och nu blickar vi bakåt igen, det har faktiskt funnits ytterligare två butiker i socknen.
Vid Nyhem, byggdes 1913 ett hus, som 1919 blev lanthandel då Viktor Söderström och Gustaf Erik Jansson startade lanthandel. Kort därefter 1920 övertog Karl Gustaf Efraim Westberg affären och han bodde i huset fram till 1932, då han flyttade in i ett nybyggt grannhus vid Västerbjärs. Westberg inflyttade till Gothem från Ardre 1920-11-22 och Gustaf Erik Jansson utflyttade till Bäl 1921-08-18 (Gothem Församlingsbok A II a: 2). Grannhuset blev sedan lanthandel fram till 1964, då siste ägaren Valdemar Westberg, alltså köpte och övertog Konsums butik vid Båtare, och butiken stängdes.
Vid Nyhem, byggdes 1913 ett hus, som 1919 blev lanthandel då Viktor Söderström och Gustaf Erik Jansson startade lanthandel. Kort därefter 1920 övertog Karl Gustaf Efraim Westberg affären och han bodde i huset fram till 1932, då han flyttade in i ett nybyggt grannhus vid Västerbjärs. Westberg inflyttade till Gothem från Ardre 1920-11-22 och Gustaf Erik Jansson utflyttade till Bäl 1921-08-18 (Gothem Församlingsbok A II a: 2). Grannhuset blev sedan lanthandel fram till 1964, då siste ägaren Valdemar Westberg, alltså köpte och övertog Konsums butik vid Båtare, och butiken stängdes.
Det är lite osäkert när Valdemar tog över, men om man ser i mantalslängden för Gothem så finner man honom vid Västerbjärs 1954 och 1955 står han som handlande. I mantalslängden 1955 nämns även ett butiksbiträde, Ove Sven Emil Nyman.
1957 kom Yngve Hellström till Gothem, han hade då fått jobb hos Valdemar Westberg, som affärsbiträde, i hans affär som låg vid Mejeriet, jobbet hade han fått på rekommendation från handlaren Harald Eriksson i Ala, som var hans hemsocken. Yngve hade precis gjort sin värnplikt och det var inte många dagar som han var
arbetslös efter det.
Yngves första lön var på 95 kronor i månaden, därutöver fick han mat och husrum. Han bodde i ett rum hos Judith Söderström vid Nybingels som låg snett emot affären, (där som Lanthandel startades 1919). Där bodde han kvar till januari 1961.
Arbetstiden började 08.00 och affären var öppen till 18.00, på lördagar var affären öppen mellan 8.00 och 14.00.
1957 kom Yngve Hellström till Gothem, han hade då fått jobb hos Valdemar Westberg, som affärsbiträde, i hans affär som låg vid Mejeriet, jobbet hade han fått på rekommendation från handlaren Harald Eriksson i Ala, som var hans hemsocken. Yngve hade precis gjort sin värnplikt och det var inte många dagar som han var
arbetslös efter det.
Yngves första lön var på 95 kronor i månaden, därutöver fick han mat och husrum. Han bodde i ett rum hos Judith Söderström vid Nybingels som låg snett emot affären, (där som Lanthandel startades 1919). Där bodde han kvar till januari 1961.
Arbetstiden började 08.00 och affären var öppen till 18.00, på lördagar var affären öppen mellan 8.00 och 14.00.
Sortimentet i affären var allt från matvaror till spik och hästskosöm, hästskor m.m. Man sålde salt i lösvikt som levererades till affären med lastbil och som man sen fick ösa av med skopa. Det fanns också kraftfoder och hönsfoder samt byggnadsmaterial bl.a. såldes cement till Ragnar och John Johanssons tegelfabrik. Cementen levererades lassvis till fabriken och priset var då ca 3:50 för en 50-kilos säck. Kunderna betalade ibland på ”bok”, d v s månadsvis och en del betalade kontant. Kredit medgavs bara undantagsvis.
Yngve bodde hos Judith Söderström till januari 1961 då han slutade hos Westbergs. Han åkte då med sin bror Rolf till Västerås för att jobba på Svenska Metallverken. Yngve hade träffat sin nuvarande hustru Britta innan han åkte så han återvände till Gotland och Klintehamn där han arbetade på Lamellfabriken. I Klinte stannade Yngve till sommaren 1964, då han återvände till Gothem, gifte sig och åter började arbeta i Westbergs affär. Där jobbade han sedan kvar som anställd fram till 1979, då han erbjöds att ta över då Westberg gick i pension.
När lanthandeln vid Västerbjärs stängdes blev det året därpå, 1965, Gothems Föreningsbank i huset, banken fanns sedan kvar till 1988 då bankkunderna i stället fick vända sig till Slite.
Kan även nämnas att Viktor Söderström öppnade bankkontor redan 1933 och det var då inrymt i hans bostadshus, alltså i samma byggnad där lanthandeln började. Viktor var förste kamrer i banken.
Yngve bodde hos Judith Söderström till januari 1961 då han slutade hos Westbergs. Han åkte då med sin bror Rolf till Västerås för att jobba på Svenska Metallverken. Yngve hade träffat sin nuvarande hustru Britta innan han åkte så han återvände till Gotland och Klintehamn där han arbetade på Lamellfabriken. I Klinte stannade Yngve till sommaren 1964, då han återvände till Gothem, gifte sig och åter började arbeta i Westbergs affär. Där jobbade han sedan kvar som anställd fram till 1979, då han erbjöds att ta över då Westberg gick i pension.
När lanthandeln vid Västerbjärs stängdes blev det året därpå, 1965, Gothems Föreningsbank i huset, banken fanns sedan kvar till 1988 då bankkunderna i stället fick vända sig till Slite.
Kan även nämnas att Viktor Söderström öppnade bankkontor redan 1933 och det var då inrymt i hans bostadshus, alltså i samma byggnad där lanthandeln började. Viktor var förste kamrer i banken.
Leo Lövdahl om Waldemar Westbergs affär 1955-1957
Leo Lövdahl i Visby delar med sig av sina minnen och upplevelser från sin tid vid Waldemar Westbergs affär, där han jobbade från 4 juli 1955 till 20 april 1957. Så här skriver han:
Jag heter Leo Lövdahl och är uppvuxen vid Haga i Gothem. Under del av våren 1955 hjälpte jag Olof Olofsson Västerbjärs med vårbruket. Därmed cyklade jag dagligen förbi Waldemar Westbergs affär och var ibland in på hemvägen. En dag fick jag frågan om jag ville börja jobba i affären. Efter någon dags betänketid var mitt
svar ja.
Ove Stenström hade tidigare under året slutat. Därför behövdes en ny ”bodknodd”.
Lördagen den 2 juli blev min sista dag vid Västerbjärs och måndag den 4 juli vid halv åtta-tiden stegade jag som 15-åring in genom en helt annan dörr i affären än brukligt. Min första dag i affären hade börjat.
Jag minns att jag funderade hur jag skulle hitta alla varor, varav en del i lösvikt såsom mjöl, socker m m, och framför allt vad de kostade. Det var varor överallt både inne och ute.
Trots allt tyckte jag att det mesta lärde jag mig relativt snabbt. Svårast i början var nog både för mig och kunden hanteringen av de mera kvinnliga varorna. Men det gick så småningom det också.
Förutom själva affärslokalen bestod affären av tt kontor, förrådslokal och källare samt utomhusförråd/garage (förre ägaren KGE Westberg hade även haft lastbils- och taxirörelse). På övervåningen bodde familjen själva.
Mittemot låg mejeriet som ännu var i full gång. Om jag inte minns fel så jobbade Gösta Lundkvist och en som hette Sivert (minns ej efternamnet) där. Här hämtade vi smör och ost till försäljning.
Två mjölkbilar.
Ingvar Lindberg i Gothem och Gunnar Lautin i Vallstena såg till att mjölken kom till mejeriet. Ofta hade de bud med sig även till affären främst från Gothem eftersom det fanns en affär i Vallstena. Då gällde det att snabba på, så allt var klart när bilarna skulle avgå igen. Häst och vagn användes också ibland för mjölkkörning där bilarna inte hämtade.
Kunde bli lite si och så med stängning.
Även på hösten, när bönderna var på väg till Lina myr för kvällsmjölkning, kunde det vara många notor som skulle plockas ihop tills de kom tillbaka. Då kunde det bli lite si och så med stängning klockan 18.00.
Även den buss som varje dag kom klockan 18.00 bidrog ibland till att stängningen blev något senare. Särskilt då det var mycket varor med bussen.
Ett sådant tillfälle var den dag då brödet var med. Det skulle packas upp och fördelas dels i en brödtunna och dels i ett fack i det intill liggande fryshuset. Samtidigt var det en liten folksamling i samband med bussens ankomst då oftast några hade varor med bussen att hämta.
Vid den här tiden var det två turer per dag från Slite via Gothem till Visby. Klockan åtta passerade bussen på väg till Visby för att komma tillbaka vid tolvtiden. För att återigen passera vid femtontiden på väg till Visby och slutligen åter från Visby vid artontiden.
Kulspetspenna och tejp lite av lyxvara.
Alla varor skrevs upp för hand på ett särskilt block/nota, (ex vis 2 kg vetemjöl 1.90 kr, 20 l fotogen 6 kr o s v)
oftast med blyerts. Kulspetspenna liksom tejp var ännu lite av en lyxvara. Vilket man fick veta av när ulpaketen skulle slås in. Snöret fick ersätta där tejpen inte räckte till. Sedan gällde det att räkna ned totalsumman. Som kunde vara nog så besvärligt ibland med långa notor. Visserligen fanns det en räknemaskin på kontoret men den var då och då upptagen. Dessbättre hade jag ganska lätt för huvudräkning så det gick bra ändå, tror jag!
Efter stängning var det tid att räkna dagskassan, med bland annat alla sina ett-, två- och femöringar, som skulle stämma med räkneverket, vilket det mestadels också gjorde.
Jag heter Leo Lövdahl och är uppvuxen vid Haga i Gothem. Under del av våren 1955 hjälpte jag Olof Olofsson Västerbjärs med vårbruket. Därmed cyklade jag dagligen förbi Waldemar Westbergs affär och var ibland in på hemvägen. En dag fick jag frågan om jag ville börja jobba i affären. Efter någon dags betänketid var mitt
svar ja.
Ove Stenström hade tidigare under året slutat. Därför behövdes en ny ”bodknodd”.
Lördagen den 2 juli blev min sista dag vid Västerbjärs och måndag den 4 juli vid halv åtta-tiden stegade jag som 15-åring in genom en helt annan dörr i affären än brukligt. Min första dag i affären hade börjat.
Jag minns att jag funderade hur jag skulle hitta alla varor, varav en del i lösvikt såsom mjöl, socker m m, och framför allt vad de kostade. Det var varor överallt både inne och ute.
Trots allt tyckte jag att det mesta lärde jag mig relativt snabbt. Svårast i början var nog både för mig och kunden hanteringen av de mera kvinnliga varorna. Men det gick så småningom det också.
Förutom själva affärslokalen bestod affären av tt kontor, förrådslokal och källare samt utomhusförråd/garage (förre ägaren KGE Westberg hade även haft lastbils- och taxirörelse). På övervåningen bodde familjen själva.
Mittemot låg mejeriet som ännu var i full gång. Om jag inte minns fel så jobbade Gösta Lundkvist och en som hette Sivert (minns ej efternamnet) där. Här hämtade vi smör och ost till försäljning.
Två mjölkbilar.
Ingvar Lindberg i Gothem och Gunnar Lautin i Vallstena såg till att mjölken kom till mejeriet. Ofta hade de bud med sig även till affären främst från Gothem eftersom det fanns en affär i Vallstena. Då gällde det att snabba på, så allt var klart när bilarna skulle avgå igen. Häst och vagn användes också ibland för mjölkkörning där bilarna inte hämtade.
Kunde bli lite si och så med stängning.
Även på hösten, när bönderna var på väg till Lina myr för kvällsmjölkning, kunde det vara många notor som skulle plockas ihop tills de kom tillbaka. Då kunde det bli lite si och så med stängning klockan 18.00.
Även den buss som varje dag kom klockan 18.00 bidrog ibland till att stängningen blev något senare. Särskilt då det var mycket varor med bussen.
Ett sådant tillfälle var den dag då brödet var med. Det skulle packas upp och fördelas dels i en brödtunna och dels i ett fack i det intill liggande fryshuset. Samtidigt var det en liten folksamling i samband med bussens ankomst då oftast några hade varor med bussen att hämta.
Vid den här tiden var det två turer per dag från Slite via Gothem till Visby. Klockan åtta passerade bussen på väg till Visby för att komma tillbaka vid tolvtiden. För att återigen passera vid femtontiden på väg till Visby och slutligen åter från Visby vid artontiden.
Kulspetspenna och tejp lite av lyxvara.
Alla varor skrevs upp för hand på ett särskilt block/nota, (ex vis 2 kg vetemjöl 1.90 kr, 20 l fotogen 6 kr o s v)
oftast med blyerts. Kulspetspenna liksom tejp var ännu lite av en lyxvara. Vilket man fick veta av när ulpaketen skulle slås in. Snöret fick ersätta där tejpen inte räckte till. Sedan gällde det att räkna ned totalsumman. Som kunde vara nog så besvärligt ibland med långa notor. Visserligen fanns det en räknemaskin på kontoret men den var då och då upptagen. Dessbättre hade jag ganska lätt för huvudräkning så det gick bra ändå, tror jag!
Efter stängning var det tid att räkna dagskassan, med bland annat alla sina ett-, två- och femöringar, som skulle stämma med räkneverket, vilket det mestadels också gjorde.
På nyåret lämnade kunderna in alla sina kassakvitton från året innan. Det lämnades en viss återbäring (procent) på årssumman. Då var det mycket räknande.
Som nämndes i början var mycket i lösvikt. Detta gällde också charkuterivarorna. Även om sortimentet liksom kyldiskens storlek inte går att jämföra med dagens utbud. Ett par sorters rökt korv, hamburgerkött, falukorv, bräckkorv och stekfläsk var nog de vanligaste sorterna. Lösvikten gjorde också att man övade upp känslan för hur stor biten skulle vara för att motsvara kundens önskan.
Kungens bröstkarameller.
Konsten att göra en godisstrut hörde även till, då många karamellsorter fanns i lösvikt. Sorten ”Kungens bröstkarameller” är nog väl kända för många.
Utöver livsmedel fanns även tyger, sygrejor, mindre sortering av blåkläder, skjortor med mera. Jag bland annat min första nylonskjorta där. Det var stort då. En hel del present- och husgerådsvaror kunde också inhandlas.
Läsk, öl och sill ur tunna.
I källaren hämtades läsk, öl och sill ur en stor tunna, fönsterglas och hel del andra varor.
Jag minns särskilt när jag första gången skulle tillskära ett måttbeställt glasfönster. Hur skulle det gå? Med
lite förövning på kasserade glasbitar gick allt bra.
I ett mindre rum sparades tomkartonger. Eftersom det inte fanns något i likhet med dagens bärkassar, behövdes då och då kartongerna att stapla de sålda varorna i.
Ute i förråden förvarades grovt salt, cement, kraftfoder, hästskor, spik och andra byggvarorför att nämna något. Ja, det mesta som behövdes i dåtidens hem kunde nog köpas i en lanthandel.
Bensin, fotogen och oljor.
essutom fanns bensin, fotogen och oljor. Vid tankning av bensin fick den beställda mängden först pumpas upp i macken innan tankningen. Likaså var det med oljeblandad bensin som först måste blandas i aktuell proportion. Fotogen förvarades i de bekanta fotogenfaten ute på en bänk och därifrån fick det sedan pumpas över. Det var främst traktorer som då och då kom som behövde fotogen. En och annan liter såldes också till de ännu utnyttjade fotogenlyktorna.
Så med tiden tyckte jag att det ur mitt tycke fungerade ganska bra. Det var kanske därför jag, tillsammans med extra inkallade Ingrid Jakobsson, andra sommaren fick förtroendet att ansvara för beställningar och skötseln under en vecka då familjen var borta. Gissa om det inte var en 16-åring som sträckte lite extra på
sig i affären denna vecka.
Ingrid Jakobsson från Vallstena jobbade vid vissa tillfällen i affären. Berit, även hon från Vallstena, arbetade som hembiträde. Vi var således två, ibland tre anställda.
Öppettiderna var måndag till fredag klockan 08.00 till 18.00. Lördagar 08.00 till 16.00. Ingen lunchstängning.
Storhandel alldeles innan stängningsdags.
Särskilt lördagar sommartid kunde kännas långa. Allra helst när vissa kom med sina ägglådor och därmed storhandel alldeles innan stängningsdags. Äggen skulle för hand plockas över i facken i stora ägglådor som
äggcentralen hämtade med jämna mellanrum. Mycket av dåtidens göromål finns nog inte längre kvar i affärsvärlden. T ex under fasanjakten köpte vi in fasaner som sedan levererades till stan. Vid köp av kaffe ställdes frågan om det skulle malas. I så fall öppnades paketet och hälldes över i den stora kaffekvarnen för malning och därefter tillbaka i paketet. Skulle rökt korv, hamburgerkött med flera skivas eller vara i bit. Det
fanns en mindre elektrisk skärmaskin stående på kyldisken för detta.
Förutom denna affär fanns ju Konsum. Här fanns det en viss konkurrens mellan kunderna. Många handlade där det passade. Det fanns också de som högst ogärna kunde handla mer än i den ena affären.
Minns också att ovanpå Konsumaffären så fanns ett stort rum där vi några fantaster fick illstånd av föreståndaren Uno Persson att träna bordtennis någon kväll i veckan. Drivande kraft var Bengt Johansson (Magnus-Bengt). Ove Silvén var en annan deltagare.
Lördag den 20 april 1957 blev min sista arbetsdag i affären för att den 23 april börja värnplikten vid A 7. Min skolkamrat, Göte Andersson, var intresserad och ville att jag också skulle påbörja värnplikten (om det än var lite för tidigt). Eftersom jag egentligen trivdes bra med affärslivet men helst ville jobba i en sportaffär så kunde det var ett bra tillfälle att under tiden söka något sådant. Men någon mer affär, förutom några dagar extra under min skördepermission samma sommar hos Waldemar, blev det inte. Ödet ville annat.
Efter mig så började Yngve Hellström. Idag är båda affärerna tyvärr borta liksom sedan många år mejeriet.
Som nämndes i början var mycket i lösvikt. Detta gällde också charkuterivarorna. Även om sortimentet liksom kyldiskens storlek inte går att jämföra med dagens utbud. Ett par sorters rökt korv, hamburgerkött, falukorv, bräckkorv och stekfläsk var nog de vanligaste sorterna. Lösvikten gjorde också att man övade upp känslan för hur stor biten skulle vara för att motsvara kundens önskan.
Kungens bröstkarameller.
Konsten att göra en godisstrut hörde även till, då många karamellsorter fanns i lösvikt. Sorten ”Kungens bröstkarameller” är nog väl kända för många.
Utöver livsmedel fanns även tyger, sygrejor, mindre sortering av blåkläder, skjortor med mera. Jag bland annat min första nylonskjorta där. Det var stort då. En hel del present- och husgerådsvaror kunde också inhandlas.
Läsk, öl och sill ur tunna.
I källaren hämtades läsk, öl och sill ur en stor tunna, fönsterglas och hel del andra varor.
Jag minns särskilt när jag första gången skulle tillskära ett måttbeställt glasfönster. Hur skulle det gå? Med
lite förövning på kasserade glasbitar gick allt bra.
I ett mindre rum sparades tomkartonger. Eftersom det inte fanns något i likhet med dagens bärkassar, behövdes då och då kartongerna att stapla de sålda varorna i.
Ute i förråden förvarades grovt salt, cement, kraftfoder, hästskor, spik och andra byggvarorför att nämna något. Ja, det mesta som behövdes i dåtidens hem kunde nog köpas i en lanthandel.
Bensin, fotogen och oljor.
essutom fanns bensin, fotogen och oljor. Vid tankning av bensin fick den beställda mängden först pumpas upp i macken innan tankningen. Likaså var det med oljeblandad bensin som först måste blandas i aktuell proportion. Fotogen förvarades i de bekanta fotogenfaten ute på en bänk och därifrån fick det sedan pumpas över. Det var främst traktorer som då och då kom som behövde fotogen. En och annan liter såldes också till de ännu utnyttjade fotogenlyktorna.
Så med tiden tyckte jag att det ur mitt tycke fungerade ganska bra. Det var kanske därför jag, tillsammans med extra inkallade Ingrid Jakobsson, andra sommaren fick förtroendet att ansvara för beställningar och skötseln under en vecka då familjen var borta. Gissa om det inte var en 16-åring som sträckte lite extra på
sig i affären denna vecka.
Ingrid Jakobsson från Vallstena jobbade vid vissa tillfällen i affären. Berit, även hon från Vallstena, arbetade som hembiträde. Vi var således två, ibland tre anställda.
Öppettiderna var måndag till fredag klockan 08.00 till 18.00. Lördagar 08.00 till 16.00. Ingen lunchstängning.
Storhandel alldeles innan stängningsdags.
Särskilt lördagar sommartid kunde kännas långa. Allra helst när vissa kom med sina ägglådor och därmed storhandel alldeles innan stängningsdags. Äggen skulle för hand plockas över i facken i stora ägglådor som
äggcentralen hämtade med jämna mellanrum. Mycket av dåtidens göromål finns nog inte längre kvar i affärsvärlden. T ex under fasanjakten köpte vi in fasaner som sedan levererades till stan. Vid köp av kaffe ställdes frågan om det skulle malas. I så fall öppnades paketet och hälldes över i den stora kaffekvarnen för malning och därefter tillbaka i paketet. Skulle rökt korv, hamburgerkött med flera skivas eller vara i bit. Det
fanns en mindre elektrisk skärmaskin stående på kyldisken för detta.
Förutom denna affär fanns ju Konsum. Här fanns det en viss konkurrens mellan kunderna. Många handlade där det passade. Det fanns också de som högst ogärna kunde handla mer än i den ena affären.
Minns också att ovanpå Konsumaffären så fanns ett stort rum där vi några fantaster fick illstånd av föreståndaren Uno Persson att träna bordtennis någon kväll i veckan. Drivande kraft var Bengt Johansson (Magnus-Bengt). Ove Silvén var en annan deltagare.
Lördag den 20 april 1957 blev min sista arbetsdag i affären för att den 23 april börja värnplikten vid A 7. Min skolkamrat, Göte Andersson, var intresserad och ville att jag också skulle påbörja värnplikten (om det än var lite för tidigt). Eftersom jag egentligen trivdes bra med affärslivet men helst ville jobba i en sportaffär så kunde det var ett bra tillfälle att under tiden söka något sådant. Men någon mer affär, förutom några dagar extra under min skördepermission samma sommar hos Waldemar, blev det inte. Ödet ville annat.
Efter mig så började Yngve Hellström. Idag är båda affärerna tyvärr borta liksom sedan många år mejeriet.
Jättestort tack till Leo Lövdahl för denna berättelse om tiden på Valdemar Westbergs lanthandel vid Västerbjärs. Tack även till Lennart Andersson för bilder.
Affären vid Hangre
Affären vid Hangre låg i flygeln vid den fastighet som senare Elias Nyström bodde i.
Det var Elias far Klas Nyström som drev affären under cirka 10-12 år under 1920 och 1930-talen. Det var mest Klas dotter Maria som stod i affären.
Mycket omtyckt handlare
Klas var en tusenkonstnär som hade många idéer och uppslag. Han hade dock lite svårigheter att få saker och ting färdiga. Han var en mycket omtyckt handlare det var t o m så att det fanns folk uppifrån socknen som åkte ner till Hangreby för att handla. En förklaring till det var kanske att Klas Nyström var mycket generös med krediter och det var kanske inte alltid som han krävde tillbaka allt.
Ganska välsorterad affär
Det var en ganska välsorterad affär eller lanthandel och Klas åkte till Slite med häst och vagn för att hämta varor till affären.
Blev skomakeri
När affären lades ner så bedrev Klas Nyström skomakeri i kammaren i flygeln där affären varit inrymd.
Han var en oerhört skämtsam och gladlynt karl vilket gjorde att man gärna samlades i kammaren på kvällarna för att höra honom berätta.
Många skrönor och historier
Han hade lärt sig spela dragspel i militärtjänsten och hans spelande ledde till att han sen hade nedsatt hörsel. Många är de skrönor och historier som finns om Klas Nyström. Han var en humoristisk och positiv karl som var omtyckt av många.
Klas Nyström var gift med Elisabeth som kom från Kyrkbinge, hon var syster med Dora Larsson.
Klas avled 1951 och hustrun Elisabeth 1954. Fastigheten övertogs då av sonen Elias som avled 1993 och därefter såldes fastigheten till damer från fastlandet.
Tack till Harald Björklund som berättat detta för Ann-Marie Lindahl.
Det var Elias far Klas Nyström som drev affären under cirka 10-12 år under 1920 och 1930-talen. Det var mest Klas dotter Maria som stod i affären.
Mycket omtyckt handlare
Klas var en tusenkonstnär som hade många idéer och uppslag. Han hade dock lite svårigheter att få saker och ting färdiga. Han var en mycket omtyckt handlare det var t o m så att det fanns folk uppifrån socknen som åkte ner till Hangreby för att handla. En förklaring till det var kanske att Klas Nyström var mycket generös med krediter och det var kanske inte alltid som han krävde tillbaka allt.
Ganska välsorterad affär
Det var en ganska välsorterad affär eller lanthandel och Klas åkte till Slite med häst och vagn för att hämta varor till affären.
Blev skomakeri
När affären lades ner så bedrev Klas Nyström skomakeri i kammaren i flygeln där affären varit inrymd.
Han var en oerhört skämtsam och gladlynt karl vilket gjorde att man gärna samlades i kammaren på kvällarna för att höra honom berätta.
Många skrönor och historier
Han hade lärt sig spela dragspel i militärtjänsten och hans spelande ledde till att han sen hade nedsatt hörsel. Många är de skrönor och historier som finns om Klas Nyström. Han var en humoristisk och positiv karl som var omtyckt av många.
Klas Nyström var gift med Elisabeth som kom från Kyrkbinge, hon var syster med Dora Larsson.
Klas avled 1951 och hustrun Elisabeth 1954. Fastigheten övertogs då av sonen Elias som avled 1993 och därefter såldes fastigheten till damer från fastlandet.
Tack till Harald Björklund som berättat detta för Ann-Marie Lindahl.
En liten sammanfattning över lanthandlarna i Gothem
Botvaldevik, 1850-ca 1852: T Falk
Magnuse, 1852-1868: Johan F Broström
Magnuse, 1868-1871: Johan Ahlstrand
Magnuse, 1871-1874: Sven Nilsson
Båtare, 1874-1877: Sven Nilsson
Båtare, 1877-1896: Detlof Cedergren
Båtare, 1897-1923: Johannes Lindby
Båtare, 1923-1925: Hilda Lindby
Båtare, 1925-1940: Rudolf Lindby
Båtare, 1940-1943: Rupert Karlsson
Båtare, 1943-1954: Ivar Olofsson
Båtare, 1954-1964: Konsum
Båtare, 1964-1979: Valdemar Westberg
Båtare, 1979-1999: Yngve Hellström
Båtare, 1999-2004: Rolf Boman
Johan F Boström f. 1825 i Visby, utflyttat till Endre 1867-10-29.
Johan Ahlstrand f. 1830 i Småland, inflyttad till Gothem från Lärbro 1868-11-09.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I: 7, pag. 211-212).
Sven Nilsson f. 1836 i Markaryd, Småland, inflyttad från Stenkyrka 1871-06-06.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I : 8, pag. 217).
I Gothem A I 8, pag. 217 nämns en handelsexpedit: Nils Nilsson Ekman.
Detlof Cedergren f. 1835 i Vänge,inflyttad 1877-10-06.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I: 8, pag. 203).
Johannes Lindby f. 1868 i Othem, inflyttad från Fleringe 1897.
Rudolf Lindby f. 1896 i Fleringe, inflyttad därifrån 1897.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Församlingsbok A II a: 1, pag. 137).
1850 öppnar T Falk handelsrörelse på Botvaldevik, 1852 flyttar Johan F Broström sin handelsrörelse till Magnuse, jag har inte hittat någon uppgift när Johan övertog rörelsen.
Nyhem, 1919-1920: Viktor Söderström, Gustaf Erik Jansson
Nyhem, 1920-1932: K G E Westberg
Västerbjärs, 1932-1955: K G E Westberg
Västerbjärs, 1955-1964: Valdemar Westberg
Hangre, 1920-1930-talet: Klas Nyström
Kort historik:
1850 omnämns Gothems första handel (?) i Gotlands Läns Tidning.
1852 skriver samma tidning om flytt av handelsrörelse till Magnuse.
1874 byggs ny butik vid Båtare, mittemot Magnuse.
2004 Läggs butiken ner.
Magnuse, 1852-1868: Johan F Broström
Magnuse, 1868-1871: Johan Ahlstrand
Magnuse, 1871-1874: Sven Nilsson
Båtare, 1874-1877: Sven Nilsson
Båtare, 1877-1896: Detlof Cedergren
Båtare, 1897-1923: Johannes Lindby
Båtare, 1923-1925: Hilda Lindby
Båtare, 1925-1940: Rudolf Lindby
Båtare, 1940-1943: Rupert Karlsson
Båtare, 1943-1954: Ivar Olofsson
Båtare, 1954-1964: Konsum
Båtare, 1964-1979: Valdemar Westberg
Båtare, 1979-1999: Yngve Hellström
Båtare, 1999-2004: Rolf Boman
Johan F Boström f. 1825 i Visby, utflyttat till Endre 1867-10-29.
Johan Ahlstrand f. 1830 i Småland, inflyttad till Gothem från Lärbro 1868-11-09.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I: 7, pag. 211-212).
Sven Nilsson f. 1836 i Markaryd, Småland, inflyttad från Stenkyrka 1871-06-06.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I : 8, pag. 217).
I Gothem A I 8, pag. 217 nämns en handelsexpedit: Nils Nilsson Ekman.
Detlof Cedergren f. 1835 i Vänge,inflyttad 1877-10-06.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Husförhörslängd A I: 8, pag. 203).
Johannes Lindby f. 1868 i Othem, inflyttad från Fleringe 1897.
Rudolf Lindby f. 1896 i Fleringe, inflyttad därifrån 1897.
(Källa: Gothem kyrkoarkiv, Församlingsbok A II a: 1, pag. 137).
1850 öppnar T Falk handelsrörelse på Botvaldevik, 1852 flyttar Johan F Broström sin handelsrörelse till Magnuse, jag har inte hittat någon uppgift när Johan övertog rörelsen.
Nyhem, 1919-1920: Viktor Söderström, Gustaf Erik Jansson
Nyhem, 1920-1932: K G E Westberg
Västerbjärs, 1932-1955: K G E Westberg
Västerbjärs, 1955-1964: Valdemar Westberg
Hangre, 1920-1930-talet: Klas Nyström
Kort historik:
1850 omnämns Gothems första handel (?) i Gotlands Läns Tidning.
1852 skriver samma tidning om flytt av handelsrörelse till Magnuse.
1874 byggs ny butik vid Båtare, mittemot Magnuse.
2004 Läggs butiken ner.
Avslutning
När jag läste artikeln om Konsum i Gothem i Anders Johanssons bok, och började leta efter lite mer, trodde jag inte alls att jag skulle få ihop så mycket, men det blev ju en hel del. Säkerligen har jag inte fått med allt, kanske finns det mer att hitta men jag tror att jag nu avslutar den här artikeln om Lanthandlarna i Gothem. Men har ni mer tips eller vet något mer, hör av er.
Jag vill tacka alla medverkande:
Anders Johansson för att jag fick använda texten i hans bok "...medlemmarna och allmänheten till nytta. Om Konsum och handelsföreningarna samt deras..."
Lennart Andersson för alla foto.
Kenneth Westberg för att han ställde upp och berättade om Valdemars tid.
Yngve Hellström och Rolf Boman som också ställt upp och berättat.
Ann-Marie Lindahl för alla intervjuer och hennes egen berättelse om tiden på Konsum.
Kjell Swebilius för foto ur Gotlands bebyggelse och slagning i mantalslängder.
Jag vill tacka alla medverkande:
Anders Johansson för att jag fick använda texten i hans bok "...medlemmarna och allmänheten till nytta. Om Konsum och handelsföreningarna samt deras..."
Lennart Andersson för alla foto.
Kenneth Westberg för att han ställde upp och berättade om Valdemars tid.
Yngve Hellström och Rolf Boman som också ställt upp och berättat.
Ann-Marie Lindahl för alla intervjuer och hennes egen berättelse om tiden på Konsum.
Kjell Swebilius för foto ur Gotlands bebyggelse och slagning i mantalslängder.
SLUT...
Det här är vad jag har hittat om olika lanthandlare i Gothem mellan åren 1850 och 2004. Fel kan förstås förekomma då äldre uppgifter kan vara lite osäkra, men förhoppningsvis stämmer det mesta. Jag kan även ha missat en hel del. Är det någon som känner till mer så är det bara att höra av sig.
TILLÄGG:
Klickbar!
I Gotlands Tidning 1872-10-04 finns det en annons insatt om att handelslägenheten vid lastageplatsen Botvaldevik i Gothem är till salu. Handelsboden startades 1850 av T Falk och C. A. Engbom.
Sist i annonsen kan man läsa att ”Närmare underrättelse lämnas i Visby av änkefru Engbom”. Vilket ju då torde vara C. A. Engboms änka.
Kan man kanske tänka sig att lanthandeln vid Botvaldevik ännu fanns kvar 1872 eller om handelslägenheten stått tom i 20 år. I Gotlands Läns Tidning 1852 står det att ”Kungl. Maj:t har d. 23 sistlidne november fastställt konungens Befallningshavandes utslag af den 19 sistlidne maj varigenom lanthandlare J. F. Broström fått tillstånd att till Magnuse från Botvalda i samma socken förflytta sin handelsrörelse, över vilket utslag underdåniga besvär varit anförda”.
1852 flyttar en Victor Norman in till Botvalde enligt husförhörsbok A I: 5, (sidan 54), där han står som handelsexpedit under en handlande Eneqvist. Vem denne Eneqvist är och hur länge han varit boende vid Botvalde har jag inte fått fram någon uppgift om. Johan F Broström flyttar in till Botvalde från Visby 1850-11-16 och sedan till Magnuse 1852.
Kan det ha varit så att Johan F Broström drev handeln som Falk och Engbom byggde? Var det handlande Eneqvist som tog över 1852 när Broström flyttade? Det här är nog frågor vi inte lär få några svar på. Men vem vet, det kanske dyker upp fler uppgifter framöver. Jag hittar ingenting om Falk och Engbom i Husförhörslängderna.
Sist i annonsen kan man läsa att ”Närmare underrättelse lämnas i Visby av änkefru Engbom”. Vilket ju då torde vara C. A. Engboms änka.
Kan man kanske tänka sig att lanthandeln vid Botvaldevik ännu fanns kvar 1872 eller om handelslägenheten stått tom i 20 år. I Gotlands Läns Tidning 1852 står det att ”Kungl. Maj:t har d. 23 sistlidne november fastställt konungens Befallningshavandes utslag af den 19 sistlidne maj varigenom lanthandlare J. F. Broström fått tillstånd att till Magnuse från Botvalda i samma socken förflytta sin handelsrörelse, över vilket utslag underdåniga besvär varit anförda”.
1852 flyttar en Victor Norman in till Botvalde enligt husförhörsbok A I: 5, (sidan 54), där han står som handelsexpedit under en handlande Eneqvist. Vem denne Eneqvist är och hur länge han varit boende vid Botvalde har jag inte fått fram någon uppgift om. Johan F Broström flyttar in till Botvalde från Visby 1850-11-16 och sedan till Magnuse 1852.
Kan det ha varit så att Johan F Broström drev handeln som Falk och Engbom byggde? Var det handlande Eneqvist som tog över 1852 när Broström flyttade? Det här är nog frågor vi inte lär få några svar på. Men vem vet, det kanske dyker upp fler uppgifter framöver. Jag hittar ingenting om Falk och Engbom i Husförhörslängderna.