Gamla sägner och seder i Gothem
Från en artikel ur Gotlands Allehanda år 1960, nummer 255. Artikeln skriven av Holger Daun.
Få socknar på ön har som Gothem bevarat gamla seder, traditioner och sägner. Sägner som gått från generation till generation. Socknens bönder och yrkesfiskare använde sig förr av åtta fiskelägen, vilka nu kan sägas vara koncentrerade till ett. Istället för en mängd småbåtar användes nu fyra trålare.
Ja, fiskelägena är ett långt men intressant kapitel. Från söder räknat fanns vid slutet av 1800-talet följande fiskelägen: Kläppar, Hangrebod, Nors, Agbod, Tangen, Mybbens bod, Botvaldevik och Bryggans fiskeläge. Av dem användes nu endast Botvaldevik och Agbod. Vid Hangrebod fanns det ännu för 4-5 år sedan ett antal båtar. Allt är koncentrerat till Botvaldevik. Rationaliseringen har drivit fram detta. Socknens fiskare har där fyra trålare. Agbod ja! Det användes ännu av dess ägare - där finns en fiskebåt.
Förr hade nästan alla bönder fiske som binäring - man brukade jorden på dagarna och fiskade om nätterna. Idag har dock många av fiskarna slagit sig på annat.
Gothem har många småföretag. Det finns bland annat båtbyggare, tegelfabrik med mera. Båtbyggeriet ger arbete året runt åt Johannes Arweson och hans son. Det är mest roddbåtar som byggs.
Fisken kunde inte säljas i strandsocknarna eftersom alla där fiskade. Nej, man körde den själv med häst och vagn upp i landsocknarna. Under krisåren gick gummorna själva flera mil för att komma ner till hamnen och få rå fisk.
Folkminskning med 200 på 100 år
Idag har många fiskare övergått till annat yrke. En del av dem idkar industri. Trots allt som finns i socknen, ges inte arbete åt alla. Sedan 1865 har Gothem minskat med omkring 200 invånare. De sista tio åren har folkmängden minskat med 100. Detta betyder att folkmängden minskat med lika mycket under de sista tio åren som under de första nittio.
Socknens mejeri, som startades i november 1911, fick för ett par veckor sedan ”frist ännu en tid”. Det bestämdes att mejerirörelsen skall fortsätta - hur länge vet man ej ännu. Det kan dröja många år innan nytt beslut kommer, men det kan lika gärna hända kanske nästa år. Man röstade om fortsatt drift. Alla var dock inte uppe och röstade. Det var vackert väder den dagen, så många föredrog att bärga den skörd som fanns. - Många Gothemsbönder har jord i Lina myr. Denna har särskilt detta år vållat mycket bekymmer.
Gamla sägner och seder talar om BYSAR OCH VIDSKEPELSE. ”Kyrkbinge-Klas” berättar minnen.
Fiskaryrket är lika hårt som förr. Skillnaden är den att man nu har säkrare båtar och dessutom kan man i förväg veta vilket väder som kan vänta. De gamla fiskarna fick spå och gissa efter tecken. Ett visste man dock i Gothem och grannsocknarna inåt land: om det ”baulade i Hammaråren” blev det vindstilla. ”Hammaren” är en liten udde söder om Tjälders. Det sägs att man än idag kan höra långt in i land hur det susar i udden, då vinden skall mojna.
Klas Norrby vid Kyrkbinge är gammal infödd gothemsbo och har ännu friskt minne av det mesta. Många gånger har han varit ute och fiskat och varit nära att aldrig mera komma i land.
En gång - det var på sensommaren 1900 - låg fyra småbåtar vid Östergarnsholm och fiskade. Man hade gått ut tidigt på morgonen och skulle övernatta på holmen. Frampå dagen blåste det upp till nordlig storm. Klas Norrby och Klas Nyström, som var i samma båt, gjorde våghalsiga försök att nå holmen. Vågorna hotade att kasta och krossa dem mot stranden. Då de var ganska nära stranden hoppade de av på en sten och höll båten. Slutligen lyckades de komma iland. En båt fattades dock. Hela dagen gick och båten syntes inte till. Fram mot skymningen fann man att den saknade båten hade lagt till i lä bakom holmen. Männen i den hade fört en oerhörd kamp mot vågorna och för den äldste av dem hade det blivit för mycket. Han hade dött i båten.Många är de hustrur som förgäves gått och väntat på att få sina män tillbaka. Från Botvaldevik gick en gång ett par fiskare ut för att rädda näten från att bli förstörda. Det blåste ganska hårt. Fiskarna kom aldrig tillbaka.
Ryssar räddades från döden
Då höststormarna började rasa 1885 var gothemsfiskarna nere och satte upp vårdkasar som så många gånger förr. En händelse utspelade sig i mitten av november detta år. En ganska stor skuta kämpade ute på havet medan den rasande nordan förde iskalla vindar med sig. Männen på land kunde se fartyget. Antagligen stod det inte rätt till ombord, för fartyget åkte med obarmhärtigt hög fart mot land vid Näsar-rev strax söder om Hangrebod. Fartyget törnade rakt på revet. Efter stora ansträngningar kunde man rädda besättningen - åtta ryssar. - Den första tiden fick de bo i mitt hem vid Nors, berättar ”Kyrkbinge-Klas”. Vi tyckte bra om dem. På den tiden fanns inga gränser och fientligheter. Vi var sjömän som sjömän.
Såg bysen för 75 år sedan
En sommar för cirka 75 år sedan såg Klas Norrby och hans syster bysen. De satt ensamma hemma i köket. De andra var ute på slåttern. Han var iklädd röd toppluva. Bysen stannade på golvet och tittade sig omkring. Han sade ingenting. Då Klas Norrby bjöd honom på slåtteröl försvann han och kom aldrig tillbaka.Otaliga sägner finns ännu kvar om bysar och spöken. När gothembönderna förr åkte till stan startade de redan vid 2-tiden på morgonen för att vara inne i god tid. Då kunde man ofta se bysar och spöken längs vägen. Uppe vid en ”brya” i norra Gothem brukade en byse sitta och röra med en käpp i vattnet. Många gånger spökade sådana människor som inte hade hunnit uträtta allt de skulle i livet. Vid Svalings kvior lär det ännu spöka. Där bodde för mycket länge sedan en man som begick mened. Efter sin död har han ”gått igen” flera gånger, påstår man.
Hangreby grundades på 1100-talet?
Sägnen berättar att den man som grundade Hangrebygårdarna i sydöstra Gothem hette Hangar och var äkta hedning. Hans boning hette ”Hagstäu” och stod på samma gård som nu Elias Nyström bor. Hangars tre söner flyttade en åt norr, en åt söder och en åt väster. Därav tillkom gårdsnamnen Nors, Suders och Vaters.
Sägnen berättar: eftersom Hangar var vild hedning skulle han åka till S:t Olofsholm för att bränna de biblar apostlarna hade haft med sig. Då han kom en bit ut till havs fick han se Hangre brinna. Han återvände då genast hem och upptäckte att - det aldrig brunnit. Antagligen var det meningen att biblarna aldrig skulle brännas. Boningshuset vid Hangre står alltså på samma plats som hedningens boning. Men i trappan till huset finns inmurad den gamla dopfunten från Norrlanda kyrka.
Källa: Gotlands Allehanda år 1960 nummer 255.
Få socknar på ön har som Gothem bevarat gamla seder, traditioner och sägner. Sägner som gått från generation till generation. Socknens bönder och yrkesfiskare använde sig förr av åtta fiskelägen, vilka nu kan sägas vara koncentrerade till ett. Istället för en mängd småbåtar användes nu fyra trålare.
Ja, fiskelägena är ett långt men intressant kapitel. Från söder räknat fanns vid slutet av 1800-talet följande fiskelägen: Kläppar, Hangrebod, Nors, Agbod, Tangen, Mybbens bod, Botvaldevik och Bryggans fiskeläge. Av dem användes nu endast Botvaldevik och Agbod. Vid Hangrebod fanns det ännu för 4-5 år sedan ett antal båtar. Allt är koncentrerat till Botvaldevik. Rationaliseringen har drivit fram detta. Socknens fiskare har där fyra trålare. Agbod ja! Det användes ännu av dess ägare - där finns en fiskebåt.
Förr hade nästan alla bönder fiske som binäring - man brukade jorden på dagarna och fiskade om nätterna. Idag har dock många av fiskarna slagit sig på annat.
Gothem har många småföretag. Det finns bland annat båtbyggare, tegelfabrik med mera. Båtbyggeriet ger arbete året runt åt Johannes Arweson och hans son. Det är mest roddbåtar som byggs.
Fisken kunde inte säljas i strandsocknarna eftersom alla där fiskade. Nej, man körde den själv med häst och vagn upp i landsocknarna. Under krisåren gick gummorna själva flera mil för att komma ner till hamnen och få rå fisk.
Folkminskning med 200 på 100 år
Idag har många fiskare övergått till annat yrke. En del av dem idkar industri. Trots allt som finns i socknen, ges inte arbete åt alla. Sedan 1865 har Gothem minskat med omkring 200 invånare. De sista tio åren har folkmängden minskat med 100. Detta betyder att folkmängden minskat med lika mycket under de sista tio åren som under de första nittio.
Socknens mejeri, som startades i november 1911, fick för ett par veckor sedan ”frist ännu en tid”. Det bestämdes att mejerirörelsen skall fortsätta - hur länge vet man ej ännu. Det kan dröja många år innan nytt beslut kommer, men det kan lika gärna hända kanske nästa år. Man röstade om fortsatt drift. Alla var dock inte uppe och röstade. Det var vackert väder den dagen, så många föredrog att bärga den skörd som fanns. - Många Gothemsbönder har jord i Lina myr. Denna har särskilt detta år vållat mycket bekymmer.
Gamla sägner och seder talar om BYSAR OCH VIDSKEPELSE. ”Kyrkbinge-Klas” berättar minnen.
Fiskaryrket är lika hårt som förr. Skillnaden är den att man nu har säkrare båtar och dessutom kan man i förväg veta vilket väder som kan vänta. De gamla fiskarna fick spå och gissa efter tecken. Ett visste man dock i Gothem och grannsocknarna inåt land: om det ”baulade i Hammaråren” blev det vindstilla. ”Hammaren” är en liten udde söder om Tjälders. Det sägs att man än idag kan höra långt in i land hur det susar i udden, då vinden skall mojna.
Klas Norrby vid Kyrkbinge är gammal infödd gothemsbo och har ännu friskt minne av det mesta. Många gånger har han varit ute och fiskat och varit nära att aldrig mera komma i land.
En gång - det var på sensommaren 1900 - låg fyra småbåtar vid Östergarnsholm och fiskade. Man hade gått ut tidigt på morgonen och skulle övernatta på holmen. Frampå dagen blåste det upp till nordlig storm. Klas Norrby och Klas Nyström, som var i samma båt, gjorde våghalsiga försök att nå holmen. Vågorna hotade att kasta och krossa dem mot stranden. Då de var ganska nära stranden hoppade de av på en sten och höll båten. Slutligen lyckades de komma iland. En båt fattades dock. Hela dagen gick och båten syntes inte till. Fram mot skymningen fann man att den saknade båten hade lagt till i lä bakom holmen. Männen i den hade fört en oerhörd kamp mot vågorna och för den äldste av dem hade det blivit för mycket. Han hade dött i båten.Många är de hustrur som förgäves gått och väntat på att få sina män tillbaka. Från Botvaldevik gick en gång ett par fiskare ut för att rädda näten från att bli förstörda. Det blåste ganska hårt. Fiskarna kom aldrig tillbaka.
Ryssar räddades från döden
Då höststormarna började rasa 1885 var gothemsfiskarna nere och satte upp vårdkasar som så många gånger förr. En händelse utspelade sig i mitten av november detta år. En ganska stor skuta kämpade ute på havet medan den rasande nordan förde iskalla vindar med sig. Männen på land kunde se fartyget. Antagligen stod det inte rätt till ombord, för fartyget åkte med obarmhärtigt hög fart mot land vid Näsar-rev strax söder om Hangrebod. Fartyget törnade rakt på revet. Efter stora ansträngningar kunde man rädda besättningen - åtta ryssar. - Den första tiden fick de bo i mitt hem vid Nors, berättar ”Kyrkbinge-Klas”. Vi tyckte bra om dem. På den tiden fanns inga gränser och fientligheter. Vi var sjömän som sjömän.
Såg bysen för 75 år sedan
En sommar för cirka 75 år sedan såg Klas Norrby och hans syster bysen. De satt ensamma hemma i köket. De andra var ute på slåttern. Han var iklädd röd toppluva. Bysen stannade på golvet och tittade sig omkring. Han sade ingenting. Då Klas Norrby bjöd honom på slåtteröl försvann han och kom aldrig tillbaka.Otaliga sägner finns ännu kvar om bysar och spöken. När gothembönderna förr åkte till stan startade de redan vid 2-tiden på morgonen för att vara inne i god tid. Då kunde man ofta se bysar och spöken längs vägen. Uppe vid en ”brya” i norra Gothem brukade en byse sitta och röra med en käpp i vattnet. Många gånger spökade sådana människor som inte hade hunnit uträtta allt de skulle i livet. Vid Svalings kvior lär det ännu spöka. Där bodde för mycket länge sedan en man som begick mened. Efter sin död har han ”gått igen” flera gånger, påstår man.
Hangreby grundades på 1100-talet?
Sägnen berättar att den man som grundade Hangrebygårdarna i sydöstra Gothem hette Hangar och var äkta hedning. Hans boning hette ”Hagstäu” och stod på samma gård som nu Elias Nyström bor. Hangars tre söner flyttade en åt norr, en åt söder och en åt väster. Därav tillkom gårdsnamnen Nors, Suders och Vaters.
Sägnen berättar: eftersom Hangar var vild hedning skulle han åka till S:t Olofsholm för att bränna de biblar apostlarna hade haft med sig. Då han kom en bit ut till havs fick han se Hangre brinna. Han återvände då genast hem och upptäckte att - det aldrig brunnit. Antagligen var det meningen att biblarna aldrig skulle brännas. Boningshuset vid Hangre står alltså på samma plats som hedningens boning. Men i trappan till huset finns inmurad den gamla dopfunten från Norrlanda kyrka.
Källa: Gotlands Allehanda år 1960 nummer 255.