En storartad hägring
En storartad hägring skildras av en meddelare till Gotlands Allehanda. Det här skriver Göteborgs Aftonblad den 28 november 1893.
Jag kom omkring en halv timme före soluppgången körande vägen fram från mitt hem åt Visby till. Kommen ungefär mitt emellan Rondarve gård i Atlingbo och socknens kyrka, blev jag varse i ostsydost på himlen en vacker, på samma gång underlig företeelse. Över horisonten utbredde sig så långt ögat kunde nå, ett stort fjällandskap. Det höjde sig terrassformigt upp mot zenit, allt högre och vildare vore bergen och dess toppar snöklädda. Mellan fjällen låg stora, mörka vidder, kransade av dungar med avlövade träd. Jag kunde tydligt urskilja, att en del utgjordes av gamla knotiga ekar.
Framför skogen i en dalsänkning längst till höger i landskapet stod ett tämligen stort boningshus med fönster på båda sidor om ingången. Det rökte ur skorstenen. Längre bort stack bland träden upp en fabriksskorsten, även den utsändande svart, bolmande rök.
Skådespelet var storartat och jag och mina följeslagare höll en stund för att betrakta detsamma. Så småningom blev landskapets konturer otydligare och hela sceneriet var snart försvunnet. Hägringen torde ha synts på flera ställen, så högt som den stod på himmelen.
Jag kom omkring en halv timme före soluppgången körande vägen fram från mitt hem åt Visby till. Kommen ungefär mitt emellan Rondarve gård i Atlingbo och socknens kyrka, blev jag varse i ostsydost på himlen en vacker, på samma gång underlig företeelse. Över horisonten utbredde sig så långt ögat kunde nå, ett stort fjällandskap. Det höjde sig terrassformigt upp mot zenit, allt högre och vildare vore bergen och dess toppar snöklädda. Mellan fjällen låg stora, mörka vidder, kransade av dungar med avlövade träd. Jag kunde tydligt urskilja, att en del utgjordes av gamla knotiga ekar.
Framför skogen i en dalsänkning längst till höger i landskapet stod ett tämligen stort boningshus med fönster på båda sidor om ingången. Det rökte ur skorstenen. Längre bort stack bland träden upp en fabriksskorsten, även den utsändande svart, bolmande rök.
Skådespelet var storartat och jag och mina följeslagare höll en stund för att betrakta detsamma. Så småningom blev landskapets konturer otydligare och hela sceneriet var snart försvunnet. Hägringen torde ha synts på flera ställen, så högt som den stod på himmelen.