Brand i Gotlands Järnvägars verkstadshall 1947
En brand i Gotlands Järnvägars verkstadshall natten till den 3 juli 1947 kunde ha gjort att driften på järnvägen måst upphöra.
Gotlänningen, torsdag 3 juli 1947
Rasande brand härjar för ½ miljon. GJ:s stora verkstadshall ödelagd.
Natten till den 3 juli 1947 brann Gotlands Järnvägars vagnsverkstad med tillhörande förråd och kontorslokal vid järnvägsstationen i Visby. Det enda som kunde räddas var maskinerna i snickarverkstan. Bredvidliggande lokstallar, verkstäder och virkesupplag lyckades man rädda, trots att vinden låg hårt på. I lokstallarna fanns åtta lok, och hade elden fått fäste där, hade driften på järnvägen måst upphöra. Brandkåren fick larm klockan 0.45. Den som larmade var lokputsaren Allan Gustavsson, vilken var i tjänst på natten. Han befann sig vid sandboden strax norr om verkstaden, då han såg flammor genom fönstren. Hela den tillgängliga styrkan på brandstationen i Visby ryckte ut. När brandkåren kom till platsen var hela träbyggnaden övertänd.
Lokstallarna, som låg mitt i vindriktningen från elden, ansågs inte ha någon som helst chans att gå fria, och man förberedde sig på att förlora hela den innestående lokparken. Med vattenbegjutning av stallens väggar och tak kunde eldens vidare spridning dock stoppas. Inte förrän klockan 3 kunde elden anses vara begränsad och klockan 4.15 ryckte brandkåren åter in, lämnade åt järnvägens egen personal att sköta eftersläckningen. Denna pågick ännu på förmiddagen, då en spruta fortfarande var i användning.
I den brunna verkstaden fanns en godsvagn samt två boggier till en boggievagn. Hade elden utbrutit förra veckan hade den förstört en stor boggievagn, som stod inne för reparation. Bland det övriga förstörda kan nämnas en hjulsvarv, en borrmaskin, en smärgelmaskin, en kallsåg, en gängmaskin och ett lastbilsflak. Dessutom härjades förrådet, där bland annat oljor och färger, som gav god näring åt elden, brann upp. Förrådet innehöll även massvis med bult och skruv, bildelar, trassel, elektrisk materiel, fönsterglas, överhuvudtaget allt sådant, som ligger färdigt för daglig expediering. Även förrådet av vinterpälsar förstördes fullständigt. Som väl var har man det stora oljeförrådet på ett annat ställe, som inte var hotat av branden. Att förrådet för virke och 50 ton briketter, som ligger endast omkring fem meter från den förstörda byggnaden klarades, var ett rent under – naturligtvis till stor del beroende på det goda arbete brandmännen utförde.
Den brandman som sprutade vatten på transformatorstationen utsatte sig för stora risker. En vattenstråle är nämligen strömförande, och hade den av misstag kommit att riktas in genom fönstret och mot transformatorn, hade en dödsolycka kunna ha inträffat.
På förmiddagen idag var allt vad som återstod av den stora träbyggnaden nerfallna, förkolnade bjälkar, förvridna järnrör och förstörda maskiner. Blott i byggnadens södra del stod ännu en gavel upprätt, fast den förstås var helt avbränd. Ingenting hade rörts med anledning av den förestående polisundersökningen för att komma underfund med eldorsaken.
Branden började troligen ungefär mitt i byggnaden, enligt vad eldsläckningsledaren tror sig kunna konstatera. Den fick god näring i de brännbara ämnen som alltid finnas på en verkstad samt spred sig med explosionsartad fart. Anledningen till branden har ännu inte kunnat bestämmas.
Gotlänningen, fredag 4 juli 1947
Självantändning brandorsak, 25 års arbete till spillo.
Orsaken till den förhärjande branden i GJ:s verkstadshall i Visby, är ännu ej fullt klarlagd. Av undersökningar hittills framgår, att elden troligtvis uppstått genom självantändning. Fel på de elektriska ledningarna anses vara mindre troligt, då till exempel kuloledningarna var nästan nya och strömmen dessutom konstaterats ha varit avbruten.
Inne i verkstaden stod några plåtbehållare med använda putsdukar, och otroligt är inte, att självantändning ägt rum i någon av dem. Dessa dukar var använda och fulla med olja och skulle så småningom skickas iväg för att tvättas. Att branden skulle ha anlagts, är det ingen som anser. Alla dörrar var låsta till verkstadshallen, och något ovanligt har inte heller för övrigt kunnat konstateras.
Att byggnaden inte fattat eld långt tidigare betecknas på visst håll som ett under. Rälsen går fem meter ifrån, och där har dagligen flera tåg passerat och spritt gnistor. Byggnaden hade papptak, så man förstår att risken för brand var stor.
I ett plåtskjul, som tillbyggts verkstadshallen, förvarades oljor och rödsprit, vilket pumpades direkt in i verkstadshallen. Att även detta oljeskjul varit en latent fara för eld är det många som kommit underfund med.
Branden hade ödelagt 25 års arbete för maskininspektör J. E. Johansson. Kontoret, som helt förstördes, hade alla böcker för maskinavdelningen, och dessa måste nu läggas upp från början.
Branden torde dock föra det goda med sig, att all den gamla materielen, som faktiskt använts alltför länge med avseende på effektiviteten, nu kommer att utbytas fortare. Även en del papper och ritningar av rent kuriositetsvärde förlorades vid branden. Ritningarna, ofta vackert färglagda, som det brukades förr i tiden, skulle ha sänts till Järnvägsmuseum i Stockholm, men där av blev nu intet…
Den godsvagn, som gick åt, var en av de allra nyaste och bästa med en lastförmåga på 15 ton. Förrådet innehöll allt vad som erfordrades för att hålla driften igång med lok, vagnar, rälsbussar och bilar. Bland det svårersättligaste är alla bultar och kullager.
Det exakta värdet av det brunna har ännu inte konstaterats, och naturligtvis blir det svårt att bestämma det. Men med hänsyn till nuvarande materialbrist torde siffran en halv miljon vara i det allra närmaste riktigt. Att försäkringarna på 200 000 kronor utgör fullgod ersättning för skadorna är helt uteslutet.
Som ett kuriosum kan till sist omtalas, att alla järnvägens elektriskt drivna klockor stannat på 0.53. Vid den tiden på natten blev nämligen hettan så stark inne i kontoret, där huvudklockan fanns, att den stannade. Och då stannade också alla de andra klockorna, även den på busshållplatsen vid Kung Magnus väg.
Källa: Gotlänningen torsdagen den 3 juli och fredagen den 4 juli 1947.
Gotlänningen, torsdag 3 juli 1947
Rasande brand härjar för ½ miljon. GJ:s stora verkstadshall ödelagd.
Natten till den 3 juli 1947 brann Gotlands Järnvägars vagnsverkstad med tillhörande förråd och kontorslokal vid järnvägsstationen i Visby. Det enda som kunde räddas var maskinerna i snickarverkstan. Bredvidliggande lokstallar, verkstäder och virkesupplag lyckades man rädda, trots att vinden låg hårt på. I lokstallarna fanns åtta lok, och hade elden fått fäste där, hade driften på järnvägen måst upphöra. Brandkåren fick larm klockan 0.45. Den som larmade var lokputsaren Allan Gustavsson, vilken var i tjänst på natten. Han befann sig vid sandboden strax norr om verkstaden, då han såg flammor genom fönstren. Hela den tillgängliga styrkan på brandstationen i Visby ryckte ut. När brandkåren kom till platsen var hela träbyggnaden övertänd.
Lokstallarna, som låg mitt i vindriktningen från elden, ansågs inte ha någon som helst chans att gå fria, och man förberedde sig på att förlora hela den innestående lokparken. Med vattenbegjutning av stallens väggar och tak kunde eldens vidare spridning dock stoppas. Inte förrän klockan 3 kunde elden anses vara begränsad och klockan 4.15 ryckte brandkåren åter in, lämnade åt järnvägens egen personal att sköta eftersläckningen. Denna pågick ännu på förmiddagen, då en spruta fortfarande var i användning.
I den brunna verkstaden fanns en godsvagn samt två boggier till en boggievagn. Hade elden utbrutit förra veckan hade den förstört en stor boggievagn, som stod inne för reparation. Bland det övriga förstörda kan nämnas en hjulsvarv, en borrmaskin, en smärgelmaskin, en kallsåg, en gängmaskin och ett lastbilsflak. Dessutom härjades förrådet, där bland annat oljor och färger, som gav god näring åt elden, brann upp. Förrådet innehöll även massvis med bult och skruv, bildelar, trassel, elektrisk materiel, fönsterglas, överhuvudtaget allt sådant, som ligger färdigt för daglig expediering. Även förrådet av vinterpälsar förstördes fullständigt. Som väl var har man det stora oljeförrådet på ett annat ställe, som inte var hotat av branden. Att förrådet för virke och 50 ton briketter, som ligger endast omkring fem meter från den förstörda byggnaden klarades, var ett rent under – naturligtvis till stor del beroende på det goda arbete brandmännen utförde.
Den brandman som sprutade vatten på transformatorstationen utsatte sig för stora risker. En vattenstråle är nämligen strömförande, och hade den av misstag kommit att riktas in genom fönstret och mot transformatorn, hade en dödsolycka kunna ha inträffat.
På förmiddagen idag var allt vad som återstod av den stora träbyggnaden nerfallna, förkolnade bjälkar, förvridna järnrör och förstörda maskiner. Blott i byggnadens södra del stod ännu en gavel upprätt, fast den förstås var helt avbränd. Ingenting hade rörts med anledning av den förestående polisundersökningen för att komma underfund med eldorsaken.
Branden började troligen ungefär mitt i byggnaden, enligt vad eldsläckningsledaren tror sig kunna konstatera. Den fick god näring i de brännbara ämnen som alltid finnas på en verkstad samt spred sig med explosionsartad fart. Anledningen till branden har ännu inte kunnat bestämmas.
Gotlänningen, fredag 4 juli 1947
Självantändning brandorsak, 25 års arbete till spillo.
Orsaken till den förhärjande branden i GJ:s verkstadshall i Visby, är ännu ej fullt klarlagd. Av undersökningar hittills framgår, att elden troligtvis uppstått genom självantändning. Fel på de elektriska ledningarna anses vara mindre troligt, då till exempel kuloledningarna var nästan nya och strömmen dessutom konstaterats ha varit avbruten.
Inne i verkstaden stod några plåtbehållare med använda putsdukar, och otroligt är inte, att självantändning ägt rum i någon av dem. Dessa dukar var använda och fulla med olja och skulle så småningom skickas iväg för att tvättas. Att branden skulle ha anlagts, är det ingen som anser. Alla dörrar var låsta till verkstadshallen, och något ovanligt har inte heller för övrigt kunnat konstateras.
Att byggnaden inte fattat eld långt tidigare betecknas på visst håll som ett under. Rälsen går fem meter ifrån, och där har dagligen flera tåg passerat och spritt gnistor. Byggnaden hade papptak, så man förstår att risken för brand var stor.
I ett plåtskjul, som tillbyggts verkstadshallen, förvarades oljor och rödsprit, vilket pumpades direkt in i verkstadshallen. Att även detta oljeskjul varit en latent fara för eld är det många som kommit underfund med.
Branden hade ödelagt 25 års arbete för maskininspektör J. E. Johansson. Kontoret, som helt förstördes, hade alla böcker för maskinavdelningen, och dessa måste nu läggas upp från början.
Branden torde dock föra det goda med sig, att all den gamla materielen, som faktiskt använts alltför länge med avseende på effektiviteten, nu kommer att utbytas fortare. Även en del papper och ritningar av rent kuriositetsvärde förlorades vid branden. Ritningarna, ofta vackert färglagda, som det brukades förr i tiden, skulle ha sänts till Järnvägsmuseum i Stockholm, men där av blev nu intet…
Den godsvagn, som gick åt, var en av de allra nyaste och bästa med en lastförmåga på 15 ton. Förrådet innehöll allt vad som erfordrades för att hålla driften igång med lok, vagnar, rälsbussar och bilar. Bland det svårersättligaste är alla bultar och kullager.
Det exakta värdet av det brunna har ännu inte konstaterats, och naturligtvis blir det svårt att bestämma det. Men med hänsyn till nuvarande materialbrist torde siffran en halv miljon vara i det allra närmaste riktigt. Att försäkringarna på 200 000 kronor utgör fullgod ersättning för skadorna är helt uteslutet.
Som ett kuriosum kan till sist omtalas, att alla järnvägens elektriskt drivna klockor stannat på 0.53. Vid den tiden på natten blev nämligen hettan så stark inne i kontoret, där huvudklockan fanns, att den stannade. Och då stannade också alla de andra klockorna, även den på busshållplatsen vid Kung Magnus väg.
Källa: Gotlänningen torsdagen den 3 juli och fredagen den 4 juli 1947.