Carl von Linné i Gothem
Under 2007 är det Linnéåret, som firas till minne av Carl von Linnés födelse. Linné gjorde bland annat en gotländsk och öländsk resa. Under sin vistelse på Gotland åkte han runt bland socknarna. Här tänkte jag delge er det avsnitt ur boken "Carl von Linnés gotländska resa", som handlar om när han var i Gothem, 2-3 juli 1741.
Tyvärr så har jag inte kunnat översätta de latinska namnen på växterna till svenska, hoppas det går bra ändå.
Linné kommer från Boge och fortsätter mot Östergarn.
Tjällvars holme och Tjällvars vik låg jämte vår väg; denna holme var ej stor, något upphöjd, fästad vid fasta landet, dock kunde man se att han fordom varit en ö. Denna Tjällvars holme skall hava namn av en Thielward, som före Christi födelse här landstigit å Gotland sig bemäktigat, om eljest de minnesgoda Historici tala sant. Här på ängen växte Anthericum perianthiis trilobis och Lotus legumnibus solitariis membranaceo quadrangularibus.
Skogen, som vi härifrån reste igenom, var tämmelig ansenlig; besynnerligen av gran, förrän man kom till Gothumån, men på södra sidan om henne var han mest av tall med höga stammar, jorden utan buskar väl uppröjd, att här intet fattades till gott timmer utom tiden.
Gothumån var den största här i landet, fast vattnet nu i henne var så ringa, att man med stövlar kunde gå över henne.
Örterna här på orten voro besynnerligen kring Gothumälven dessa, Hedera (Murgröna), som kröp på jorden under buskarna. Pyrola scapo unifloro. Pyrola racemis unilateralibus. Pyrola stamnibus adscendenibus pistillis declinatis hade trekantig stjälk, även som Pyrola floribus undique raceemosis, men blomkronan var blekare och mer utspärrande; Anthericum calycibus trilobis. Linnæa; Nymphæa alba & lutea; Alisma; Chara Caulibus aculeatis; Potamogeton pusillum fluitans.
Gothem. Gothum sågom vi efter 1 1/4 mils resa: prästgården tycktes varit ett kloster av dessa tjocka murar och valv, på vilket valv i salen var ett fönster likt en åttkantig stjärna, utantill föga över ett kvarter, men innantill ganska vitt, genom vilket solen koxade in kl. 10. Kyrkan var vacker. Manfolken och kvinnfolken sjungde var sin vers av psalmerna, under vilket det andra könet höll alldeles tyst. En stor runsten låg i koret med mycken skrift.
Askar och almar stodo vid gärdesgårdarna, alla hamlade av salpetersjudare, som sade sig oumgängeligen behöva deras aska att rena sin lut ifrån fetma, vartill de trodde ekaskan allteles intet duga.
Getterna gå här ute vinter och sommar, och få intet mer av lantmannen än det de själva stjäla sig till.
Ekorrar sade folket sig här sett segla över sjöar på spån eller bark, och även att de fly bort var 7:e år, sedermera saknas de mycket, äntligen efterhand föröka sig till 7:e året igenkommer; vilket senare är för mig en hel främmad berättelse, som borde undersökas. Vesslor funnos här ock på landet.
Huskurer, som man lärde av bondkvinnorna, var peppar med brännvin eller varmt öl och starkpeppar (Cubeber) för eftervärk. Tjära bruktes av dem, som voro med Siphilitide (Körtelsvullnad), angripna, varigenom väl såren utvärtes läkts in partibus genitalibus, men deras prætumidæ nymphæ, Hippomane, Tophi, Dolores artuum nocturni, Ulcera Laryngis, och obstructio nasi viste klart, huru litet tjära uträttade uti en sådan sjukdom.
Id växte stor som gran eller ek, mest vid kärr, nog ymnigt i Gothums och Boge socknar. Folket hade en artig maner, att betäcka sina väggar med idkvistar, då man begynte nedifrån golvet, att liksom med spån betäcka väggen, som genom det mjuka barret fick de allra vackraste gröna tapeter. Om Dioscorides och Plinius hade här blivit inviterade till gäst uti hus med tapeter av Taxo, aldrig hade de tort vågat sova någon natt eller äta någon bit, som trodde, att allenast sova eller äta under en Tax vore livssak; det Gothum här ler åt.
Schiäde (Lolium spicis aristatis, radice annua) växte här mycket och på många ställen ibland kornet, men ej i bland rågen. De som drucko öl, bryggt av skiädblandat korn blevo liksom fåniga och nästan blinda. Bönderna trodde på egen räkning, att om de med detta öl smorde sig om armlederna och fingrarna skulle de vara härifrån praeserverade.
Leret, som var kommet från Gotland, och så mycket av några berömdes i Stockholm, fingo vi här igen vid Westers gård, jämte Gothum-ån, 1/8 mil ifrån kyrkan; det var ej annat än lera med bleke blandat, som till tobakspipor ingalunda tjänade, ehuru vit leran blev i elden: ty de vordo härav alldeles bräckliga.
Färggräsen, som här i socknen brukades; voro följande: Höggult färgas med Johannis blommor, då garnet först kokas i alunvatten uti en kopparkittel, dock ej med för mycken alun, sedan torkas det, därpå kokas torra Johannisblomster helt länge i vatten, äntligen lägges också det betade ullgarnet i denna dekokt. Härvid bör märkas, att dessa Johannisblommor intet äro Flores Hyperici, som så allmänt kallas i Sverige, utan de äro Flores Buphthalmi. Gult på grönt stötande färgas med björklöv kokta i vatten, sedan ullgarnen förut är betat i alun. Grönt färgades gult med ängskära (Serratula), och sedan med blå Indigo: ty gult och blått göra grönt. Sjögrönt blev då ättika med salt som stod länge uti en oförtent kopparkittel, till dess det var ärgat, då garnet nedlades, och ofta omrördes, att det ej blev fläckigt, men kokades intet.
Kredithandeln, som borgarna drevo med böndren, berättades oss av en köpman, som här handlade, nämligen huru borgaren krediterar bonden årligen, och efter hand gods, giver bonden mat och dricka när han kommer till stads, lånar honom penningar till sin skatt, gör med honom sällan räkning och ofta krediterar honom mer än han kan återfå. Bondens skyldighet tillbaka är, att allt vad han förer till staden lämnar han åt sin borgare på räkning och avskrivning, sökandes ingen Liquidation: ty därest borgaren, efter några års sådan handel, skulle slå till, bleve bonden ruinerad. Bonden ackorderade intet om sina varor med köpmannen, utan satte köpmannen själv värde på varorna, och därest bonden vågade sig gå till någon annan köpman, finge han straxt Liquidation.
Schäffern, som här vistades, tillbödo vi att lära känna de för fåren skadliga växter Flammula, Equisetum, Anthericum, Mercuralis, Juncus, Myosotis med det nyttiga fårgräset, vilka örter oumgängeligen böra kännas av alla schäffrar, men han var förhindrad.
Växterna vid Gothums kyrka i ängarna voro Herminium monorchis dictum, Ophioglossum, Tordylium quod caucalis semine aspero flosculis rubentibus, Chærophyllum caule maculato, Cichorium, Scutellaria, foliis integerrimis, Agrostemma, Sphondylium, Agrimonia, Dulcamara, Thalictrum caule folioso sulcato, panicula multiplici erecta, Thalictrum caule folioso æquali, foliolis caulinis acutis panicula simplici, floribus nutantibus; Hydrocotyle; Orchis bulbis indivisis nectarii labio quinquefido punctis scabro och Orchis nectarii labio quadrifido puntctis scabro vilka bägge Orchides växa över hela landet tillika med Astere montano luteo, salicis glabro folio.
Serapias quæ Helleborina latifolia montana stod nu i blomma med rakt ax.
Natten över måste vi vila i Gothum, emedan varken vi eller kronobetjänter kunde skaffa hästar, fast vi därom redan vid middagstiden anhöllo.
Resan ställdes ifrån Gothum åt Östergarn. Skogar med barrskog besynnerligen av gran, utan lövträn, hade man hela vägen emellan Gothum och Östergarn. På några ställen där vådelden härjat för 20 á 30 år sedan, som man kunde sluta av de där få uppvuxna tallar, såg man huru denna jordmånen av svedjande har sig: ty jorden och kalkflisan överhöljdes med ganska ringa kalkgrus, med bleke och med blekeblandad mo, att jorden stod ännu mest bar, i vilken föga annat växte än Helianthemum, Sedum floribus albis och Sedum Acre.
Agmyrar, med vidlyftiga kärr, lågo på bägge sidor om vägen...
Av Anders Stenström, februari 2007
Tyvärr så har jag inte kunnat översätta de latinska namnen på växterna till svenska, hoppas det går bra ändå.
Linné kommer från Boge och fortsätter mot Östergarn.
Tjällvars holme och Tjällvars vik låg jämte vår väg; denna holme var ej stor, något upphöjd, fästad vid fasta landet, dock kunde man se att han fordom varit en ö. Denna Tjällvars holme skall hava namn av en Thielward, som före Christi födelse här landstigit å Gotland sig bemäktigat, om eljest de minnesgoda Historici tala sant. Här på ängen växte Anthericum perianthiis trilobis och Lotus legumnibus solitariis membranaceo quadrangularibus.
Skogen, som vi härifrån reste igenom, var tämmelig ansenlig; besynnerligen av gran, förrän man kom till Gothumån, men på södra sidan om henne var han mest av tall med höga stammar, jorden utan buskar väl uppröjd, att här intet fattades till gott timmer utom tiden.
Gothumån var den största här i landet, fast vattnet nu i henne var så ringa, att man med stövlar kunde gå över henne.
Örterna här på orten voro besynnerligen kring Gothumälven dessa, Hedera (Murgröna), som kröp på jorden under buskarna. Pyrola scapo unifloro. Pyrola racemis unilateralibus. Pyrola stamnibus adscendenibus pistillis declinatis hade trekantig stjälk, även som Pyrola floribus undique raceemosis, men blomkronan var blekare och mer utspärrande; Anthericum calycibus trilobis. Linnæa; Nymphæa alba & lutea; Alisma; Chara Caulibus aculeatis; Potamogeton pusillum fluitans.
Gothem. Gothum sågom vi efter 1 1/4 mils resa: prästgården tycktes varit ett kloster av dessa tjocka murar och valv, på vilket valv i salen var ett fönster likt en åttkantig stjärna, utantill föga över ett kvarter, men innantill ganska vitt, genom vilket solen koxade in kl. 10. Kyrkan var vacker. Manfolken och kvinnfolken sjungde var sin vers av psalmerna, under vilket det andra könet höll alldeles tyst. En stor runsten låg i koret med mycken skrift.
Askar och almar stodo vid gärdesgårdarna, alla hamlade av salpetersjudare, som sade sig oumgängeligen behöva deras aska att rena sin lut ifrån fetma, vartill de trodde ekaskan allteles intet duga.
Getterna gå här ute vinter och sommar, och få intet mer av lantmannen än det de själva stjäla sig till.
Ekorrar sade folket sig här sett segla över sjöar på spån eller bark, och även att de fly bort var 7:e år, sedermera saknas de mycket, äntligen efterhand föröka sig till 7:e året igenkommer; vilket senare är för mig en hel främmad berättelse, som borde undersökas. Vesslor funnos här ock på landet.
Huskurer, som man lärde av bondkvinnorna, var peppar med brännvin eller varmt öl och starkpeppar (Cubeber) för eftervärk. Tjära bruktes av dem, som voro med Siphilitide (Körtelsvullnad), angripna, varigenom väl såren utvärtes läkts in partibus genitalibus, men deras prætumidæ nymphæ, Hippomane, Tophi, Dolores artuum nocturni, Ulcera Laryngis, och obstructio nasi viste klart, huru litet tjära uträttade uti en sådan sjukdom.
Id växte stor som gran eller ek, mest vid kärr, nog ymnigt i Gothums och Boge socknar. Folket hade en artig maner, att betäcka sina väggar med idkvistar, då man begynte nedifrån golvet, att liksom med spån betäcka väggen, som genom det mjuka barret fick de allra vackraste gröna tapeter. Om Dioscorides och Plinius hade här blivit inviterade till gäst uti hus med tapeter av Taxo, aldrig hade de tort vågat sova någon natt eller äta någon bit, som trodde, att allenast sova eller äta under en Tax vore livssak; det Gothum här ler åt.
Schiäde (Lolium spicis aristatis, radice annua) växte här mycket och på många ställen ibland kornet, men ej i bland rågen. De som drucko öl, bryggt av skiädblandat korn blevo liksom fåniga och nästan blinda. Bönderna trodde på egen räkning, att om de med detta öl smorde sig om armlederna och fingrarna skulle de vara härifrån praeserverade.
Leret, som var kommet från Gotland, och så mycket av några berömdes i Stockholm, fingo vi här igen vid Westers gård, jämte Gothum-ån, 1/8 mil ifrån kyrkan; det var ej annat än lera med bleke blandat, som till tobakspipor ingalunda tjänade, ehuru vit leran blev i elden: ty de vordo härav alldeles bräckliga.
Färggräsen, som här i socknen brukades; voro följande: Höggult färgas med Johannis blommor, då garnet först kokas i alunvatten uti en kopparkittel, dock ej med för mycken alun, sedan torkas det, därpå kokas torra Johannisblomster helt länge i vatten, äntligen lägges också det betade ullgarnet i denna dekokt. Härvid bör märkas, att dessa Johannisblommor intet äro Flores Hyperici, som så allmänt kallas i Sverige, utan de äro Flores Buphthalmi. Gult på grönt stötande färgas med björklöv kokta i vatten, sedan ullgarnen förut är betat i alun. Grönt färgades gult med ängskära (Serratula), och sedan med blå Indigo: ty gult och blått göra grönt. Sjögrönt blev då ättika med salt som stod länge uti en oförtent kopparkittel, till dess det var ärgat, då garnet nedlades, och ofta omrördes, att det ej blev fläckigt, men kokades intet.
Kredithandeln, som borgarna drevo med böndren, berättades oss av en köpman, som här handlade, nämligen huru borgaren krediterar bonden årligen, och efter hand gods, giver bonden mat och dricka när han kommer till stads, lånar honom penningar till sin skatt, gör med honom sällan räkning och ofta krediterar honom mer än han kan återfå. Bondens skyldighet tillbaka är, att allt vad han förer till staden lämnar han åt sin borgare på räkning och avskrivning, sökandes ingen Liquidation: ty därest borgaren, efter några års sådan handel, skulle slå till, bleve bonden ruinerad. Bonden ackorderade intet om sina varor med köpmannen, utan satte köpmannen själv värde på varorna, och därest bonden vågade sig gå till någon annan köpman, finge han straxt Liquidation.
Schäffern, som här vistades, tillbödo vi att lära känna de för fåren skadliga växter Flammula, Equisetum, Anthericum, Mercuralis, Juncus, Myosotis med det nyttiga fårgräset, vilka örter oumgängeligen böra kännas av alla schäffrar, men han var förhindrad.
Växterna vid Gothums kyrka i ängarna voro Herminium monorchis dictum, Ophioglossum, Tordylium quod caucalis semine aspero flosculis rubentibus, Chærophyllum caule maculato, Cichorium, Scutellaria, foliis integerrimis, Agrostemma, Sphondylium, Agrimonia, Dulcamara, Thalictrum caule folioso sulcato, panicula multiplici erecta, Thalictrum caule folioso æquali, foliolis caulinis acutis panicula simplici, floribus nutantibus; Hydrocotyle; Orchis bulbis indivisis nectarii labio quinquefido punctis scabro och Orchis nectarii labio quadrifido puntctis scabro vilka bägge Orchides växa över hela landet tillika med Astere montano luteo, salicis glabro folio.
Serapias quæ Helleborina latifolia montana stod nu i blomma med rakt ax.
Natten över måste vi vila i Gothum, emedan varken vi eller kronobetjänter kunde skaffa hästar, fast vi därom redan vid middagstiden anhöllo.
Resan ställdes ifrån Gothum åt Östergarn. Skogar med barrskog besynnerligen av gran, utan lövträn, hade man hela vägen emellan Gothum och Östergarn. På några ställen där vådelden härjat för 20 á 30 år sedan, som man kunde sluta av de där få uppvuxna tallar, såg man huru denna jordmånen av svedjande har sig: ty jorden och kalkflisan överhöljdes med ganska ringa kalkgrus, med bleke och med blekeblandad mo, att jorden stod ännu mest bar, i vilken föga annat växte än Helianthemum, Sedum floribus albis och Sedum Acre.
Agmyrar, med vidlyftiga kärr, lågo på bägge sidor om vägen...
Av Anders Stenström, februari 2007